<anforande>
<dok_hangar_id>2347551</dok_hangar_id>
<dok_id>GV0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:88 Torsdagen den 3 april</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2008-04-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Idrottsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>D7B8E171-83F5-4277-A2C3-EBEB29FDD232</anforande_id>
<anforande_nummer>129</anforande_nummer>
<talare>TORBJÖRN BJÖRLUND (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Just när det gäller finansiering har vi ett förslag, nämligen att man faktiskt tar bort kopplingen - på lång sikt. För det här är något som det kanske tar ett tag att ordna till. Men det handlar om att man ser till att det blir ett idrottsbidrag direkt över statsbudgeten. Det kan gärna vara mer pengar till idrotten, men man säkerställer att vi från den offentliga sektorn ger idrotten förutsättningar som är stabila och ger den möjlighet att jobba med det. 
Vi kan ta risken när det gäller Svenska Spel. Vi har haft en diskussion om att man skulle ha något slags delmål, att man kanske gör om vinstdelningssystemet så att idrotten får den säkra delen och staten tar den osäkra delen. Det skulle vara en sak som skulle kunna påverka det här som Göran Montan var inne på.
Omreglering är något svävande, måste jag säga. Det är oerhört svårt att ta fasta på vad det skulle innebära. Men i mina öron är det faktiskt en avreglering, där man inte har kvar spelmonopolet, där Svenska Spel faktiskt blir utsatt för konkurrens på andra sätt och där i sådana fall idrottens pengar är i stor fara. Det är en konsekvens, och det måste man ta ställning till. Det tycker jag att regeringen ska ta ställning till och alliansmajoriteten.
Jag tycker att det är en oerhört central fråga för idrottsrörelsen där vi måste kunna kräva ett svar från alliansen och regeringen. Vad gör man när det här blir verklighet? Hur ser man till att idrotten står skadefri så mycket det går?
Den andra delen är just att man via den offentliga sektorn skapar möjligheter för barn och ungdomar att idrotta genom till exempel mötesplatser. Det kostar pengar. Kommunen har inte råd att betala allt det själv. Alltså måste vi på något sätt stötta idrotten även där. 
Det finns en hel del brister i dag just när det gäller anläggningsfrågan som måste rättas till. Där vet jag att idrotten står och väntar på att få hjälp: Vi klarar inte av att se till att alla barn och ungdomar får samma chans att idrotta om vi inte får den hjälpen. 
Det är kanske kärnan i vår olika syn på politik, hur man hanterar olika saker just med offentlig gemensam välfärd kontra privat välfärd. Det är en kärnfråga även här.
</anforandetext>
<intressent_id>037508021018</intressent_id>
<rel_dok_id>GV01KrU7</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>67857</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0988/#anf129</protokoll_url_www>
</anforande>
