<anforande>
<dok_hangar_id>2347550</dok_hangar_id>
<dok_id>GV0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:87 Onsdagen den 2 april</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>2008-04-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Företagsfrämjande insatser</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>05F65611-1D1B-45A0-902F-8DAA8D2CBC25</anforande_id>
<anforande_nummer>174</anforande_nummer>
<talare>PER BOLUND (mp) replik</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag vill ta upp två frågor om kvinnors företagande som Maria Plass också tog upp i sitt anförande. Den första gäller det här förslaget om ambassadörer för kvinnligt företagande som man nu håller på att genomföra. Till att börja med vill jag säga att jag tycker att det är ett bra förslag. Jag tror att det kan göra en stor och positiv skillnad. Det blir fler förebilder för kvinnor som ser att man faktiskt kan starta företag och förverkliga sina idéer.
Däremot har det kommit till min kännedom att de här kvinnorna som ska bli ambassadörer inte får någon ersättning för det arbete de lägger ned. De förväntas alltså arbeta gratis för att sprida kunskapen om kvinnligt företagande. Jag ser det som ett stort problem. Jag hävdar att manliga företagare aldrig skulle behandlas på det sättet. Man skulle aldrig förvänta sig att de skulle arbeta utan ersättning för att utföra arbete för regeringens räkning.
Jag tycker att man i förlängningen kan säga att här är att förvärra klyftorna mellan könen. Man utnyttjar kvinnors solidaritet med varandra för att spara pengar för regeringens räkning. Det tycker jag är otidsenligt. Jag tycker att ska man genomföra en sådan här reform måste man också betala de kvinnor som ställer upp och gör det här viktiga arbetet. Det är ändå kvinnor som driver egna företag runt om i landet. I vissa fall är det småföretagare som kommer att prata för andra kvinnor och tvingas att avstå från att arbeta i sitt företag. De blir kanske tvungna att anställa en ersättare för att få verksamheten att gå runt. Att förvänta sig att de ska göra det oavlönat tycker jag är ganska upprörande. Jag vill gärna höra om du inte ser det som ett problem, Maria Plass, att ni fortsätter att behandla kvinnors arbete så att det ska vara oavlönat.
Sedan undrar jag också över det här med kvinnliga företagare och trygghetssystem, som du var inne på. Vi är överens om att det är ett stort problem att trygghetssystemen inte är anpassade för företagare. Ser du det då inte som ett problem att ni har försenat utredningen? Ni har försenat att det kommer konkreta förslag på hur man kan förändra trygghetssystemen så att de blir bättre anpassade för kvinnor.
</anforandetext>
<intressent_id>0956444284814</intressent_id>
<rel_dok_id>GV01NU7</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>67658</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0987/#anf174</protokoll_url_www>
</anforande>
