2347546 GV0983 Riksdagens protokoll 2007/08:83 Onsdagen den 26 mars 2007/08 83 2008-03-26 00:00:00 Plan- och byggfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 19E60307-9566-476A-8A0A-665A9F18EFA3 125 JAN LINDHOLM (mp) mp Fru talman! Ärade åhörare och lyssnare! I de flesta betänkandedebatter här i kammaren kan man faktiskt ta avstamp i problemet med den bristfälliga kapaciteten för järnvägstransporter i Sverige, och då särskilt naturligtvis den avgörande delsträckan mellan Falun och Borlänge som utgör en överbelastad pulsåder mellan den norra delen av landet och dess tunga industrier och porten i väster mot exportmarknaderna. I denna debatt om plan- och byggfrågor finns det dubbel anledning att ta avstamp i den bristfälliga infrastrukturen för långväga godstransporter. Trots att vi besitter goda kunskaper om ekosystem, om biologisk mångfald, om klimatproblematiken och om många andra relevanta saker när vi planerar och bygger vårt samhälle finns det en väldigt tydlig trend: Vi struntar i våra kunskaper. Den hänsyn som vi enligt miljöbalken borde ta i alla delar av vårt samhällsbygge står ofta i stark motsättning till de intressen som prioriteras i plan- och bygglagen, och det är nästan alltid plan- och bygglagens regelverk som avgår med segern. Detta, fru talman, är anledningen till att så många av de motioner som finns från Miljöpartiet i detta betänkande tar upp just konflikten mellan miljöbalken, miljömålen, klimatfrågorna och plan- och bygglagen. Professorn i miljörätt vid Uppsala universitet Staffan Westerlund uttrycker problemet mycket träffsäkert i en intervju i Studieförbundet Vuxenskolans tidning Impuls när han säger att han vill se en ordning som innebär att reglerna i plan- och bygglagen får tillämpas endast när de inte går utöver vad miljöbalken tillåter. Staffan Westerlund är tydlig i sin uppfattning att plan- och bygglagen som den fungerar i dag är direkt kontraproduktiv i förhållande till de övergripande samhällsmålen knutna till arbetet med att bromsa klimatförändringarna. Plan- och bygglagen stimulerar exempelvis tillväxten av icke hållbara transporter genom att till exempel miljöeffekterna av allt fler externa stormarknader inte värderas när man planerar. Han är mycket kritisk till att vi här i riksdagen fortsätter att tillåta kommunerna att faktiskt suboptimera när det är allas vår gemensamma välfärd som står på spel. Den kände islänningen och tillika miljöchefen i Landskrona Högni Hansson är lika kritisk till hur plan- och bygglagen påverkar i dag. Han påpekar till exempel att koldioxidutsläppen tiodubblas när vi övergår till att handla på stormarknader i stället för i närbutiker. Det räcker inte med att byta bränslen och effektivisera. Vägverkets egen miljö- och klimatexpert Olle Hådell påpekar att bränslebyten i bästa fall kan åstadkomma 15-20 procent av den nödvändiga koldioxidminskningen inom transportsektorn. Effektiviseringar kan sedan kanske bidra med ytterligare 20 procent. Men resten av minskningen av koldioxidutsläppen inom transportsektorn måste åstadkommas med andra metoder. Då handlar det om att bygga ett samhälle som inte genererar ett sådant omfattande behov av transportarbete. Vi har därför, som jag inledde med att säga, två anledningar att ta avstamp i den bristfälliga infrastrukturen för långväga godstransporter när vi debatterar detta betänkande. Den ena är behovet av att bygga för ett minskat transportbehov, vilket kanske är det mest centrala. Den andra är att vi måste ta större hänsyn till ett förändrat klimat. Majoriteten väljer, som säkert har sagts tidigare, att avstyrka samtliga 66 yrkanden som finns med i detta betänkande med hänvisning till pågående arbeten och tidigare beslut. I betänkandet finns det sju reservationer varav Miljöpartiet har bidragit med fyra. Vi står självklart bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande, som vi brukar säga, yrkar jag bifall endast till reservationerna 3 och 6. Det har redan sagts här tidigare i dag att det nu har gått två och ett halvt år sedan PBL-kommittén lämnade sitt slutbetänkande, och huvuddelen av kommitténs förslag bereds fortfarande i Regeringskansliet. Under 2007 tillsatte man två nya utredningar. Och här står vi fortfarande med en plan- och bygglag som stimulerar samtliga aktörer att gasa på än hårdare mot stupet i form av en okontrollerad temperaturhöjning. Man kan fråga sig varför allt måste gå så långsamt på andra sidan om vattnet, alltså i Regeringskansliet. Det tar tid här också när det väl kommer hit. Men just nu känns det som att det går ännu långsammare på andra sidan hos regeringen. Man har i alla fall från majoritetens sida så småningom - jag vet inte i vilken utsträckning det är på den här sidan eller på den där sidan om vattnet - kommit till skott, och Klimatberedningen har lämnat ett betänkande som heter Svensk klimatpolitik . I avsnitt 14 som handlar om transporter och samhällsplanering kan man läsa följande: "Plan- och bygglagen/Miljöbalken bör omformas så att det vid varje upprättande av en plan, eller revidering av en sådan ska ställas krav på att redovisa hur planen bidrar till minskade koldioxidutsläpp genom att transportbehov och energianvändning minimeras." Detta står alltså majoriteten bakom i Klimatberedningens betänkande. Detta är faktiskt nästan ordagrant vad Miljöpartiet föreslog i följdmotionen med anledning av regeringens proposition Ett första steg för en enklare plan- och bygglag . Det är alltså bara ett halvår sedan detta avslogs här i kammaren, och nu finns det alltså med i Klimatberedningens förslag som faktiskt har majoritetens stöd. Så där fortsätter det i Klimatberedningens betänkande. Man pekar till exempel på behovet av en transportplanering, precis som om det vore taget från vår motion, och man beskriver nästan ordagrant behovet av en starkare roll för länsstyrelserna för att säkerställa en nationell klimatplanering och ett nationellt ansvarstagande för inte minst klimatåtgärderna. Om det nu är så att regeringen tycker att Miljöpartiets förslag är så kloka och väl genomtänkta är det naturligtvis därför att det mesta som vi har fångat upp och drivit som våra förslag är utarbetat av våra svenska universitet, av de statliga myndigheterna och de statliga verken. Det har alltså funnits med i de mycket kritiska remissvar som har kommit från de statliga verken, myndigheterna och universiteten på regeringens tidigare propositioner. Om det nu är så att regeringen efter något år då har uppfattat att den kritik som man har fått har varit ganska väl underbyggd och berättigad och börjar baka in den, varför ska det då ta sådan tid? Varför kan man inte sluta att dra det i långbänk och komma till skott i stället? Det var en bakgrund, fru talman. Nu över till våra reservationer. Först har vi reservation 3. Jag vill särskilt påpeka för åhörarna och kanske framför allt för dem som kommer att följa voteringen efteråt att även om vi från oppositionen har var sin reservation under punkterna 1, 2 och 3 betyder inte det att vi egentligen har så vitt skilda åsikter på de allra flesta punkter. Den här reservationen innehåller tolv olika ganska stora paket av frågor. När man gör en sådan stor hopbakad grej har partierna behov av att förklara sina särskilda motiv till ståndpunkt i frågorna. Det kommer att bli en votering som kanske ser ut att representera större skillnader än vad som faktiskt är fallet, men så blir det ibland. Vi är samtliga ganska djupt oroade över att regeringen drar förändringen av plan- och bygglagen i långbänk. Som jag har försökt förklara finns det oerhört stora behov av ett bättre fungerande verktyg för planarbetet i vårt land. Jag blev särskilt oroad när regeringen i den senaste delreformen av plan- och bygglagen om förenklat förfarande bakade in en uppluckring för strandnära bebyggelse och särskilt att man då till och med valde att lägga in förbättrad konkurrens som ett motiv för ökad strandnära exploatering. Jag tycker att det går i precis motsatt riktning mot den väg som vi borde gå för att klara av att bygga för hållbarhet i ett nytt klimat. Sedan vet jag att det finns krafter inom regeringspartierna som vill öppna än mer för strandnära bebyggelse, så jag kan förstå att det pågår någon sorts uppslitande intern strid i Regeringskansliet kring det här. Det är säkert en av förklaringarna till att det tar så lång tid att komma till skott med en proposition om en samlad ny plan- och bygglag. Men jag hoppas naturligtvis att förnuftet till slut ska segra även där på andra sidan och att vi får ett förslag, om det nu någon gång kommer något, som bygger på att man försöker genomföra någon form av mer klimatanpassad politik. Miljöpartiet har en motion i betänkandet om att man borde våga se strategiska klimatinvesteringar som ett riksintresse, och det förväntar jag mig att vi snart ska få se förslag på från regeringens sida. Det är beklagligt att majoriteten inte vågar säga ja till förslaget om att införa ett moratorium för nyetableringar av externa köpcentrum i väntan på att regeringen kommer till insikt, vilket man kommer att göra, om att utvecklingen mot fler externa köpcentrum inte är förenlig med kraven att minska koldioxidutsläppen. Politikerna måste någon gång våga bli mer långsiktiga i sitt tänkande än vad köpmännen är. Och en regering måste så småningom ändå ta till sig fakta. Det blir tio gånger mer koldioxid med stormarknader. Fru talman! Jag kan inte låta bli att notera att majoriteten än en gång väljer att strunta i de hundratusentals människor som är drabbade av mobiltelefontekniken. Även det här är ett område där oberoende forskningsrapporter läggs till oberoende forskningsrapporter i en ständigt växande hög med tydlig information och kunskap. Men det verkar som om de ekonomiska intressena kontrollerar alla regeringar, så sanningen på det här området heter nog bara pengar. Vi bygger inte, fru talman, enbart för morgondagen, utan vi bygger infrastruktur som vägar och järnvägar men även bostäder, skolor och sjukhus på ett sådant sätt att vi förväntar oss att de ska stå länge, kanske mer än hundra år. Hur fattigt skulle det inte se ut i våra städer om man tog bort alla byggnader som är äldre än hundra år? Hur tomt skulle det inte bli till och med på landsbygden om alla byggnader äldre än hundra år inte fanns? De flesta av oss fäster stor vikt vid vår historia och kulturarvet och att vi får ha kvar konkreta byggnadsverk som bevis och stöd för våra minnen och vår kunskap om vår historia. Det kan man kanske tydligast av allt se på att vi är beredda att lägga ned så mycket både tid och pengar på att även i liten skala spara bystugor, skolor, lador, broar och andra byggnadsverk. Men framtidens klimat kommer att ställa mycket större krav på det som vi bygger och även på det som vi vill bevara. Även med det kommer det att bli större problem. Bara det faktum att vi har ändrat vårt sätt att leva ställer nya krav på byggnaders kvalitet. Det finns forskare som har konstaterat att många av oss i Sverige i dag spenderar så mycket som 90 procent av dygnet i inomhusmiljö. Vi kanske är några av dem som är fångade 90 procent av dygnet i inomhusmiljö. Denna livsstil ställer naturligtvis helt andra krav på byggnaderna än de krav som var nödvändiga att ställa på den tiden när de flesta tillbringade merparten av dygnet utomhus. Dålig ventilation, dåliga byggmetoder, fuktskador och ogenomtänkta byggmaterialval skadar årligen många människor. Mögel i byggnader är ett betydligt större problem än vad vi tidigare har trott. Tyvärr jobbar regeringen även här långsamt. Miljöpartiet har förslagen, och förmodligen kommer vi att få se de som nu avslås i kommande propositioner om några år. Slutligen, fru talman, vill jag bara peka på förslaget om att anamma den spanska och numera även den portugisiska modellen för byggregler som föreskriver energiaktiva takmaterial vid nybyggnationer och ombyggnader. Det började i Barcelona och sprider sig nu över Europa. Vi har ett miljonprogram där de sjuka platta taken behöver bytas ut mot moderna solenergitak. Många frågar: Varför tvekar regeringen? Spanien producerar i dag 25 procent av all sin el med hjälp av vindsnurror. I Sverige är vi långt, långt efter. Vi har i Sverige en folkrörelse av solenergientusiaster över hela landet, främst på landsbygden. Men det är svårt att hitta de stora projekten i Sverige. Både vindkraft och solenergi lyser med sin frånvaro i den svenska politiken. Trots att klimatfrågan finns i pressen varje dag, att man kan höra nyheter på klimatområdet i radio varje dag, kan man faktiskt ibland undra om Sverige är det sista landet vars regering kommer att inse att ord även måste följas av handling. Det är nu som vi ska bygga om Sverige, inte i framtiden. Då hamnar vi i B-laget. Det finns mycket mer att säga om våra motioner i betänkandet, men jag stannar här, fru talman. 0641486384014 GV01CU11 N 2010-01-01 00:00:00 66952 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0983/#anf125