<anforande>
<dok_hangar_id>2347422</dok_hangar_id>
<dok_id>GW09100</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2008/09:100 Onsdagen den 15 april</dok_titel>
<dok_rm>2008/09</dok_rm>
<dok_nummer>100</dok_nummer>
<dok_datum>2009-04-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Våldsbrott och brottsoffer</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>3A4AA0FC-FDAA-42F8-BAA8-AF0AE8DDAF84</anforande_id>
<anforande_nummer>30</anforande_nummer>
<talare>MEHMET KAPLAN (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Vi har fem gemensamma reservationer tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Jag yrkar bifall till nr 1 och nr 5.
När det gäller våldsbrott och brottsoffer har det länge funnits en idé om att man måste öka tilltron till brottsoffren så att deras känsla av omhändertagande ökar. Men om vi ser på hur de olika partierna har agerat genom tiderna kan vi se att de borgerliga partierna i opposition klagade ofta och gärna högljutt på att antalet anmälda brott ökade enligt statistiken. Det är lite grann det som vår roll kan vara också som opposition, men problemet är att siffrorna egentligen inte förändras något av att man klagar. De förändras bara genom handling.
Vi tror att idén om att kunna hantera den här typen av statistik och att det skulle kunna gå att göra med hårdare tag inte låter sig genomföras i en handvändning. Därför ska inte jag klaga på att regeringen inte har gjort särskilt mycket inom detta område och därför inte heller har lyckats vända trenderna.
Det är ändock så att siffrorna är symtom på något. De stiger, och det visar att det händer någonting i vårt samhälle. Vad skulle då passa bättre än en borgerlig regering, som satt så länge som i tolv år i opposition och orerade om att man skulle göra både det ena och det andra om man kom till makten? Nu har man världens chans. Man har haft chansen i lite drygt två och ett halvt år, och frågan är vad man har gjort. Man räknar upp ett antal saker i betänkandet. En del av dem är naturligtvis bra, och en del är fortsättningar på det som den socialdemokratiska regeringen gjorde och som vi från Miljöpartiet stöttade. Men siffrorna ser fortfarande inte så hoppingivande ut.
Herr talman! Jag vill räkna upp ett antal siffror som finns i betänkandet och som tål att funderas på. Våldsbrott, hot och ofredande som riktas mot barn och ungdom ökar särskilt mycket, står det i betänkandet. De siffror man hänvisar till gäller brottskategorierna misshandel av barn 0-6 år - alltså barn som inte ens har börjat skolan. Detta har ökat med 23 procent. Det gäller våldtäkt mot barn under 15 år som har ökat med 14 procent. Totalt har de våldtäkter som har registrerats ökat med 14 procent enligt preliminära siffror från Brottsförebyggande rådet. Det är möjligt att företrädare för den borgerliga regeringen kommer att detaljåterge detta senare. Men det är ändå tecken på att någonting inte riktigt stämmer.
Det är lätt att i en ekonomisk lågkonjunktur skylla på den sittande regeringen och hoppas på att folk där ute ska tro att det är regeringens fel att det råder lågkonjunktur. Samtidigt är det inte heller riktigt sant att det i en högkonjunktur är den sittande regeringens allsmäktiga beslut som har gjort så mycket gott för landet och att allting därför fungerar bra. Det har många andra orsaker.
Jag är därför inte här för att skylla de här siffrorna på den sittande borgerliga regeringen. Men det finns idéer, funderingar och tankar om de här frågorna från oppositionen, som dessutom är ense om situationen. Därför borde regeringen väl ändå ha skänkt detta en tanke förutom att tycka att det är fint och att man kan känna sympati för det som Elisebeht Markström tidigare sade. Regeringen borde kanske ha tagit till sig lite av det.
Det ska inte göras politik av detta för att man ska vinna poäng. Det här handlar om människor av kött och blod. Varje händelse som ligger bakom de här procenttalen är tragedier. I det läget tycker jag att det är lite väl förmätet att ställa sig här och skylla siffrorna på regeringen. Men den borgerliga regeringen och dess företrädare här i kammaren måste ändå vara så ödmjuka att de kan ta till sig en del av de förslag som finns.
Herr talman! Jag finner att man inte har gjort det, och det tycker jag är synd. Jag är mycket intresserad av att höra företrädarna förklara varför man har gjort på det här sättet.
</anforandetext>
<intressent_id>0116084827614</intressent_id>
<rel_dok_id>GW01JuU20</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>54417</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GW09100/#anf30</protokoll_url_www>
</anforande>
