2347555 GV0992 Riksdagens protokoll 2007/08:92 Onsdagen den 9 april 2007/08 92 2008-04-09 00:00:00 Försäkringsrättsliga frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 06291758-1444-46F0-B5B6-4E7A0B4AF5D2 66 LENNART PETTERSSON (c) c Herr talman! Jag tänker först hålla mig till en översiktlig bild av dagens rubrik "Försäkringsrättsliga frågor" och därefter kommentera några av motionerna. Alla försäkringsrättsliga frågor har ett gemensamt, nämligen att de berör personer som på något sätt har råkat illa ut. Då kommer också frågan om vem som är ersättningsskyldig för skadan. Det kan vara den enskilde själv, den som har åsamkat skadan eller försäkringsbolaget, men det kan också vara det offentliga och sedan självklart olika kombinationer. Många av motionerna går ut på att den drabbade i högre utsträckning än i dag ska ha förmånligare villkor och även en högre ersättningsnivå. Det är ju vällovligt. Analyserar man problemställningen lite närmare är det inte självklart att det ska vara så. Några exempel som kan beaktas är följande: 1. Är det en egenhändigt vållad skada eller är det någon annan som är skyldig? 2. Skulle skadan kunna förebyggas eller undvikas? 3. Är det en skada där ingen enskild kan anses vållande? 4. Ska ett medvetet risktagande påverka ersättningen? 5. Hur ska kontroller mot bedrägligt förfarande ske? 6. Hur påverkar funktionshinder försäkringsmöjligheten? Som lagstiftare ska vi se till olika parters situation, och vi ska självklart se till konsumenternas intressen. Men konsekvensen får inte bli premier som många inte har råd att betala. Det finns några motioner om nivåerna för rättshjälpen och rättskyddsförsäkringar. Alliansregeringen har gett Domstolsverket i uppdrag att utvärdera desamma. Uppdraget ska redovisas den 1 september i år, och det finns inget skäl att föregå utvärderingen med uppdrag till regeringen. Ser man till utvecklingen av beloppen över tiden kan det dock vara befogat att se över nivåerna. Det bör vara möjligt att kunna driva en process när man känner sig felaktigt behandlad, och förhoppningsvis kommer utvärderingen att ge vägledning om hur det kan se ut framöver. När det gäller motionen om informationsplikt för försäkringsbolagen till dödsbodelägare är det, som det står i betänkandet, inte tillfredsställande att dödsbon inte får tillgång till rättmätigt försäkringsbelopp. Nu kan det skilja sig från bolag till bolag. Det finns de som informerar med automatik, och de finns de som gör motsatsen. Samtidigt visar problematiken att det finns skäl att ha ordning på sina papper - mest för sin egen skull så länge man lever men även för de närstående. Bara genom att sätta in sina räkningar i en pärm löser sig det mesta av motionärens önskemål. Är man sedan så ambitiös att man kompletterar med ett register och på en av flikarna skriver "försäkringar" är i princip allt löst. Vi skulle kanske också allmänt våga och vilja prata mer med barn eller andra arvingar om just dessa frågor, men det finns väl något inbyggt obehag att prata om det som oundvikligen komma skall. Till sist, herr talman, ska jag säga några ord om trafikförsäkringen. Om en alldeles överväldigande del av kostnaderna som uppkommer på grund av trafikskador betalas via skatter finns det skäl att se över försäkringen. Om jag är rätt underrättad är det så stor skattefinansiering att det kan vara tveksamt om vi kan tala om en försäkring värd namnet. Ute bland allmänheten pratas det samtidigt om hur dyrt det är för yngre trafikanter att försäkra sig. Premierna är riskanpassade, och här finns det verkligen skäl att slå ett slag för att se på sitt eget beteende. Om man som ung har svårt för att hålla igen på hastigheten med därpå följande högre olycksrisk får man försöka tänka lite mer på hur man beter sig i trafiken. På frågan om nedsättning av ersättningen när man har kört med alkohol eller andra droger i kroppen är det väl ingen styrka att i en departementspromemoria ange att det är svårt på grund av det skulle innebära ett alltför stort avsteg från vedertagna ersättningsrättsliga principer. För mig är det ännu mer mot alla vedertagna principer att köra med alkohol i kroppen, och håller det beteendet på att ändras till det sämre ska vi inte rädas att också ändra både principer och lagstiftning. Nu vet jag inte om ersättningsnivåerna avskräcker förare som har alkohol- eller drogproblem, men kan det få några att låta bli att sätta sig bakom ratten kan det ändå spara mycket lidande. Samtidigt ska vi ställa oss frågan: I vilka andra situationer ska vi ha motsvarande begränsningar i ersättningsnivåerna? Det räcker att ta rökning och lungcancer som exempel. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner. 0235326752716 GV01CU13 N 2010-01-01 00:00:00 68136 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0992/#anf66