<anforande>
<dok_hangar_id>2347422</dok_hangar_id>
<dok_id>GW09100</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:100 Onsdagen den 15 april</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>100</dok_nummer>
<dok_datum>2009-04-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Våldsbrott och brottsoffer</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>AB510BF9-C5D1-40E6-A4AD-182A5BBD32D6</anforande_id>
<anforande_nummer>42</anforande_nummer>
<talare>OTTO VON ARNOLD (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Att bekämpa brott mot person, mot oss vanliga människor, har en högre prioritet hos alliansregeringen än hos den gamla s-styrda regeringen. Oss kristdemokrater ligger det särskilt varmt om hjärtat att sätta den enskilda människan i centrum och att se det lidande som den enskilda människan är utsatt för.
Det är enkelt att i dag se brottet som en samhällsföreteelse och kritisera det rådande samhällssystemet. För en oppositionspolitiker kan det ju vara ett sätt att motivera sin existens.
Det är viktigt att vi tittar på orsakerna, som alliansregeringen gör. Där kommer man in på en av de viktigaste bitarna, nämligen betydelsen av förmånen att få växa upp i en trygg familj. Jag var för några dagar sedan hos närpolischefen i Malmö, närmare bestämt i Rosengård. Hans erfarenhet av våld och brott var att även om polisen fick mycket resurstillskott var det framför allt en nödvändighet att få de unga att växa upp i trygga familjer. Detta och en satsning på jobb är de två viktigaste sakerna.
Detta är givetvis en komplex materia, och vi har mycket framför oss att göra. En hel del har blivit gjort under alliansregeringen, och mer kommer att göras. Det är nästan så att man tror att oppositionen tycker att vi är för aktiva och hela tiden kommer med nya förslag, men de behövs. De ger också förhoppningsvis ett resultat framöver. Många saker är på gång.
När det gäller människosyn är min personliga övertygelse att människan är till sin natur god och trygghetskrävande.
Vad gör då alliansregeringen för att bekämpa våld och hjälpa brottsoffer? Vi har redan nämnt att det finns ett antal utredningar och handlingsplaner: om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld, våld i samkönade relationer och om prostitution och människohandel. Vi har Stalkningsutredningen, utredningen om begränsad användning av personnummer och vi har utredningen om grov organiserad brottslighet. Det är väl att ta tag i saker och ting i samhället och verkligen att fokusera på allvarliga händelser?
Samtidigt får vi inte glömma bort de frivilliga organisationer som finns över allt och som får en större och viktigare roll i vårt samhälle för att stödja brottsoffer och även för att förhindra våldsbrott och brott över huvud taget. Det finns brottsofferjourer på 106 platser. Lugna Gatan, RFSL och Kris gör stora insatser. Det är viktigt att se dem som en del av rättskedjan. De spelar en allt större roll, och det är viktigt för staten och riksdagen att stödja dem.
Låt mig gå in på några konkreta saker. Vi förtroendevalda blir ofta utsatta för våld, och detsamma gäller tjänstemän. Det här är farligt. Det är ett hot mot demokratin. Ett exempel är åklagaren Barbro Jönsson, som med fara för eget liv blev attackerad av brödraskapet Wolfpack. Också politiker, bland annat från mitt eget parti men också från andra, har blivit utsatta. Det är oacceptabelt, och det är glädjande att det pågår en utredning i det här sammanhanget.
Ett oprovocerat våld medför ofta stort psykiskt och fysiskt lidande. Den utsatte får sin livssituation väldigt negativt förändrad. Även om lidandet kan kompenseras med ett skadestånd kan vi konstatera att de regler som finns i dag är komplicerade. Det tar lång tid att få skadestånd. Det är en omfattande process, och det hela måste prövas i domstolar. Sedan kan man få brottsofferersättning, och det kan bli ett annat belopp där. Dessa regler är inte tillfyllest i dag, men vi kan glädja oss dels åt att man kan få stöd från de över hundra brottsofferjourerna, dels åt att vi i alliansregeringen håller på att förändra reglerna för detta. Det ser gott ut för framtiden.
Lena Olsson tog upp detta med målsägandebiträde, och det tycker jag är viktigt. Det finns faktiskt en alldeles ypperlig utredning, SOU 2007:6, som nu bereds i Regeringskansliet. Där talas det om att man ska få juridisk hjälp men också ett personligt stöd. Det är viktigt att detta snart kommer på banan, så att säga. 
Avslutningsvis: Vi vet att den grova organiserade brottsligheten skadar många människor. Man blir utsatt för utpressning. Man kommer i klammerier med dessa kriminella, och det kan vara svårt att ta sig ur det. Det behövs mod hos människorna i Sverige. Ett förslag som inte har tagits upp i dag gäller att man skulle införa en speciell fond för folkligt mod - civilkurage, med andra ord. Det är en tilltalande idé som säkert skulle kunna fungera. Men staten kan ju inte prioritera vissa brottsoffer framför andra, och det finns i dag redan regler för detta. Det är dock inget som hindrar att vi i framtiden skulle kunna få se en sådan fond som är privat eller kooperativ och att man till den skulle kunna lämna avdragsgilla gåvor. Det ser vi fram emot.
Sammantaget, herr talman, gör alliansregeringen mycket. Givetvis kan det ske mer men vi är på god väg - inte mot att bli av med brottsligheten totalt, men vi tar små steg i taget. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
</anforandetext>
<intressent_id>0241675049710</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01JuU20</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>54429</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09100/#anf42</protokoll_url_www>
</anforande>
