2347511 GV0948 Riksdagens protokoll 2007/08:48 Torsdagen den 20 december 2007/08 48 2007-12-20 00:00:00 Samhällsekonomi och finansförvaltning val FC2851FA-3BAF-4934-B356-E71CC97A1095 3 ULLA ANDERSSON (v) v Herr talman! Vänsterpartiets budgetförslag på det här området har också fallit, även om vi har en lägre ram än majoriteten. Vi vill lägga ned Konjunkturinstitutet och i stället satsa på Statistiska centralbyrån och Finansinspektionen. Under valrörelsen var de borgerliga partiledarna upprörda. De var arga över en del myndigheters politiska ställningstaganden, och efter valet skulle de ändra på detta. Då lade de ned den myndighet som forskade ute på arbetsplatser för att studera arbetsmiljöns påverkan på plats. Den ansågs som mycket opinionsbildande. Men Konjunkturinstitutet är kvar, trots att det så tydligt har tagit ställning för en politiskt kontroversiell ekonomisk teori. Som Anders Borg sade i Svenska Dagbladet i höstas: Det är positivt att de har synpunkter på ekonomisk och finansiell politik. Teorin om jämviktsarbetslöshet är ett sätt att försöka slå fast att det inte går att ha full sysselsättning. Den har varit oerhört populär hos dem som förlorade makt och pengar på västvärldens goda sysselsättning under efterkrigstiden, då de som köpte arbete blev tvungna att betala riktiga löner. Ur deras perspektiv var det arbetskraftsbrist, och det får vi höra i debatten också i dag. Teorin om jämviktsarbetslöshet handlar om att alltid betona risken för att arbetslösheten ska bli för låg och inflationen börjar galoppera i väg. Jämviktsarbetslöshet framställs som självklar av Konjunkturinstitutet. Det är sant att det är en utbredd teori, men det är en kontroversiell teori. Joseph Stiglitz, som bland annat varit chefsekonom för Världsbanken, skrev till exempel så här i en artikel i The Guardian för ett år sedan: "Även om de flesta centralbanker är inflationshökar, är det ställningstagandet en fråga om religion, inte om ekonomisk vetenskap. Det finns helt enkelt få eller inga empiriska bevis för att inflation, vid de låga eller begränsade nivåer som har förelegat de senaste årtiondena, har några betydelsefulla skadliga effekter på produktionen, sysselsättningen, tillväxten eller inkomstfördelningen." Man kan tycka som Stiglitz tycker, och man kan tycka som Konjunkturinstitutet. Men ingetdera är vetenskapligt fastlagt. Det är politiska åsikter. Skillnaden mellan Stiglitz och Konjunkturinstitutet är att det bara är den ena som försöker förneka sin opinionsbildande verksamhet. Med Stiglitz synsätt är det rimligt att prata om regeringens och Riksbankens ansvar för konjunkturutvecklingen. Det är medvetna beslut som har lett till att Sverige i dag har en mycket högre arbetslöshet än vad vi hade på den tiden då de keynesianska resonemangen var vägledande för politiken. Konjunkturinstitutet hade kunnat lägga ansvaret där, men det gör man inte. Konjunkturinstitutet låtsas som att de politiska besluten på något sätt är automatiska, som att det inte finns några alternativ till dem, som att det inte finns någon ansvarsfråga att diskutera, utan Riksbanken måste ingripa, och fackföreningsrörelsens ansvar är att inte kräva högre löner än vad Konjunkturinstitutet ordinerar. Konjunkturinstitutet bedömer hur hög jämviktsarbetslösheten är. Nu säger de att den är på 6,2 procent i den närmaste framtiden. Är det en strikt vetenskaplig process utan politiska bedömningar? Låt oss i så fall få se de uträkningarna! Det är en sliten jämförelse att kalla nationalekonomerna för profeter. Men vad ska man annars säga? Konjunkturinstitutet träder precis som det gamla prästerskapet fram och säger: Vi har skådat empirin och kommit fram till att regeringen har rätt också den här månaden. Fråga oss helst inte: Hur? Det är skrattretande att kalla det något annat än opinionsbildning. När Konjunkturinstitutet säger att den ökade arbetslösheten i början av 90-talet tvingade de dåvarande regeringarna att skära ned är det en politisk åsikt, framställd som en nödvändighet. Det finns gott om exempel på regeringar som har gjort annorlunda med goda resultat. När Konjunkturinstitutet driver linjen att det i allt väsentligt var nödvändigt att Riksbanken höll styrräntan på en hög nivå och därmed förvärrade arbetslösheten är det förstås politisk opinionsbildning. De kunde i stället ha beskrivit olika tänkbara utfall av olika valmöjligheter. Till skillnad från Anders Borg anser vi inte att myndigheter ska bedriva opinionsbildning. Jag tycker inte, som Anders Borg, att det är positivt att myndigheter går ut och har synpunkter på ekonomisk och finansiell politik. De är myndigheter. Nej, vi vill inte se ett konjunkturinstitut som opinionsbildar, vare sig de är för eller emot politiska beslut eller för eller emot fackföreningsrörelsen. Det är inte deras uppgift. Vi behöver bra statistik över hur ekonomin utvecklas. Det kan Statistiska centralbyrån göra. Vi behöver politiska beslut om hur vi ska tolka den statistiken och vilka åtgärder som är lämpliga. Det kan riksdag och regering göra. Vad vi inte behöver är ett konjunkturinstitut som tar som sin uppgift att opinionsbilda kring sina religiösa ställningstaganden, för att använda Stiglitz ordentligt tillspetsade ord. När jag säger att vi inte behöver det menar jag vi som i allmänheten och den demokratiska processen. Jag yrkar bifall till reservation nr 4. Den handlar om bnp som välfärdsmått. Det är kanske inte något vi går och tänker på så här i jultider precis. Men det vi gör nu i jultider påverkar bnp:n väldigt mycket. Jag tror också att vi kan vara väldigt överens om att bnp som välfärdsmått är otillräckligt, framför allt med tanke på den debatt som nu har varit under en väldigt lång tid kring klimatförändringar. Låt mig ge ett par exempel, herr talman! Om en naturkatastrof i form av en storm ödelägger stora delar av ett lands skogsbestånd stiger bnp på kort sikt, eftersom avverkningen av skogen då ger ökade penningflöden. Ingen hänsyn tas till förlusten av skog eller till förlusten av biologisk mångfald eller till skogen som socialt värde för rekreation. Ett annat exempel gäller Mexiko där markanvändning och bekämpningsmedel har slagit ut insektsfaunan så att man får pollinera växterna för hand i stället för genom insekter. Det märks inte heller i bnp. Jag tror nog att vi kan vara ganska överens om att vi kan ha olika synsätt i partierna när det gäller vad vi vill använda som mått och vad som skulle behöva vägas in. Men skulle inte det kunna vara en bra politisk diskussion att föra? Vad är det vi vill använda vår ekonomi till? Nu har ju till och med Kristdemokraterna kommit fram till att miljön är väldigt illa ute och att man kan höja bensinskatten. Även Moderaterna har kommit fram till sådana ställningstaganden. Ja, man har till och med kommit fram till att man behöver satsa på välfärden. Då har vi ju en grund att diskutera utifrån. Vi i Vänsterpartiet vill därför tillsätta en parlamentarisk beredning som studerar de här frågorna, tar fram olika underlag och lämnar förslag på välfärdsmått för att beskriva en hållbar utveckling. 0628190530410 GV01FiU2 N 2010-01-01 00:00:00 63784 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0948/#anf3