<anforande>
<dok_hangar_id>2347550</dok_hangar_id>
<dok_id>GV0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:87 Onsdagen den 2 april</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>2008-04-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågor om s.k. sms-lån och överskuldsättning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E35FD160-8D91-4381-8340-4A2903B5AFBD</anforande_id>
<anforande_nummer>105</anforande_nummer>
<talare>YVONNE ANDERSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Som vanligt är jag sist på talarlistan, och jag har vid ett par debatter här sagt att jag kan hålla med om mina kamraters fina och bra synpunkter, och så har jag kortat ned mitt anförande.
I dag måste jag säga, herr talman, att det finns ett perspektiv som inte har tagits upp så tydligt, och det har förvånat mig. Det slog mig när socialdemokraten Eva Sonidsson talade om att man skulle hindra dessa fattiga unga att ta sms-lån.
Jag har själv en bakgrund som fattig student. Vid ett flertal tillfällen har jag inte haft pengar till dagens mat, även om det inte har handlat om att jag har behövt hamna hos kronofogden. Jag tog möjligheterna till studielån för att betala en bostad och fick förtjäna resten på helger och ferier för att klara av min ekonomi.
När jag var mellan 18 och 25 år hade jag vid några tillfällen tyckt att det hade varit utmärkt om det hade funnits ett sms-lån att tillgå där man inte hade behövt sätta sig hos en bankkamrer och tala om hur stor stadigvarande inkomst man har varje månad och så vidare, utan att det hade räckt att i en kreditprövning uppge att man faktiskt inte hade några skulder. Jag vet att en del av dem som ger sms-lån i dag faktiskt kräver och gör en kreditprövning på tre eller om det är nio timmar. Sedan finns det andra som inte är lika seriösa.
Vad jag skulle vilja öppna för är möjlighet för människor som hamnar i ett snabbt ansträngt läge att få kredit på något sätt, men att de också har möjlighet att betala tillbaka väldigt snabbt. Jag tycker att klimatet har hårdnat gentemot de människor som inte har det så bra ställt som riksdagsledamöter har, som inte har den inkomsten eller framför allt kanske ingen stadig inkomst. Många går på tillfälliga vikariat och förordnanden, för att inte tala om många företagare som hamnar i likviditetsproblem både nu och då. Då kan ett snabblån vara bra.
Det låter nu som att jag står här och tycker att det är jättebra att vi har en teknisk utveckling som ger möjlighet till snabblån, sms-lån och allt var det är. Jag tycker naturligtvis inte att det enbart är av glädje. Det måste regleras och finnas ett ansvar hos kreditgivaren att ombesörja att det blir på ett värdigt och balanserat sätt.
Vad vill jag säga med detta? Teknikens utveckling kommer nu som framöver att ge nya möjligheter inom många områden som vi politiker i lagstiftande församling på ett annat sätt har haft koll på. Vi måste hitta nya vägar att få den balansering vi vill ha. Samtidigt vill vi ha en frihet för människor. Vi måste ge möjligheter oavsett om man har gott om pengar eller mindre gott om pengar att överleva och leva ett hyfsat liv.
Det är viktigt som någon har sagt till mig några gånger och som jag har tagit in. Det säger jag till min kollega här på främsta raden - jag ska inte säga vem - som säger: Man ska ha frihet att också göra mindre bra val. Javisst, så är det. Vi måste någonstans hitta de vägar som gör att människor har möjlighet att ta konsekvenserna av sina val.
Jag tror nämligen att många ungdomar som gör de här valen på kort tid vet om att det är lån. De vet om att det ska betalas tillbaka, men de kan inte tänka sig in i konsekvenserna av detta återbetalande. Vi kommer då tillbaka till både ungdomar och äldre.
Jag tror att vi helt enkelt behöver en folkbildning där man får lära sig och uppmärksammar att nya möjligheter kräver nya insikter och ny förståelse av de konsekvenser som vi möts av.
Även om vi har 200 000 personer i kronofogdens register innebär inte detta att det i första hand är sms-låntagare. Jag hörde vid ett tillfälle att det inte skulle vara så. Jag kan inte uttrycka det väldigt tydligt.
Vi vet mycket väl att det inte enbart är yngre. Jag tror att både yngre och äldre måste på ett nytt sätt få insikt om krediter i alltmer lockande situationer. Man vill ha krediter men inser inte kommande konsekvenser för ens liv.
När det gäller de överskuldsatta är ett bekymmer att så många människor känner sig utanför. De kan inte skriva hyreskontrakt. De kan inte få ett bankkort. De kan inte ha telefon eller åtminstone inte Internetabonnemang, och så vidare.
Det är ett bekymmer. Att hjälpa dessa människor som har varit skuldsatta under väldigt lång tid är en nödvändighet för denna församling och den nya regeringen.
Det är därför väldigt bra att utredningen om ett samlat insolvensförfarande finns och att Jan Ertsborn som leder den utredningen tar in alla synpunkter som kommer från Konsumentverket, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och så vidare.
Ambitionen och målet är att människor ska må bra och leva ett gott liv i samhället. Då måste vi öka möjligheterna till det.
Jag ser fram emot den utredning som ska komma i översynen. Den behövs. Jag tror att det arbetet kommer att behöva ta olika tag helt enkelt därför att teknikens utveckling går väldigt fort. Det är svårt att inse konsekvenserna även om vi följer det.
Vi har en mycket stark och hastig utveckling av hela finanssektorn. Det kommer naturligtvis att innebära ett problem för vissa.
Med detta lilla anförande yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
</anforandetext>
<intressent_id>0223175563813</intressent_id>
<rel_dok_id>GV01CU10</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>67589</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0987/#anf105</protokoll_url_www>
</anforande>
