<anforande>
<dok_hangar_id>2347422</dok_hangar_id>
<dok_id>GW09100</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:100 Onsdagen den 15 april</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>100</dok_nummer>
<dok_datum>2009-04-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Våldsbrott och brottsoffer</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7CEA71B3-275E-498F-B7A8-2374D33C95AF</anforande_id>
<anforande_nummer>44</anforande_nummer>
<talare>OTTO VON ARNOLD (kd) replik</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Tack så mycket, Elisebeht Markström! Det är en bra fråga. Den är välmotiverad. Det här är ju ett problem som förekommer och som bland vanliga människor ute i landet uppfattas som en komplex materia. Det är helt rätt.
Om vi tittar på hur regelverket och regelsystemet är uppbyggt ser vi att det när det gäller skadestånd är en privaträttslig lagstiftning som ligger till grund för det här. Den lagstiftningen är komplex, och den kan då bli lite kontradiktorisk när den tillämpas, speciellt när Brottsoffernämnden ska utbetala och det blir helt andra belopp.
Jag vill återigen påpeka att det här är en sak som är under utredning. Vi får se vad som kommer fram där. Att vi har avstyrkt detta ska man inte ta som en negation, utan det är bara ett vänta-och-se-beslut.
Jag anser nog att det här är en sak där vi får se framtiden an med tillförsikt.
</anforandetext>
<intressent_id>0241675049710</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01JuU20</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>54431</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09100/#anf44</protokoll_url_www>
</anforande>
