2347560 GV0997 Riksdagens protokoll 2007/08:97 Onsdagen den 16 april 2007/08 97 2008-04-16 00:00:00 Biologisk mångfald föredragning av utskottsärende med eventuell debatt CA55439E-D3D1-4C2B-B8A9-80F6ED09D197 129 BO BERNHARDSSON (s) s Fru talman! Ämnet är biologisk mångfald. Det är en av miljöpolitikens allra viktigaste frågor. Det handlar om att arterna och deras livsmiljöer till varje pris faktiskt måste värnas. Miljömålsrådet presenterade nyligen en utvärdering som bekräftar att miljöarbetet i Sverige visserligen går framåt men att det går för långsamt. Det gäller också området biologisk mångfald. Trots ökade insatser för att motverka den negativa utvecklingen fortsätter förlusten av biologisk mångfald. Det är möjligt att takten i den förlusten har minskat, men i dag pekar det mesta mot att vi inte kommer att lyckas hejda förlusten av biologisk mångfald till 2010, vilket är en av målsättningarna i miljöpolitiken. Just det här betänkandet rör kanske inte de stora strategiska frågorna där den biologiska mångfaldens framtid avgörs, för där handlar det faktiskt ytterst om hur vår civilisation förhåller sig till naturen och naturresurserna, om industrisamhället och dess drivkrafter. Mycket talar för att vi har kommit till vägs ände. Vi måste tänka och handla annorlunda än vad vi har gjort sedan industrialismen tog fart. Det är egentligen bara för ett kort ögonblick sedan som det började. Ändå förefaller det som om detta korta ögonblick, som vi kallar industrialismen, på allvar utmanar våra livsbetingelser. Som jag sade rör det här betänkandet kanske inte just de politiskt existentiella frågorna, men det hindrar inte att det som behandlas här är viktigt, till och med mycket viktigt. Socialdemokraterna har i ett särskilt yttrande fört fram kritik mot regeringen i en fråga som vi trodde avgjordes redan i höstas i samband med budgetbehandlingen. Den kritiken riktar sig mot att riksdagsmajoriteten i höstas skar ned resurserna för åtgärder för biologisk mångfald. Det gjorde man, paradoxalt nog, med hänvisning till just svårigheterna att uppnå miljömålet när det gäller levande skogar. Regeringen och sedan majoriteten resonerade bakvänt på den tiden, ska jag säga. Eftersom priset på skogsfastigheter stigit skulle det inte gå att skydda så mycket mark som målsättningen innebar. Därför ville man, som det hette i propositionen, anpassa områdesskyddet till en lägre kostnadsnivå. Ni hör själva att det låter bakvänt. Sedan skulle man i ett senare skede, efter att ha dragit in 50 miljoner, återkomma med idéer om hur områdesskyddet skulle kunna utvecklas och ändå bli billigare. Jag är glad åt att jag i dag kan konstatera att vår kritik i det särskilda yttrandet inte längre är aktuell. Regeringen har tagit sitt förnuft till fånga. Till de få skarpa förslagen i årets vårproposition och tilläggsbudget hör just att de 50 miljonerna läggs tillbaka. Vi förutsätter därmed att också utskotts- och riksdagsmajoriteten tar sitt förnuft till fånga lagom till dess att vi ska fatta beslut i frågan senare i vår. Nu får man ju aldrig vara riktigt glad. En miljöinsats ska nämligen betalas av en annan miljöinsats. Det blir i stället 50 miljoner kronor mindre att använda för sanering och återställning av förorenade markområden. Det här är faktiskt ett aktuellt ämne. Jag såg i morse på tv hur man nu skyfflar bort enorma jordmassor från Teckomatorp i Skåne där BT Kemi för många år sedan begick sina miljöbrott. Detta är alltså också ett viktigt område, saneringen av förorenad mark. Det kommer att behövas. Det finns många markområden kvar som behöver saneras. Det kan ju vara lite utmanande att ta pengar från ett miljöområde och lägga på ett annat. Man kanske kunde ha hittat det någon annanstans. Fru talman! En av de frågor som behandlas i det här betänkandet handlar om den spanska skogssnigeln, vanligen kallad mördarsnigel. Det är ett litet djur, och för alla som inte mött snigeln är det en till synes liten fråga. Jag tror till och med att det finns de som tycker att det är lite komiskt när den hamnar på den politiska nivån. Men det är inte komiskt om man har snigeln i trädgården. Det är lätt att hålla sig för skratt. Det här är en stor fråga, inte minst för många trädgårdsägare, koloniägare, trädgårdsälskare och fritidsodlare över huvud taget. Men än så länge är det inte ett jätteproblem för de areella näringarna eller för jordbruksföretagen. Vi socialdemokrater kräver i vår reservation att vi ska skaffa oss en nationell strategi eller en handlingsplan för att vi bättre ska kunna bemästra de problem som skogssnigeln har fört med sig. Det handlar om bekämpningsmetoder, forskning, erfarenhetsutbyte och informationsinsatser, naturligtvis. Jag ska med en gång säga att det här inte är en fråga där de partipolitiska eller ideologiska skiljelinjerna är alltför stora, om de över huvud taget finns. I varje fall borde de inte finnas. Vi borde kunna bli överens på den här punkten. Jag skulle möjligen, om jag ändå ska ägna mig åt partipolitisk polemik, kunna säga att regeringen och riksdagsmajoriteten är lite för tillbakalutad. I majoritetstexten säger man att utskottet förutsätter att berörda näringar tillsammans med forskningsinstitutioner och andra prioriterar detta arbete. Problemet är väl då att de som har drabbats tycker att det händer alldeles för lite och att ingen tar riktigt ansvar för problematiken. Jag tror, och det är fler som tror det, att skälet till att frågan hittills inte har tagits riktigt på det allvar som man borde ta den på är att det framför allt är fritidsodlare, villaträdgårdar och inte kommersiella verksamheter som har drabbats. Nu finns det i och för sig rapporter om växande problem, bland annat i vallodling. Det kan möjligen vara en ytterligare utgångspunkt för att ta ett grepp om frågan. Vad är det då för åtgärder vi skulle vilja se? Vi skulle framför allt vilja se att det tydligare pekas ut en ansvarig myndighet. Man kan säga att det finns ansvariga myndigheter, men det vi hör från dem som har drabbats är att när de ringer eller vill ha hjälp bollas frågan från den ena till den andra. Vi skulle naturligtvis vilja se forskningsinsatser. Det handlar om att formulera forskningsprojekt och att finansiera dem. I dag är det svårt att få pengar till den här typen av forskning, i varje fall från forskningsråden, för att det är tillämpad forskning. Den är så väldigt praktiskt inriktad i stället för att vara mer kunskapssökande. Vi skulle vilja se att man organiserar ett samarbete med fritidsodlarna som ytterligare ett exempel på vad som skulle kunna ingå i en plan. Det handlar om att dra nytta av den här folkrörelsen, av människor som odlar och låta dem vara med när det gäller att inhämta information, samla information och erfarenheter, dra slutsatser och sedan naturligtvis återföra informationen till bland annat fritidsodlarna men också till andra. Vi skulle kanske vilja se att man ställer lite större krav på plantskolor och kommersiella verksamheter att rapportera förekomster och hindra vidarespridning av spansk skogssnigel. Jag ska inte ta flera exempel. Det är ju inte vi - vi har inte de resurserna heller - som ska fördjupa oss på den nivån. Det viktiga i det vi kräver är att vi skulle vilja se ett lite mer bestämt grepp från regeringens sida att ge myndigheterna i uppdrag att ta frågan på allvar. Framför allt fritidsodlare upplever att den inte tas riktigt på allvar. Fru talman! Vi har två reservationer i anslutning till det här betänkandet. Den andra reservationen handlar om behovet av en översyn av EG:s art- och habitatdirektiv och EG:s fågeldirektiv. Vi står naturligtvis bakom även den reservationen. Vi står inte jättelångt ifrån varandra där heller, ska jag säga och låta lite annorlunda kanske. Men vi skulle vilja se lite mer bestämda tag även på den punkten. Vi står bakom båda våra reservationer, men vi yrkar bara bifall till nr 1. (Applåder) 0701525641715 GV01MJU14 N 2010-01-01 00:00:00 68593 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0997/#anf129