2347555 GV0992 Riksdagens protokoll 2007/08:92 Onsdagen den 9 april 2007/08 92 2008-04-09 00:00:00 Försäkringsrättsliga frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 37C16BA7-F134-41A0-85F0-27A6511041B3 56 JAN LINDHOLM (mp) mp Herr talman! Civilutskottets betänkande om försäkringsrättsliga frågor omfattar motioner från allmänna motionstiden, närmare bestämt 27 yrkanden. Jag kan börja med att säga att jag instämmer i vad som har sagts av de två tidigare talarna här ifrån talarstolen. Under beredningen av vårt betänkande har utskottet haft besök av Skadeståndskollegiet, som har redogjort för problem för de skadelidande, framför allt i samband med trafikskador. Herr talman! Jag avser att i mitt anförande i huvudsak eller enbart hålla mig till en av de aspekter knutet till trafikskadeersättningar som berörs i betänkandet. Jag börjar därför med att yrka bifall till reservation nr 9 som handlar om ersättningar för barn som skadas vid trafikolyckor. Herr talman! Vi lever i ett land där vi förutsätter att alla föds med samma rättigheter. Vi säger väldigt ofta när vi debatterar att det är viktigt att alla får samma förutsättningar från starten och likartade möjligheter att utvecklas. I Sverige har därför till exempel skolväsendet, barnhälsovården och bostadspolitiken varit väldigt tydliga uttryck för att alla ska ha samma möjligheter att utvecklas. Visionen om ett rättvist samhälle innebär att alla ska ges likvärdiga möjligheter. Den visionen faller ganska platt när det sedan visar sig att det rättvisa samhället tillåter försäkringsbolagen att betrakta det som att det vore rättvist att inte behandla alla barn lika. De tillåts betrakta det som rättvist att utgå från att barn inte har likvärdiga möjligheter i livet. Det får de göra trots att verkligheten kan uppvisa till synes ganska bisarra exempel. Det finns å ena sidan exempel på ungdomar från förorten med till synes inte särskilt goda förutsättningar som redan före 40 års ålder har rappat eller rockat ihop en förmögenhet som för de flesta är fullständigt ouppnåelig. Det finns å andra sidan exempel på barn från så kallade välartade bakgrunder som lever på sina föräldrar långt efter 40 års ålder och kanske aldrig lyckas få ihop en egen inkomst. Trots att det kan se ut så i verkligheten envisas försäkringsbolagen med att ta den statistiska sannolikheten att ett skadat barn från en högutbildad familj förväntas få en högre livsinkomst än den från en familj där föräldrarna har en låg utbildning och använda det som grund för sina ersättningsnivåer. Herr talman! Är inte det att utgå från att samhällets ambitioner inte kan eller kanske inte ska lyckas? Innebär inte det att utgå från att skillnader ska bevaras? Är inte det att påstå att individen förutsätts vara en statistisk medelmåtta i stället för just en individ? Den kanske smartaste nybörjareleven blir stämplad som misslyckad redan innan han eller hon har börjat skolan om olyckan inträffar på väg dit den första skoldagen. Att samhället fortfarande tillåter organiserad diskriminering på osaklig grund, vilket en sådan bedömning måste anses vara, förvånar mig. Även när det gäller den här frågan gör majoriteten som vanligt. Man hänvisar till en utredning och avstyrker förslagen. Miljöpartiet hoppas verkligen att förslaget från regeringen kommer så snart som möjligt så att vi får någon form av rättvis hantering. När får vi se förslag på det här området? Det får inte bli så att det spelar roll om den skadade blir påkörd av en rik eller fattig, av en man eller en kvinna eller av en stor eller liten bil. Lika självklart är att det inte får spela roll om den skadade är rik eller fattig, man eller kvinna, stor eller liten. Om principen om full kompensation ska vara något värt i ett jämlikt samhälle där alla verkligen ges samma förutsättningar kan inte ersättningar utgå från att den med en välutbildad förälder kommer att ha en högre livsinkomst än den som inte har det. Ofta är det bra med statistik. Men ibland har en statistisk sanning ingenting att göra med den verklighet som gäller för den enskilde. I stället för att döma barn på osaklig grund är det bättre att utgå från allas likvärdiga förutsättningar och att fullt ut betrakta kompensation som något som är lika för alla. Personligen vill jag tillägga att även när man kommer högre upp i åren och det finns inkomster att basera en full kompensation på bjuder det mig emot. Vi människor är mer än bara ekonomiska bokslut. Herr talman! För övrigt anser jag att regeringen snarast bör ge Banverket i uppdrag att starta bygget av ett dubbelspår mellan Falun och Borlänge. 0641486384014 GV01CU13 N 2010-01-01 00:00:00 68126 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0992/#anf56