2347547 GV0984 Riksdagens protokoll 2007/08:84 Torsdagen den 27 mars 2007/08 84 2008-03-27 00:00:00 Gymnasieskolan föredragning av utskottsärende med eventuell debatt AF4D6AE8-A9C9-446C-B989-22E651856B55 3 MATS PERTOFT (mp) mp Herr talman! Vi ska i dag ta ställning till och debattera motioner när det gäller gymnasieskolan. Så att jag inte glömmer bort det vill jag för Miljöpartiets räkning passa på att yrka bifall till reservationerna 3 och 7. Vi står naturligtvis bakom också de andra, men man ska inte votera för mycket. Jag vill börja i den ända som Marie Granlund började i. Utbildningsutskottet gjorde en intressant resa i januari. Det blev väldigt intressant utifrån den synvinkeln att vi mötte länder som vanligtvis jämförs med Sverige i olika internationella undersökningar om kunskapsutveckling, skola och så vidare. Samtidigt såg vi att de ändå hade problem i skolan som vi kände igen. Vi kanske inte kände igen dem som de problem som vi brottas med i dag, i alla fall inte exakt på det sättet utan det var nyanser. Men framför allt kände vi igen strukturer som vi i Sverige faktiskt har lämnat bakom oss. Jag är övertygad om att i både Japan och Sydkorea brottas man med dessa problem och letar efter svaren som alla utvecklade länder möter i globaliseringens tidevarv. Det gör vi också här. Vi diskuterar väldigt mycket de problem som vi har i Sverige och söker då också i andra länder efter vad det finns för möjligheter, vad man kan lära sig och vad det finns för likheter. Den främsta biten som jag tog med mig från resan var att ja, det finns problem, det finns likheter, samtidigt som våra problem här i Sverige är unika. Utan att vilja förhäva mig har vi rent objektivt gjort många experiment när det gäller såväl förskola som grund- och gymnasieskola som gjort att vårt utbildningssystem har kommit väldigt långt. När jag jämför med andra länder ser jag att de inte har dessa erfarenheter ännu. Därför måste vi leta efter nya lösningar, lösningar som inte finns, som inget land har provat ännu. Det tror jag är den viktigaste biten när vi ska leta efter nya lösningar på gymnasieskolans problem med avhoppen och så vidare som vi alla är bekymrade över. När Gymnasieutredningen presenterar sitt förslag och när den borgerliga majoriteten sedan presenterar sin proposition hoppas jag att jag inte får mina fördomar bekräftade, nämligen att ni backar tillbaka till 50- och 60-talens skola. Alla era signaler hittills har ju varit åt det hållet. Alla signaler handlar ju om att återigen införa en tredelad skola, den som vi lämnade på 60-talet och som jag lyckligtvis slapp, men inte helt. Jag gick också i tysk skola. Där finns den fortfarande kvar med väldigt dåliga resultat som konsekvens och med arbetsgivare som absolut inte vill utbilda lärlingar, bland annat därför att det är för kostsamt och så vidare. Min poäng är att vi måste hitta lösningen framåt eftersom globaliseringen kräver det av oss och vi är ett modernt samhälle. Vi har visserligen inte de högsta lönerna, men Sverige är ett litet land i en stor värld som är beroende av att vara konkurrenskraftigt. Vi är beroende av att ligga längst fram i utbildning. Just eftersom Sverige är ett så litet land måste vi ligga allra längst fram, och då måste vi hitta lösningar som inte finns någon annanstans. Det är dessa lösningar som jag tror att ni missar. För att komma vidare här måste vi bland annat titta på de motioner som nu ligger här på riksdagens bord och som vi ska diskutera. De handlar om att ge eleverna det ansvar de behöver som ansvariga medborgare och inte bara om kunskaper som ska sväljas, rapas upp igen och testas rakt igenom. Vi fick en mycket livlig beskrivning i Japan av hur ett fullt ut genomdrivet testsystem förstör den egna initiativkraften och sedan ställer till med problem på universitet och högskola. För att hitta nya bitar i det livslånga lärandet i stället för att montera ned det, som vi kommer att diskutera lite senare också, måste man snarare utöka det och kanske till och med flytta ned det i åldrarna. I stället för att dela upp gymnasiet måste man individualisera gymnasiet mer. Man måste se till att människorna får det ansvar som de ska ha. Då kan man inte samtidigt säga: Ni elever ska vara väldigt individuella. Ni ska leta efter era egna vägar. Ni ska ta ansvar för era handlingar. Men lokala styrelser får ni inte ha. Ni i alliansmajoriteten upplevde ju själva problematiken när ni fick stryka en text i ert eget förslag för någon vecka sedan. Vi måste ge eleverna det ansvar som de behöver för att de ska växa, för om du inte ges ansvar kan du inte heller växa. Därför menar vi från Miljöpartiets sida att elevmajoritet i lokala styrelser var en utmärkt försöksverksamhet som i stället för att avskaffas borde ha permanentats. På samma sätt är det med en annan motion som jag nyss yrkade bifall till, den om skolmåltider. Det är inte så att det är få som i dag går i gymnasieskolan. Jag tror att det är lite mer än 90 procent av Sveriges elever. Att då prata om att det inte är viktigt och av allmänintresse att man får måltider tycker vi är lite gammaldags. Vi menar att det borde vara en självklarhet. Dessutom är det säkert över 90 procent av kommunerna som betalar skolmåltiderna. Det finns några enstaka kommuner som tycker att det är roligt att dra in några kronor på dem. Framtidens gymnasieskola måste ge eleverna inte mindre utan mer ansvar och inte göra en uppdelning enligt någon sorts stuprörsprincip, som verkar vara det som vi får se på måndag, utan att vi snarare får se hängrännor - som man nuförtiden säger på administrationsspråket som är så modernt - valmöjlighet och ansvarstagande. Det är det som är framtidens gymnasieskola. Det ser vi tyvärr inte så mycket av. Men jag hoppas, som sagt, innerligt att ni i alliansen inte bekräftar mina fördomar på måndag och när ni sedan skriver er proposition. 0488357052317 GV01UbU8 N 2010-01-01 00:00:00 67039 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0984/#anf3