<anforande>
<dok_hangar_id>2347555</dok_hangar_id>
<dok_id>GV0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:92 Onsdagen den 9 april</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>2008-04-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Djurskydd</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>D2149F64-6B05-47D3-8380-D875E3458924</anforande_id>
<anforande_nummer>129</anforande_nummer>
<talare>ANITA BRODÉN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Då får vi åter i denna kammare tillfälle att lyfta fram en fråga som berör och engagerar många av oss, nämligen djurskyddsfrågan. Uppfödare, politiker och allmänhet är överens om och stolta över att Sverige går i bräschen för ett gott djurskydd. Det ska vi fortsätta att göra. Vi ska driva på frågorna på en internationell arena. Men det finns självklart också utrymme för förbättringar i vårt land där vi inte alltid lever som vi lär.
Jag är därför glad att alliansregeringen tagit itu med en fråga som i många år har uppmärksammats utan att en lösning har presenterats. Den handlar om griskastrering, som redan har varit uppe här i kammaren.
I regleringsbrevet har Jordbruksverket fått i uppdrag att utveckla teknik och system inom svinproduktionen i syfte att göra kastrering av smågrisar utan föregående bedövning överflödig. Detta ska redovisas i november 2008. Jordbruksverket ska också utföra en försöksverksamhet där lekmän ges möjlighet att kastrera med bedövning. Det är välkommet att vi snart, precis som i Norge, kan komma ett steg närmare en lösning på detta problem.
En annan fråga som har uppmärksammats, och som är förbjuden i Sverige, är tvångsmatning av ankor och gäss. Den har också redan tagits upp i den här debatten. Sverige har kraftigt kritiserat och agerat i EU för att få ett förbud infört i hela EU.
Jag ställde en fråga 2004 till dåvarande jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om tvångsmatning av djur. I svaret kunde jag läsa att Sverige naturligtvis kommer att försöka påverka förslagens utformning i en sådan riktning att högsta möjliga djurskyddsnivå uppnås.
Ank- och gåslever framställs genom tvångsmatning - det förstår vi av namnet. Men metoden att producera 
foie gras
 är mycket plågsam och har förbjudits inte enbart i Sverige utan i en rad andra länder. Tvångsmatningen innebär väldigt kortfattat att djurens lever tiodubblas under en månads matning, men också att andra inre organ inte sällan sprängs sönder av överbelastningen. Det är givetvis inte acceptabelt.
Fortfarande upprätthålls denna produktion i Frankrike, Ungern, Slovakien och Belgien. Enbart i Frankrike tvångsmatades under ett år 25 miljoner djur.
Utskottet förutsätter nu att alliansregeringen kommer att ägna denna fråga större uppmärksamhet än tidigare regering gjorde, och det välkomnar jag.
Fram till dess en framgång nåtts på detta område kan vi konsumenter dessutom visa vår makt, vilket också Jeppe Johnsson nämnde.
Något som har tagits upp och debatterats både i tidigare debatter och här i dag är djurtransporter. Vi har fortfarande en hel del att göra på det här området. Jag kan nämna några exempel.
Brasilien transporterar 15 000 köttdjur på båt i tre veckor till Mellanöstern.
Hästar transporteras mycket längre tid än vad som är tillåtet inom EU.
Även om vi inom EU i åratal har påpekat bristerna har det inte lett till framgång, utan här måste vi engagera oss och arbeta på. Det gör också alliansregeringen.
Kommissionen har nu utlovat ett nytt förslag under 2008, vilket vi välkomnar - det är inte en dag för tidigt. Det krävs i första hand effektiva kontroller där man ser när brott begås och avskräckande påföljder för att leva upp till befintliga regelverk, men också nya regler som innebär att det inte ekonomiskt lönar sig att transportera levande djur över nationsgränser.
Det är inte heller acceptabelt att det i Sverige, på grund av nedläggning av slakterier, blir onödigt långa transporter. Precis som utskottet skriver är det självklart helt oacceptabelt att ett djur dödas eller skadas på grund av transporter. Det har vi också betonat i betänkandet.
För svenskt vidkommande är därför möjliggörandet av mindre, gårdsnära slakterier ytterst välkommet. Det har tidigare stoppats på grund av regelverk och ekonomi. Här har den förra, socialdemokratiska regeringen ett ansvar för att så lite gjordes på det här området under tolv år.
Vad gäller slaktkycklingar har jordbruksminister Eskil Erlandsson arbetat hårt inom EU för att få till stånd en gemensam EU-lagstiftning. Vi har hört att en lagstiftning har beslutats. Vi hade önskat att man hade gått ännu tuffare fram, men den är ett första framsteg på det här området.
Fru talman! Tiden medger inte att jag i detalj går in på varje enskilt djurslag, utan jag har tagit fram några exempel där det är viktigt att Sverige arbetar med djurskyddsfrågor både nationellt och internationellt. Vi lever i en globaliserad värld, vilket innebär, precis som har påpekats tidigare, att produkter från fjärran länder når oss konsumenter och att vi därför har en möjlighet att ställa djurskyddskrav.
Katt- och hundskinnsförbudet är ett exempel, där rapportören Eva-Britt Svensson från Vänsterpartiet drivit frågan framgångsrikt i EU. Det är värt en eloge. Förbudet kommer att träda i kraft 2009.
Vad gäller olika metoder att fånga djur har utskottet tidigare uttalat att det ska vara förbjudet med fångstmetoder som innebär ett stort lidande för djuret.
Säljakt har förorsakat stor diskussion inom EU med krav på förbud mot import av sälskinn. Det pågår nu ett arbete med förslag på internationella standarder för säljakt. Sverige kommer att vara med i detta arbete och förordar nu denna konkreta lösningsmodell i stället för importförbud.
Angående de australiska fåren och så kallad 
mulesing
 har också Sverige, precis som tidigare påpekats, varit både tydligt och pådrivande. Nu kommer ingreppet att förbjudas 2010, om inte tidigare eftersom konsumentmakten har reagerat och agerat.
Men vi ska också känna till och ha med i beräkningen att anledningen till att man har använt 
mulesing
 är att fåren har plågats enormt mycket av larver som har ätit sig in fullständigt i kroppen. Båda delarna är ett stort djurskyddsproblem, och det är därför vi på något sätt måste se till att det finns forskning och att man kan hitta vettiga lösningar.
Jag vill slutligen, fru talman, yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga motioner. Jag hoppas med detta att det klart framgår att det från vår sida inte enbart är ett djurskyddsengagemang med ord utan att vi också har förmåga att skrida till handling.
</anforandetext>
<intressent_id>0977824845202</intressent_id>
<rel_dok_id>GV01MJU13</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>68199</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0992/#anf129</protokoll_url_www>
</anforande>
