<anforande>
<dok_hangar_id>2347531</dok_hangar_id>
<dok_id>GV0968</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2007/08:68 Onsdagen den 20 februari</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>68</dok_nummer>
<dok_datum>2008-02-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Fri- och rättighetsskyddsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>32D30C91-771A-4693-A49C-61D655D88705</anforande_id>
<anforande_nummer>5</anforande_nummer>
<talare>MAURICIO ROJAS (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag skulle i detta sammanhang vilja uppmärksamma de motioner som mina partivänner Cecilia Wikström, Birgitta Ohlsson och Fredrik Malm har väckt om behovet att uppmärksamma och aktivt agera mot antisemitism när den uppstår i Sverige eller i andra länder.
Det är ett mycket angeläget ämne. Det är bara sorgligt att behöva tala om det drygt 60 år efter att Förintelsen och det nazistiska antisemitiska barbariet uppdagades. Men så är det.
Antisemitismen går som en röd tråd av skam genom västerlandets historia. Vi måste fortsätta att uppmärksamma och bekämpa både dess gamla och dess nya uttryck. Detta är mycket viktigt nu när en uppflammande antisemitism har blivit en central del av de rörelser och regeringar som bekänner sig till den militanta muslimska fundamentalismen.
Herr talman! Sverige är inte och har heller aldrig varit någon sörgårdsidyll vad gäller antisemitiskt förtryck, kränkningar och övergrepp. Hot mot judar och judiska institutioner har alltid funnits i Sverige. Dess omfattning och kraft tycks variera med vissa yttre omständigheter såsom till exempel våldet i Mellanöstern.
Under den andra intifadan såg Sverige en ökande antisemitism. I april 2002 arrangerade Liberala ungdomsförbundet en fredlig manifestation mot antisemitism, rasism och islamofobi. Deltagare blev överfallna. En ledande företrädare blev slagen med påk, och grova antisemitiska slagord skanderades när manifestationen stoppades med våld av deltagare från en pro-palestinsk demonstration som gick till attack.
Under hela år 2002 förekom antisemitiskt fördomsfulla inslag i flera SVT-producerade program parallellt med att antisemitiska budskap florerade i Vänsterns demonstrationer mot Israel.
De senaste åren har det rapporterats om överfall på judiska pojkar och om hur de har uppmanats att inte bära judiska symboler synliga. Svenska synagogor tvingas ofta ha patrullerande poliser vid gudstjänster på grund av rädsla för trakasserier. Dessa otäcka händelser har fortsatt att inträffa sedan dess. Judiska församlingar och institutioner tvingas använda sig av extra säkerhetsskydd. Därför är jag mycket glad över att ett extra anslag till skydd för synagogor kom till genom budgetpropositionen för 2008. Jag bara hoppas att detta extra anslag blir permanent.
Herr talman! Visst har Sverige på många sätt ett välförtjänt gott rykte om sig att vara uppmärksamt på frågan via exempelvis Forum för levande historia och de Stockholmskonferenser som arrangerats. Dessa bör fortsätta i samma anda, men mer behöver göras. Upplysning är A och O för att avslöja antisemitismens fula tryne och för att trygga det liberala, öppna och toleranta samhället. Därför krävs det att lärarkåren, polisen, rättsväsendet, journalister och andra viktiga yrkesgrupper i större utsträckning ges möjlighet till utbildning, kunskap och resurser för att uppmärksamma frågan.
Herr talman! En ny våg av antisemitism sköljer över världen. Det ansedda Simon Wiesenthal-centret har rapporterat om flera uppmärksammade fall som inträffat efter terrordåden den 11 september. Allt oftare maskeras antisemitiska åsikter bland både höger- och vänstersympatisörer i angrepp mot staten Israel.
Naturligtvis bör staten Israel kunna kritiseras som vilken annan nation som helst, men det är viktigt att denna kritik aldrig får sammanblandas med antisemitiska schabloner. Här har den svenska regeringen ett oerhört stort ansvar att aldrig själv falla i denna fälla men också att våga uppmärksamma övertramp av andra nationer på denna front.
Vi ser, herr talman, en daglig och omfattande antisemitism i Mellanöstern. Ofta är denna hatpropaganda inte ens maskerad utan tvärtom mycket öppen och tydlig. De tydligaste exemplen gäller Irans president som gång efter annan förnekar Förintelsen och chockar världen med sina uttalanden om att Israel ska utplånas.
Den hets mot judar som dagligen basuneras ut i, ofta, statskontrollerade medier i arabvärlden och Iran innebär också en utmaning för våra samhällen. I dagens globaliserade värld finns en mottaglighet för den sortens hets också i våra samhällen, vilket innebär att uttalanden från radikala propagandister kan inspirera till brott mot judar i Sverige och Europa.
Herr talman! Det är nödvändigt med såväl dagliga som mer långsiktiga strategier och åtgärder för att bekämpa antisemitismen. Det handlar om att ge skydd till hotade individer och institutioner och att ständigt bemöta antisemitisk propaganda. Detta är dagliga uppgifter för varje liberal demokrati, och de angår oss alla. Vi måste alltid komma ihåg att vad statsmakten kan göra är mycket viktigt, men det avgörande är vad var och en av oss kan göra.
I det längre perspektivet går ett bekämpande av antisemitismen hand i hand med världsutvecklingen. En mer demokratisk värld ökar markant möjligheterna att bekämpa hat och verka för tolerans, fred och mänskliga rättigheter.
</anforandetext>
<intressent_id>0591055036519</intressent_id>
<rel_dok_id>GV01KU11</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>65377</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0968/#anf5</protokoll_url_www>
</anforande>
