2347555 GV0992 Riksdagens protokoll 2007/08:92 Onsdagen den 9 april 2007/08 92 2008-04-09 00:00:00 Strålningsskydd föredragning av utskottsärende med eventuell debatt CD3871A1-72E0-4A79-BC2E-E31EB4A2946B 82 EVA SELIN LINDGREN (c) c Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till försvarsutskottets förslag till riksdagsbeslut. Det är glädjande att kunna konstatera att huvuddelen av försvarsutskottets medlemmar är överens om det betänkande som vi nu debatterar och som bygger på ett antal motioner som lämnats in av ledamöter från olika partier. Viktiga miljö- och hälsofrågor tas upp i betänkandet. Det känns därför angeläget att påpeka att strålningens och de elektromagnetiska fältens påverkan på människa och miljö är mycket komplex. Det går kanske aldrig att etablera en absolut sanning som svar på de frågor och den oro som finns hos allmänheten. Påverkan sker på en grundläggande nivå på dna och våra minsta beståndsdelar i kroppen, men vi har också ett försvar mot sådana angrepp. Vad som slutligen blir effekten av strålning respektive elektromagnetiska fält avgörs av hur vi lyckats försvara oss mot dessa angrepp. Situationen är därför mycket lik den som inträffar när vi inandas, äter eller dricker giftiga ämnen som vi klassificerar som miljöföroreningar. Eftersom vi människor är mycket komplexa system är det inte enkelt att förutse vilka åkommor eller sjukdomar som kan komma att drabba en hel person. En särskild problematik utgörs av den så kallade elöverkänsligheten som vi har diskuterat. Den yttrar sig så att vissa personer upplever ohälsa eller till och med sjukdom i närheten av elektromagnetiska fält. Aktuellt exempel på sådan strålning är strålningen från mobiltelefoner, som har diskuterats här, men också från mobilmaster, trådlösa nätverk och bredband. Inom detta område har man bland annat inom EU:s miljömyndighet EEA uppmanat länderna i unionen att sänka gränsvärdena för den strålning som tillåts. Sedan ganska länge har vi i Sverige fått rekommendationer att till exempel skydda oss själva mot strålning från mobilerna genom handsfreearrangemang. Forskare inom överkänslighetsområdet uppges komma till olika slutsatser, men med stöd av försiktighetsprincipen måste man ändå hävda att vi så långt möjligt ska undvika att utsätta oss för starka elektromagnetiska fält. Som påtalats tidigare är detta synnerligen angeläget för barn. Man kan konstatera att det för närvarande råder osäkerhet om sambandet mellan de elektromagnetiska fältens styrka och de effekter som observerats. Inom breda kretsar är man överens om att vi i största möjliga utsträckning måste minska påverkan. Dessa signaler har också branschen tagit upp, och de arbetar systematiskt med att minska strålningen från mobiler och annan teknisk utrustning. Ändå tror jag att det är bra om allmänheten fortsätter att vara pådrivande, i synnerhet som användningen av bredband och annan elektronisk utrustning ökar i samhället. Flera av motionärerna diskuterar forskningens roll och efterlyser mer kritisk forskning och fortsatt forskning om just sambanden mellan påverkan från elektromagnetisk strålning och hälsoeffekter. Forskning inom området har, såvitt jag vet, pågått under flera decennier, bland annat på flera högskolor och universitet vid naturvetenskapliga, tekniska och medicinska fakulteter. Men den sammanlagda hälsoeffekten på en viss individ är mycket svår att förutse eftersom, som det har påtalats, även sociala och psykiska faktorer spelar in. Därför är det glädjande att SSI avser att öka satsningen på både grundläggande och tillämpad strålskyddsforskning. Jag utgår från att man angriper problemet på ett så brett och allsidigt sätt som möjligt. Här är det många vetenskapliga discipliner som är involverade. Från majoritetens sida kommer vi att bevaka denna forskning särskilt noga. Det kan vi nog lova Gunilla. För att värna om forskningens mångfald och kunskapsutvecklingen hos de unga behövs också en större satsning på forskningen vid universitet och högskolor. Tyvärr har jag nåtts av deprimerande nyheter om att forskningsråden under senare år till stora delar avvecklat sitt stöd till just denna forskning. Jag väntar mig därför att se ett ökat stöd för denna forskning i den kommande forskningspolitiska propositionen. Stödet bör riktas till våra lärosäten och till flera av våra forskningsråd, både de som är grundforskningsinriktade och de tillämpade. Samtidigt som jag alltså konstaterar att vi i försvarsutskottet är överens om behovet av ökad kunskap inom strålskyddsområdet är jag frågande inför några av reservationerna. Reservation 4 från Miljöpartiet om strålskyddslagens ställning gentemot andra lagar, exemplifierad med transporten av metalliskt uran och plutonium till Sellafield, diskuterades här för några månader sedan. Jag tror inte att jag behöver upprepa diskussionen. I reservation 1 hänvisar Vänstern till att det skulle finnas "låsta positioner och infekterade konflikter" som förhindrar ett brett angreppssätt när det gäller att öka kunskapen om de elektromagnetiska fältens påverkan på hälsan. Men eftersom jag är okunnig om dessa låsta positioner skulle jag vilja få de organisationer och individer som träter med varandra identifierade, för då kan man faktiskt åtgärda det. I reservation 2 konstaterar Miljöpartiet att det finns stor osäkerhet om ohälsa på grund av el, något som det är lätt att instämma i. Man är kritisk till att domstolarna lutar sig mot utsagor som saknar analys av vetenskapliga osäkerheter och uppmanar riksdagen att kräva redovisning av osäkerheterna i alla beslutsunderlag. Men som jag tidigare sagt är sambandet mellan de elektromagnetiska fälten - påverkan på mikronivå, dna-nivå, kroppens kemi - och hälsan hos enskilda människor svårt att fastlägga generellt därför att vi är individer. Man kanske inte kan överföra resultaten från en individ till en annan på ett enkelt sätt. Det är också svårt att genomskåda exakt hur detta sker. Det är det som gör att man har forskat mycket under lång tid, men man kanske inte har gjort det tillräckligt intensivt. Frågan är om vi någonsin kommer att få svar på detta. Då är frågan hur Miljöpartiet vill att regeringen ska gå till väga när man ska kvantifiera denna osäkerhet. Hur ska man bära sig åt? Jag som är fysiker kan räkna på osäkerheter i statistiskt material via osäkerhetsprincipen. Men hur ska man kvantifiera osäkerheterna? Vad är det egentligen regeringen förväntas göra i detta fall, och hur ska vi uppmana till det? Det är svåra frågor, tycker jag. En sak som Gunilla nämnde nyss, som jag också tycker haltar lite, är likheten mellan bilar och strålning. Vägverket och SSI kan inte ha samma myndighetsansvar, därför att strålningen är definitionsmässigt skadlig. När man använder strålning gör man det också för att döda levande organismer. Man vill nämligen döda cancerceller. Vi vet att den dödar, och man kan inte hindra den verkan. Men en bil behöver inte köra ihjäl folk, och vägarna behöver inte vara sådana att det sker. Därför kan man inte bara göra sådana liknelser mellan SSI och Vägverket, utan de måste ha olika mandat. Jag vill till både s och v säga det som Patrik tog upp, nämligen att båda partierna under lång tid haft möjlighet att påverka forskningen om sambanden, eftersom ni utgjort regeringsunderlag. Då undrar jag varför ni inte har tagit chansen eller om ni har försökt men misslyckats. 0105689536302 GV01FöU9 N 2010-01-01 00:00:00 68152 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0992/#anf82