<anforande>
<dok_hangar_id>2347511</dok_hangar_id>
<dok_id>GV0948</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:48 Torsdagen den 20 december</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>48</dok_nummer>
<dok_datum>2007-12-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Samhällsekonomi och finansförvaltning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>val</kammaraktivitet>
<anforande_id>F18DA9BE-3EB8-48C8-A377-6EBD79B1F4E7</anforande_id>
<anforande_nummer>20</anforande_nummer>
<talare>JOHAN PEHRSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det här utgiftsområdet tillhör de verksamheter som vi brukar kalla kollektiva varor, sådant som regler för styrning av våra statliga myndigheter, vår finansiella infrastruktur samt kontroll och utvärdering. Att sätta mål för och styra och utvärdera myndighetsverksamhet är viktigt. Här ligger en stor del av vad som är en offentlig infrastruktur för att det offentliga, och det privata, ska kunna fungera bra. Det är myndigheter som många människor vet väldigt lite om men som är väldigt viktiga och spelar en stor roll för att vi ska kunna ha stabilitet och kunna bygga och utveckla vårt välfärdssamhälle.
Räknar vi bort avdelningen intjänade statliga tjänstepensioner i betänkandet är kostnaderna relativt små, med tanke på vilken nytta de har skapat. Vi vet också att intresset internationellt sett är väldigt stort för dessa svenska myndigheter som bärare av en effektiv statsförvaltning, finansiell styrning och tillsyn, inte minst genom vår egen, riksdagens, riksrevision.
Vilka myndigheter det handlar om kan belysas av det som Arne Kjörnsberg, tidigare socialdemokrat i utskottet, sade när han inledde den här debatten för två år sedan. Han sade så här:
"Det handlar, för att nämna några exempel, om anslag till Konjunkturinstitutet, som ska hjälpa regering och riksdag att förutse vad som händer i ekonomin i Sverige och i världen. Det är Ekonomistyrningsverket, som också hjälper riksdag och regering och ett antal finansiella aktörer med prognoser: Hur går det med de beslut som riksdagen har fattat? Går det ihop? Får vi in mer inkomster? Stiger utgifterna? Det är sådant som Ekonomistyrningsverket sysslar med.
Ett tredje exempel är Finansinspektionen. Den myndigheten har att övervaka att aktörer på det finansiella området, banker och motsvarande, följer regelverk och hanterar sina kunder korrekt och sådana frågor. Mitt sista exempel, det finns många fler, är Riksgäldskontoret. Det är de som har att förvalta den statsskuld som vi har, vilket de, såvitt jag förstår, gör på ett utomordentligt bra sätt."
Det kan vara lämpligt att påminna oppositionen, inte minst Vänsterpartiet, om vilken viktig roll de här myndigheterna spelar.
Utskottet godkänner med detta betänkande nya mål vad gäller Effektiv statsförvaltning, som har kommenterats. Vi skickar dock från utskottet med att vi måste fortsätta att utveckla målen på ett bra sätt. Vi kanske framför allt är något tveksamma till att regeringen sätter upp ett förvisso gott mål men ändå ett inriktningsmål. Vi menar att målet i framtiden trots allt mer bör riktas in mot att vara ett tillstånd, ett tillstånd av en acceptabel effektivitet för statsförvaltningen.
Detta är svårt vill jag säga, för vem vill inte ha fungerande och målinriktad myndighetsverksamhet? Men hur ska målet formuleras och utfallet mätas? För att ta ett exempel från utgiftsområdet: Alla här vill att SCB ska förse samhället med bra och rättvisande statistik. Men exakt hur ska den mätas? Och när det gäller Finansinspektionen är det inte antalet raider mot finansiella aktörer som räknas utan förmågan att på lång sikt upprätthålla ett effektivt finansiellt system.
Regeringen hänvisar nu till det arbete som pågår inom OECD för att bättre kunna mäta styrningen. Vi kommer att följa detta mycket noga från utskottet.
Vi lyfter också fram Riksrevisionens roll i betänkandet. De spelar en stor roll i granskningen av statsförvaltningen. Det är vår myndighet, och jag vill lyfta fram deras roll. Den utvärdering som har gjorts av deras granskningar, som redovisades i mars, visar att det finns en del mer att önska. Vi tror inte att granskningen har varit för omfattande utan snarare för liten. Vi har alla ett ansvar att se till att vi tar till oss Riksrevisionens arbete på ett bra sätt.
Herr talman! Slutligen ska jag gå in lite på den kritik som finns från oppositionen eftersom här ändå råder ganska bred samsyn. Det är speciellt att höra på Vänsterpartiet som menar att Konjunkturinstitutet präglas av kontroversiella ekonomiska teorier. Jag tycker inte att det är så. 
Diskussionerna om jämviktsarbetslöshet visar att Vänsterpartiet har missuppfattat och tror att Konjunkturinstitutet menar att en arbetslöshet på en viss nivå skulle vara önskvärd. Teorin bygger på att det finns en nivå där arbetslösheten kan bli både hög och låg beroende på om inflationen anses vara stabil. Den påverkas av arbetsmarknadernas parter, av avtalen på arbetsmarknaden och av vilket arbetskraftsutbud som finns beroende på regeringens politik - en mängd olika saker. Nivån kan vara både hög och låg. Det handlar om vilken ekonomisk politik regeringen för men också om vilket ansvar parterna tar. Det har varit upp till debatt tidigare i kammaren. Den kritiken blir svår att förstå.
Det finns en oro för att det nya finanspolitiska rådet ska utgöra någon annan sorts agenda för regeringen. Det tycker jag är konstigt. Med tanke på att vi hör att man är så orolig för den finansiella utvecklingen och att man noga måste följa vad som händer är det viktigt att vi får in fler aktörer som systematiskt kan leverera underlag som vi i riksdagen kan använda, bland annat för att se om det är riktiga och korrekta beslut vi fattar på både kort och lång sikt. Där blir också kritiken svår att förstå.
Till sist handlar det om läget i den finansiella sektorn. Jag träffade Bankföreningen i veckan och diskuterade hur de ser på det institutionella ramverk som finns och vilka åtgärder de vidtar för sina medlemsföretag som det i mångt och mycket handlar om när vi talar om krisen. 
Jag håller med Sonia Karlsson om att det är stormigt och oroande. Ta exemplet Northern Rock, som ni har hört talas om och som gör reklam på fotbollslaget Newcastles tröjor - om de inte har tagit bort det. De var i Sverige i somras, i juni, för de funderade på att etablera sig här. De har kontor i Köpenhamn. Ingen såg några moln på himlen. De var här i början av juni och skulle investera i Sverige och satsa på nya inlåningskonton och så vidare. Efter knappt två månader var katastrofen ett faktum, och människor stod i långa köer i London och ville ta ut sina pengar. Visst händer det mycket, och ingen här visste vad som var på gång!
I detta läge får man konstatera att vi har mycket underlag som vi får från Riksbanken, Finansinspektionen och Konjunkturinstitutet. Alla dessa går igenom finansiell stabilitet.
Jag vill varna för den återkommande kritiken från Socialdemokraterna att vi hela tiden borde ha samtal. Den dagen Sonia Karlsson, Pär Nuder eller någon annan socialdemokrat inkallas till ett kvällsmöte på Finansdepartementet är det en signal till marknaden som är mycket omfattande. Det är inte läge för detta. Här gäller det att vara mycket försiktig. Sverige har enligt vår bedömning mycket goda förutsättningar att klara denna turbulens, och den bedömningen delas av alla andra aktörer som ger oss underlag.
Herr talman! Jag gläds åt den breda samsyn som med något undantag finns när det gäller detta viktiga men ganska glömda samhällsområde som spelar en stor roll för vår framtida välfärd. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
</anforandetext>
<intressent_id>0224712677012</intressent_id>
<rel_dok_id>GV01FiU2</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>63801</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0948/#anf20</protokoll_url_www>
</anforande>
