2347546 GV0983 Riksdagens protokoll 2007/08:83 Onsdagen den 26 mars 2007/08 83 2008-03-26 00:00:00 Migration och asylpolitik föredragning av utskottsärende med eventuell debatt EDC9FE45-D23A-49C6-BB44-439DEA3758F8 3 BODIL CEBALLOS (mp) mp Fru talman! Det är aldrig lätt att komma efter Kalle Larsson som alltid säger ungefär detsamma som jag själv har tänkt säga, vilket innebär att det kanske blir lite upprepningar. Känslorna i Gävleborg är med all rätt upprörda just nu. Orsaken är den utvisning av Enayatullah Adel som Kalle och Göte tidigare har talat om. Han har bara några månader kvar till studentexamen, och vid sidan av studierna arbetar han och försörjer sig i Hofors. Jag vill börja med att läsa ett par korta inlägg från Gävletidningarna som väl speglar gävleborgarnas bild av den flyktingpolitik som vi med emfas försöker få både svenska folket och andra länder att tro är generös. När människor konfronteras med verkligheten och den lagstiftning vi har, som utgår mer från principer och system än från hur den drabbar människor, blir uppvaknandet ofta bryskt och reaktionerna starka. De båda inläggen har publicerats efter den 13 mars när Enayatullah Adel hämtades i sitt hem av gränspolisen i Gävle. Det första lyder: Man skäms som svensk. Den svenska flykting- och invandringspolitiken straffar de ambitiösa i stället för att stötta dem. Risken finns att man späder på främlingsfientligheten. Förra regeringen misslyckades. Den nuvarande är inte ett dugg bättre! Det finns lagar och förordningar i ett demokratiskt land. För att de ska bli accepterade och efterföljda måste de upplevas som logiska och begripliga. Snarare förefaller de vara det motsatta. Stoppa avvisningen av Enayatullah Adel! Låt honom stanna och bidra till det svenska samhällsbygget. Några månader kvar till studentexamen. Gränspolisen ska verkställa transport till krigsdrabbade Afghanistan. Inte utan att man tappar tron på framtiden och skäms att man är svensk. Nästa inlägg: Kriminellt omänskligt. Åter är Migrationsverket ute på "smärtornas väg". Den här gången gäller det Enayatullah Adel. Om någon månad ska han ta studenten i Hofors efter fyra års vistelse i vårt land. Då passar Migrationsverket på att ta honom i fängsligt förvar med hjälp av den svenska gränspolisen. Myndigheterna vill skicka honom tillbaka till Afghanistan där hans bror dödats och där krig pågår. Nu måste ansvariga politiker, riksdag och regering stoppa Migrationsverkets omänskliga hantering av flyktingar. Lyssna på Björkhagsskolans elever och lärare, det här är kriminellt omänskligt ur alla synvinklar! Det här är bara några axplock av synpunkter från tidningar, tv, radio och bloggar i Gävleborg men också i andra delar av landet. Till och med i inlägg från personer som i övrigt anser att vi tar emot alldeles för många invandrare här i landet ställer man sig oförstående till att en ung välintegrerad kille ska skickas tillbaka till ett land i krig. Att skicka människor direkt tillbaka till länder i krig strider uppenbart mot det allmänna rättsmedvetandet, och det är vi i den här kammaren som hålls ytterst ansvariga för att så får ske. Fru talman! Faktum är, precis som Kalle Larsson tidigare sade, att vi inte kan frånsvära oss ansvaret och hänvisa till att det nuförtiden är domstolarna som dömer och att vi inte har rätt att styra domstolen. Vår uppgift är att stifta lagar som är så tydliga att domstolarna inte kan misstolka dem. Ibland misslyckas vi kapitalt. När det gäller definitionerna av begreppen väpnad konflikt och andra svåra motsättningar i hemlandet har riksdagen misslyckats. Det var inte meningen att domstolen skulle kunna tolka lagens mening på ett sådant sätt att det inte anses pågå en väpnad konflikt i till exempel Afghanistan och Irak, eller att det i tveksamma fall inte skulle anses att det föreligger andra svåra motsättningar i hemlandet. Det var meningen att Migrationsverket och domstolarna skulle beakta UNHCR:s riktlinjer. Det var meningen att tillämpningen av den nya utlänningslagen inte skulle bli striktare än tidigare praxis. Trots det menar domstolen att det inte pågår en väpnad konflikt i hela Afghanistan och inte heller i Irak. Den anser att det är möjligt att bo i någon annan del av dessa båda länder oavsett om man har familj eller sociala nätverk där. Domstolen utgår från att det är lika möjligt för en man från Kandahar att söka jobb i Kabul som för en stockholmare att söka jobb i Malmö. Så är inte fallet, och det vet Migrationsverket, och det vet också migrationsdomstolarna. Vare sig Migrationsverket eller migrationsdomstolarna behöver ta hänsyn till att miljoner människor som flytt till närområdet också återvänder och förväntas återintegreras i dessa sönderbombade länder och att det är en mycket svår uppgift för deras regeringar att klara av att integrera alla återvändare och skydda dem från tvångsrekrytering till krigsherrar, terrorgrupper och talibaner. Med grund i principen att upprätthålla den reglerade invandringen späder vi på dessa länders regeringars problem och bryr oss inte ett dugg. Att Bagdad utsätts för dagliga attentat och människor dör bara de sätter sina fötter på marknadsplatsen utgör inte svåra motsättningar, tycker domstolen och säger att så länge bomben inte var ämnad för dig personligen kan du lugnt leva kvar i eller återvända till Bagdad. Om du tycker att det är för osäkert kan du flytta till det något lugnare Kurdistan, där den kurdiska regeringen å sin sida försöker få tillvaron att gå ihop trots alla internflyktingar och alla som övriga länder skickar tillbaka. Fru talman! Migrationsverket och domstolarna ska enligt förarbetena till lagen beakta UNHCR:s rekommendationer, men Migrationsöverdomstolen konstaterar att internationella riktlinjer och rekommendationer inte är svensk lag och att vi därför inte ska följa dem. Domstolarna säger inget om att den helt nya praxis som kommit nu strider mot tidigare praxis och att lagen faktiskt tolkas striktare än innan domstolarna tog över rättsskipningen. UNHCR, den afghanska regeringen och den kurdiska, alla vädjar de till oss att inte skicka tillbaka flyktingar på grund av det svåra säkerhetsläget i deras länder. Nu senast kom också protester från FN:s kommissarie för de mänskliga rättigheterna på grund av behandlingen av en eritreansk asylsökande som ska utvisas till Eritrea i strid med UNHCR:s rekommendationer. Vem vet, de eritreanska myndigheterna kanske blir väldigt glada. Sverige håller på att skaffa sig dåligt rykte, men det kanske är det som är meningen - i avskräckande syfte, så att inte fler väljer att komma hit. Fru talman! Migrationsverk och domstolar har naturligtvis ett tolkningsutrymme. I det här fallet har verket och överdomstolen valt att tolka lagen och dess förarbeten mycket restriktivt. De hade kunnat välja en annan väg men gjorde det inte. Riksdagen har alltså misslyckats, och då är det upp till riksdagen, det vill säga oss, att rätta till det som blev fel. Vi kan inte skylla ifrån oss. Vi måste ändra lagen, och redan i dag kan vi ge en klar och tydlig signal till domstolarna att lagstiftarens mening är en annan än den tolkning de valt. Att tolkningen blev en annan beskrivs i reservation 5 av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och stämmer också med den bild jag har fått från många av alliansledamöterna. Vi kände oss nog lika tagna på sängen allihop, även migrationsministern, på grund av domstolarnas tolkning av begreppet väpnad konflikt. Vi har försökt lyfta fram frågan för skyndsam handläggning i utskottet men får svaret att den ska ingå i den generella översyn av lagstiftningen som ska göras längre fram. Längre fram är för sent, det är nu som gäller. Det handlar inte bara om Adel. Åtskilliga hundratals asylsökande väntar nu på utvisning till länder i krig, eller till länder där de riskerar tortyr. Jag vill därför yrka bifall till både reservation 5 och 6. Fru talman! Nästa stora fråga i flyktingpolitiken är hur vi ska lösa situationen för alla dem som redan finns här i landet och som fått avslag på sina asylansökningar men hellre valt att leva gömda i Sverige än att vända tillbaka till sina hemländer. Att tvingas leva gömd är en oerhörd psykisk påfrestning och något av det värsta som kan drabba en människa, förutom att skickas tillbaka till hemlandet förstås. Det är inget man gör för skojs skull, utan av nödvändighet. I debatten låter det ibland som om de papperslösa får skylla sig själva som inte förstår sitt eget bästa. Det egna bästa anses vara att glatt acceptera att skickas tillbaka till det land man har flytt ifrån. Att lösa situationen för alla dem som hamnat i kläm mellan den tidigare lagen och den nuvarande kommer att fortsätta vara en prioriterad fråga för Miljöpartiet tills vi hittar en lösning. Fru talman! Under hela den nuvarande mandatperioden har vi diskuterat möjligheten att öppna Sverige för arbetskraftsinvandring, vilket vi tycker är mycket positivt. För Miljöpartiet är det viktigt, till skillnad från det Göte Wahlström tidigare sade, att man samtidigt gör det möjligt för dem som har fått avslag på sin asylansökan att söka uppehållstillstånd och arbetstillstånd i Sverige i stället för att enligt huvudregeln behöva åka till hemlandet för att göra ansökan därifrån. Om den nya lagen varit tillämplig redan nu skulle Adel och väldigt många andra som har fått avslag på sina asylansökningar omfattats av det så kallade spårbytet och fått möjlighet att stanna i Sverige. Jag vill dock påpeka att alla de som nu skickas tillbaka i strid med UNHCR:s rekommendationer aldrig ens borde hamna i den situationen att de tvingas söka arbetstillstånd i stället för att få asyl eller status som skyddsbehövande. Samtidigt som vi öppnar för arbetskraftsinvandring och möjlighet till spårbyte måste vi stärka grunderna för rätten till asyl. Möjligheten att söka arbetstillstånd ska inte tillåtas urholka asylrätten, snarare stärka och komplettera den. Fru talman! Kristdemokraterna har tillsammans med några andra i alliansen uttalat att man bör stoppa avvisningarna av dem som skulle kunna komma i fråga för arbetstillstånd enligt den aviserade nya lagen. I våra handlingar finns en kristdemokratisk motion om just detta som jag har reserverat mig för. Jag vill ge också Kristdemokraterna möjlighet att rösta för sin egen motion, och jag yrkar därför bifall till reservation 17. Det mest inhumana i den svenska flyktingpolitiken är utvisningarna och förvarstagandet. Sverige utvisar, som jag tidigare nämnt, människor till ett antal länder i strid med UNHCR:s rekommendationer. Vi har blivit fällda tolv tretton gånger för brott mot tortyrkonventionen, vilket är högst i hela världen. Och människor som har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning tvingas tillbaka till de länder de flytt ifrån för att ansöka om uppehållstillstånd därifrån. Om de anser sig inte kunna göra det hamnar de på förvaret, månad efter månad. De är helt enkelt fängslade - trots att det enda "brott" som begåtts är att de gjort misstaget att söka asyl i Sverige i ett skede då asylrätten för varje dag som går begränsas alltmer. När det gäller sjuka människor har praxis till och med utvecklats till att innebära att det går bra att verkställa utvisningen om personen i fråga klarar själva flygresan. Om personen segnar ned och dör på andra sidan passkontrollen behöver Sverige inte längre bry sig. Miljöpartiet anser att det alltid ska vara domstol som beslutar om en människa ska tas i förvar eller ej. Det nuvarande systemet är alldeles för godtyckligt. Vi anser också att Sverige har ett uppföljningsansvar vid utvisningar med rätt för den utvisade att få hjälp att återvända till Sverige och rätt att kräva skadestånd av den svenska staten om återvändandet leder till förföljelse i hemlandet. Jag vill därför yrka bifall till reservationerna 25 och 27. Fru talman! Det är ingen vacker bild jag ger av den svenska flyktingpolitiken. Tyvärr är den sann. Jag är oerhört besviken, upprörd och ledsen å alla de människors vägnar som drabbats och kommer att drabbas av denna fyrkantiga och inhumana tolkning av asylrätten. Det går inte att slå sig för bröstet och säga att vi tar emot flest asylsökande i hela Europa när vi ändå inte låter dem stanna och många gånger håller dem fängslade i omkring ett år för att det är svårt att skicka hem dem och trots att de många gånger har fruar och barn här i landet med svenskt medborgarskap eller uppehållstillstånd. Fru talman! Inte bara insändarskribenterna skäms över Sveriges flyktingpolitik. Jag skäms också. Och jag kommer att skämmas ännu mer om vi väljer att inte göra någonting för att förbättra den. 0637028706011 GV01SfU6 N 2010-01-01 00:00:00 66830 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0983/#anf3