<anforande>
<dok_hangar_id>2347511</dok_hangar_id>
<dok_id>GV0948</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:48 Torsdagen den 20 december</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>48</dok_nummer>
<dok_datum>2007-12-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Samhällsekonomi och finansförvaltning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>val</kammaraktivitet>
<anforande_id>9BAB42A9-A2DF-489D-8E9E-EBCE775CF45E</anforande_id>
<anforande_nummer>24</anforande_nummer>
<talare>JOHAN PEHRSON (fp) replik</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det blir lite mycket att bemöta. Jag kan bara konstatera att den omfördelning som sker mellan dem som inte har så mycket och dem som har mycket alltid är som störst i en ekonomi med hög inflation. Vi - jag tycker att Ulla Andersson bör höra dit - som slåss för den lilla människan och den med små ekonomiska medel, kanske bara att par kronor på banken, har all anledning att stå bakom att pengarna ska ha ett ganska stabilt värde och att 100 kronor inte ska vara betydligt mindre om två, tre eller fyra år än i dag. 
Vi har naturligtvis ett ansvar att se till att det blir full sysselsättning. Det är den här regeringens dedikation att säga att människor kommer i jobb. Vi har fortfarande hygglig konjunktur. Nu gäller det att se till att människor kommer i arbete. Det är det viktigaste vi kan göra för att ekonomin på lång sikt ska fungera bättre och för att skapa förutsättningar för det. Om det sker till priset att lönerna och värdet på våra pengar urholkas är vinsten väldigt liten.
</anforandetext>
<intressent_id>0224712677012</intressent_id>
<rel_dok_id>GV01FiU2</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>63805</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0948/#anf24</protokoll_url_www>
</anforande>
