<anforande>
<dok_hangar_id>2347560</dok_hangar_id>
<dok_id>GV0997</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:97 Onsdagen den 16 april</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>97</dok_nummer>
<dok_datum>2008-04-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barn och föräldrar</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>82BDDF2B-E45E-4407-8C20-844FDF3BBA95</anforande_id>
<anforande_nummer>7</anforande_nummer>
<talare>HILLEVI LARSSON (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag tycker inte att man kan jämföra underhållsstöd till ett barn med underhållsstöd till en make. Vi lever i ett modernt samhälle där makarna ändå är fria, självständiga parter. Men när det gäller barn har man faktiskt ett speciellt ansvar, tycker jag. Kan man ha ansvar upp till 18-årsåldern, kan man ha det till 20-årsåldern eller till och med tills barnet är 21 år. I dag har i praktiken den som är ensamstående förälder det ansvaret upp till den åldern; det har däremot inte den andra föräldern. Det är faktiskt ett dubbelt ansvarstagande, som jag ser det.
Det är också så att det är speciella villkor för att man ska få socialbidrag. Om barnet till exempel fortfarande bor hemma för att barnet helt enkelt inte hittar någon lägenhet kan det bli väldigt svårt. Då faller ändå ansvaret på den ensamstående föräldern. Det är också väldigt restriktivt när det gäller hur man beviljar att ungdomar ska få flytta hemifrån för att de inte kan försörja sig. Ofta faller det ändå på den ensamstående föräldern att ta det ekonomiska ansvaret.
Så länge det är på det sättet måste man ändå se också den andre förälderns ansvar i denna situation. Det rör sig ändå bara om att förlänga den här underhållsskyldigheten ett par år. Jag tycker inte att det skulle vara speciellt betungande. Det skulle underlätta den ekonomiska situationen för väldigt många, både ensamstående föräldrar och ungdomar i den här situationen. Sedan är det självklart så att det här faller bort om man får ett jobb och en inkomst. Det ligger i sakens natur.
När det gäller assisterad befruktning tycker jag att det vore väldigt välgörande om man kunde få ett klart ställningstagande. Det är nämligen en principiellt väldigt viktig fråga. Att bara lämna över det här till en utredning hos regeringen känns lite oroväckande, för det måste hända något här.
Avslutningsvis gäller det adoptionsärenden. Det handlar då om hur vår lagstiftning tillämpas. Det gäller hela den nya lagstiftningen om barn. Där borde man även kunna titta på tillämpningen av närståendeadoptioner för homosexuella.
</anforandetext>
<intressent_id>0878075468027</intressent_id>
<rel_dok_id>GV01CU14</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>68471</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0997/#anf7</protokoll_url_www>
</anforande>
