<anforande>
<dok_hangar_id>2347546</dok_hangar_id>
<dok_id>GV0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:83 Onsdagen den 26 mars</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>2008-03-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Försäkringskassans kontakter med arbetsgivare</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8482204F-77B1-4773-B1E3-76A67F28E322</anforande_id>
<anforande_nummer>81</anforande_nummer>
<talare>HELENA RIVIÈRE (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Nu debatterar vi inte rehabiliteringskedjan, utan vi debatterar Riksrevisionens kritik av Försäkringskassan.
Som jag sade i mitt anförande tycker jag att Riksrevisionen är ohemul i sin kritik av Försäkringskassan som ska ta kontakt med arbetsgivare i alla enskilda fall och utreda allt. Det säger sig självt att det måste vara effektivare att arbetsgivaren och den sjukskrivne tar itu med detta själva.
Om alla möjligheter till rehabilitering är uttömda och om arbetstagaren inte längre kan göra något arbete av betydelse för arbetsgivaren så är alternativet att söka ett annat arbete. Det är ett stort steg att ta för den enskilde. Men det kan också mycket väl vara så att den enskilde i det långa loppet vinner på att få denna kick ut ur ett arbete där han eller hon har vantrivts sig sjuk. I det läget är det bättre att saken ställs på sin spets och att den enskilde söker sig ett annat arbete.
</anforandetext>
<intressent_id>0478371872009</intressent_id>
<rel_dok_id>GV01SfU5</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>66908</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0983/#anf81</protokoll_url_www>
</anforande>
