<anforande>
<dok_hangar_id>2347536</dok_hangar_id>
<dok_id>GV0973</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:73 Onsdagen den 5 mars</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>73</dok_nummer>
<dok_datum>2008-03-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänna motioner om taxering och skattebetalning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>597C4DAF-2892-4A73-B726-9614F542FB1B</anforande_id>
<anforande_nummer>102</anforande_nummer>
<talare>JÖRGEN JOHANSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag instämmer i Lars Johanssons kommentar. Skattefusk skapar orättvisa, snedvrider konkurrensen och leder till att skattesystemet och välfärdsstatens legitimitet försvagas.
Efter den deklarationen måste man givetvis fråga sig: Varför blev det som det blev? Vem bär ansvaret för den rådande situationen - den regering som innehaft makten i 17 månader eller den regering som hade makten i tolv år? Det är väl upp till envar att svara på det likaväl som det är upp till envar att säga vilken regering som har varit passiv.
Skattefelskartan är inte någonting nytt från föregående år, utan den har funnits i ett antal år - det har faktiskt sett likadant ut. Då kan man fundera över vem som har varit passiv.
Oavsett vad svaret blir konstaterar jag att vi är överens om att skattefusk, bidragsfusk och svartjobb ska bekämpas. För att klara det behövs en grundläggande syn i samhället, för det här är en fråga om en förändrad attityd till samhällsapparaten, det är en fråga om ansvar för såväl sig själv som andra, och det är en fråga om delaktighet. Allt det här ska formas via bland annat skattesystemet på ett sätt som ger resultat. Och jag upplever alliansregeringens satsningar på jobbskatteavdrag, nystartsjobb, nyfriskjobb, sänkta arbetsgivaravgifter och så vidare som åtgärder för att just uppnå de här resultaten. Det är ändå så att alla måste känna delaktighet, känna att man får något för sin skatt och att förtroende finns mellan individ och samhälle. Det här är faktorer som vi faktiskt har saknat under många år i Sverige, och som därmed har lagt grunden för att andra ekonomiska lösningar har fått frodas. Det har varit mer eller mindre legitimt att svartjobba. Så är det inte längre.
Fru talman! I dag är situationen sådan att många branscher inom näringslivet arbetar hårt för att komma bort från svartjobben. En sådan bransch är byggbranschen, där arbetsgivare och fackföreningar gemensamt arbetar för att rensa upp bland svartjobben. Bland annat har man infört legitimationsplikt och närvaroredovisning på byggarbetsplatser på frivillig väg - detta för att ha kontrollen över vilka som har rätt att finnas på arbetsplatsen, arbetar enligt gällande bestämmelser och därmed sköter skatt och den ekonomiska hanteringen. Och arbetet inom den här branschen går målmedvetet vidare för att tydliggöra att man inte är en samling rufflare utan tar sitt ansvar.
Personalliggare inom restaurang- och frisörbranscherna infördes för drygt ett år sedan, och Skatteverket ges rätt att göra oannonserade besök för kontroller.
Den omvända momsskyldigheten inom bygg- och anläggningssektorn är en annan åtgärd som förmodligen kommer att utvidgas till andra branscher, exempelvis återvinningsbranschen. Även den sektorn är inne på att man måste åtgärda den svarta sektor som finns.
Skatteverket har dessutom lagt fram ett förslag som syftar till att stärka skattesystemets legitimitet och föreslår att privatpersoner som får betalt för exempelvis barnpassning och annat arbete i mindre omfattning ska få skattefrihet. Den nivå man diskuterar i skrivelsen är 10 000 kronor per år. Som jag ser det bör denna ersättning också innefatta ersättningar vid nära relationer, exempelvis till kontaktpersoner och god man.
Hur förslaget slutligen kommer att utformas får vi se efter regeringens beredning av ärendet. Men de här exemplen visar att arbetet med att komma till rätta med olika former av svartarbete, skattefusk och så vidare är stort. Samtidigt får vi inte glömma bort behovet av en förändrad attityd hos oss alla på det här området.
Herr talman! Av reservationerna kan man skönja att frågan om betalning via skattsedeln till trossamfund är en stor fråga. Jag kan förstå att man rent principiellt ska kunna lämna en förening eller ett trossamfund när man så önskar och därmed med omedelbar verkan slippa betala medlemsavgift. Beträffande medlemskapet i ett trossamfund har jag möjligheten en gång om året att begära utträde ur samfundet, och det är alltså före den 1 november för att gälla nästkommande år.
Den uppbörd som staten tar på det här området är en servicetjänst till samfunden, och staten fullföljer uppgiften efter underlag från samfunden. En förändring i medlemskapet borde under mellantiden kunna överenskommas mellan samfund och enskild.
Nu är det knappast så att inträde i och utträde ur trossamfund sker med blixtens hastighet, utan det är ofta efter lång tid av eftertanke som beslut fattas. Det är trots allt en fråga om tro, om grundläggande värderingar för den enskilde. Jag förmodar att det finns en viss stabilitet i de grundläggande värderingarna hos alla. Det är inte någon fråga om nyckfullhet. Mot den bakgrunden kan väl det här knappast vara en ödesmättad fråga. Mot den bakgrunden tycker jag också att det är rimligt att utskottet avslår de motioner som finns i ärendet.
Beträffande redovisning av förmögenhet framstår det som att Lagrådets syn på avlämnandet av kontrolluppgifter skulle innebära ökat fusk och mygel. Om så skulle vara fallet skulle hela vårt system falla ihop. I deklaration eller i ansökan om bostadstillägg eller vad det än vara månde ska uppgifter om förmögenhet redovisas och intygas på heder och samvete. Bedömer vi att svensken inte har någon heder eller något samvete har undertecknarna av det särskilda yttrandet rätt, men det visar tydligt på den polisära syn som ofta finns och som också undergräver ansvarstagandet för individen.
Den primära frågan är alltså: Hur skapar vi ansvarstagande? Som jag nämnde inledningsvis har alliansregeringen tagit första steget i arbetet med att stärka individens roll i samhället, för det är också grunden för ansvarstagandet.
Herr talman! Sverige behöver mer av företagande, mer av kommersialiserade idéer och mer av tilltro till dem som vågar satsa. Det är genom företagen som vi skapar arbete och välfärd. Det är alltså ett prioriterat område för regeringen. Ett steg i detta arbete är att förenkla för dem som vill starta en näringsverksamhet. Införandet av F-skattsedeln är en del i det arbetet, och givetvis finns det problem med detta. Det är också därför som en utredning pågår om hur det här ska kunna utformas för att förebygga oönskad skatteplanering, svartarbete eller oseriöst utnyttjande av dem som har just F-skattsedeln av större företag.
Det är alltså lämpligt att avvakta vad utredningen kommer fram till och därefter göra bedömningen hur vi ska gå vidare. Det är alltså ganska naturligt att vi i dagsläget avslår de motionsyrkanden som finns på området.
Herr talman! Det finns mycket mer att säga på det här området, men jag har gjort några nedslag bland de rubriker som finns. Jag finner utskottets förslag till beslut som rimliga och yrkar bifall till dem på samtliga punkter.
</anforandetext>
<intressent_id>0284604377408</intressent_id>
<rel_dok_id>GV01SkU22</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>65859</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0973/#anf102</protokoll_url_www>
</anforande>
