2347546 GV0983 Riksdagens protokoll 2007/08:83 Onsdagen den 26 mars 2007/08 83 2008-03-26 00:00:00 Försäkringskassans kontakter med arbetsgivare föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 2F2578D0-679E-4AF7-8384-B7933AC7B423 69 HELENA RIVIÈRE (m) m Fru talman! SfU5 behandlar en redogörelse från Riksrevisionens styrelse apropå Riksrevisionens granskning av Försäkringskassan. Jag föreslår att motionerna avslås och att skrivelsen läggs till handlingarna. Försäkringskassan gör inte vad den ska för att tillvarata arbetsförmågan hos de sjukskrivna, enligt Riksrevisionen. Kassan tar inte reda på nog mycket om arbetsplatserna och ägnar inte nog mycket tid åt arbetsgivarkontakterna. Det gäller att komma ihåg vad kritiken handlar om. Det är ytterst förutsättningarna för den försäkrade att behålla förmågan att arbeta och försörja sig själv. Det är kärnan. För det syftet ska Försäkringskassan samordna den rehabilitering som behövs och bedöma arbetsförmågan utifrån en plan för återgång i arbete som Försäkringskassan gör upp tillsammans med den försäkrade och andra berörda. Försäkringskassan är den viktiga aktören vid sidan av den försäkrade själv. Arbetsgivaren har en rad uppgifter och skyldigheter enligt arbetsmiljölagen, nämligen att anpassa arbetsförhållandena, erbjuda andra arbetsuppgifter, ta fram tekniska anpassningsåtgärder, förändra arbetsorganisationen och bistå Försäkringskassan med upplysningar som kan underlätta en rehabilitering. Det är en rad skyldigheter. Lyfter man blicken lite från den formella ordning som styr Riksrevisionens ansvarsutkrävande inser man att ingen aldrig så perfekt försäkringskassa någonsin skulle kunna hålla sig ajour med varje enskild sjukskrivens arbetsförhållanden, arbetskamrater, arbetsorganisation och så vidare. Man måste lita till de berördas eget intresse av att medverka till att lösa problemen. Oppositionen tycks tro att om bara pressen på arbetsgivaren att göra rehabiliteringsutredningar är hård nog så är saken klar. Men vid den offentliga utfrågningen förra våren hörde vi att det snarare är tvärtom. Dels innebar kravet på arbetsgivaren att göra en rehabutredning en onödig väntan på att de 60 dagarna skulle gå innan Försäkringskassan tog tag i den sjukskrivne, dels var utredningarna innehållslösa eftersom arbetsgivaren inte fick ta reda på orsaken till sjukskrivningen. Problemets kärna, om vi försöker hålla fast vid den, är hur den försäkrade ges förutsättningar att arbeta och försörja sig själv. Vi vet att de första två månaderna är avgörande. Rehabiliteringskedjan som är i antågande har fasta tidsgränser för när arbetsgivaren ska lotsa fram den sjukskrivne genom anpassade arbetsuppgifter. Det förkortar de långa och passiva sjukskrivningstiderna som i grunden är det som Riksrevisionen vill åt. Två saker träder fram i motionerna. Den ena är att arbetsgivaren ses som en motståndare och en fiende, en fiende som Försäkringskassan ska domptera med lagens hjälp. Den andra är avsaknaden av varje tanke på det egna ansvaret att återvinna arbetsförmågan och försörjningsförmågan. Viljan att komma tillbaka, som måste vara det primära, finns inte ens som en bisats. Det måste vara effektivare att den anställde och arbetsgivaren talar direkt med varandra som vuxna. Försäkringskassan behöver inte i onödan formellt agera förmyndare. Detta egna ansvar är A och O. Omhändertagandet är en förbannelse. Det gäller att inte ta ifrån individerna förmågan att fatta egna beslut. Det gäller för individen att skaka av sig offermentaliteten och att ta sig själv tillbaka till ett värdigt liv. Försäkringskassan gör helt rätt i att anställa coacher som är mer inriktade på att peppa individen att ta nästa steg. Ingen rehabiliteringsutredning i världen kan göra någonting om viljan och motivationen att komma tillbaka är för svag. 0478371872009 GV01SfU5 N 2010-01-01 00:00:00 66896 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0983/#anf69