2347507 GV0944 Riksdagens protokoll 2007/08:44 Fredagen den 14 december 2007/08 44 2007-12-14 00:00:00 Reformerad beskattning av bostäder föredragning av utskottsärende med eventuell debatt BA5CA147-9BD6-4283-A625-05FB44162625 67 JÖRGEN JOHANSSON (c) c Herr talman! Även om jag är jägare och stundom idkar grytjakt ska jag hålla mig till boendesektorn. Herr talman! Frågan om fastighetsskatten har följt skatteutskottet under ett antal år. Förre statsministern Göran Persson hävdar dessutom att den förra regeringen förlorade valet på just den här frågan. Analysen av och orsaken till detta var att under perioden 1997-2000 frystes fastighetstaxeringen för småhus till 1997 års nivå. När frysningen upphörde blev det en kraftig höjning av värdena på grund av prisutvecklingen. Det här medförde snabbt höjda boendekostnader, och därmed blev fastighetsskatten också en valfråga i 2006 års val. Skillnaderna mellan taxeringsutfallet i olika delar av landet blev också stora och tydliga. Marknaden slog alltså igenom fullt ut. Dessutom höjde den dåvarande socialdemokratiska regeringen 2001 kapitalvinstbeskattningen av privatbostäder med 5 procent - notera detta: 5 procent. Den socialdemokratiska modellen av fastighetsbeskattning framstod efter det här i all sin tydlighet som godtycklig, orättvis och helt i avsaknad av legitimitet. Av många betraktades fastighetsskatten under socialdemokratisk ledning som ett av landets största lotterier. Inte undra på att Göran Persson insett att den här skatten inte höll måttet i befolkningens ögon. Herr talman! Frågan är nu om det här förslaget gör det. Mitt svar är entydigt ja. Den här frågan är svår. Kraven har varit stora, och den penningnivå vi diskuterar är ansenlig. Man kan givetvis fråga sig vad som är rätt och vad som är fel vid en så här stor förändring, men vid en helhetsbedömning kan jag konstatera att vi nu har en modell som höjer legaliteten i systemet, sänker boendekostnaden för många och infriar ett vallöfte från alliansen. Visst kan det finnas skönhetsfel i förslaget, men vi kan konstatera att inget kan vara värre än det som var, det som Socialdemokraterna uppenbarligen eftersträvar att återinföra. Herr talman! Det förslag som nu ligger på vårt bord har genomgripande förändringar jämfört med den gamla s-modellen. Det handlar bland annat om att överföra fastighetsskattebasen till kommunerna. Det innebär att kommunerna på sikt kommer att styra över frågan och ta hem intäkterna. Det innebär i sin tur att frågan kommer att aktualiseras i samband med översynen av skatteutjämningen. Förslaget innebär att det sätts ett tak på 6 000 kronor. För många innebär det här en klar sänkning av skatten. Sänkningen av uttaget för fastighetsskatt med 25 procent innebär dessutom att de som har låga taxeringsvärden också får sänkt skatt. För att finansiera förändringen höjs reavinstbeskattningen med 2 procent - notera detta: 2 procent. Det är väsentligt mindre än den 30-procentiga reavinstbeskattning som diskuterats under processen. Möjligheten att skjuta upp realisationsvinstbeskattningen, den så kallade uppskovsrätten, infördes av den borgerliga regeringen i början av 90-talet. I den nya modellen kommer uppskovsrätten att finnas kvar och maximeras till 1,6 miljoner kronor. Den räntebeläggs med ½ procent, vilket är en rimlig nivå på en uppskjuten beskattning. Vi får dock inte blunda för att uppskovet som modell kan vara ett problem i ett Europaperspektiv i framtiden. Det är en fråga som vi alla får följa, och vi får göra en bedömning från tid till annan av hur vi ska göra med den. Förändringen av fastighetsskatten är en fråga som berör många. Många är det också som har ringt, mejlat och skrivit om olika inslag i förslaget. Herr talman! Jag konstaterar att vissa frågor upprör känslorna mer än andra. Många är de som har visat upp beräkningar som visar att de förlorar stort på det här förslaget. Lika många är de som efter beräkningar i det enskilda fallet, med hänsyn tagen till helheten, också insett de egna vinsterna i det här förslaget. Herr talman! Jag konstaterar att frågans beredning inte har underlättats av att kamporganisationer har agerat hårt i den här frågan. Telefonsamtalen, såväl före som efter valet, har varit otaliga och högröstade. Den debatt som förs har varit mer eller mindre seriös. De här kamporganisationerna bör självkritiskt fråga sig hur stor deras trovärdighet är i kommande överläggningar med regeringen - detta oavsett vilken färg regeringen har. Jag konstaterar nämligen att många av dem som framför sina åsikter har blivit peppade före samtalen. Det man glömmer är att en bedömning av utfallet i det enskilda fallet måste utgå från en helhetsbedömning. Alla inser att det inte går att vara vinnare i alla skatteparametrar vi har. Det är helt orimligt. Någon måste faktiskt också betala en del av den gemensamma notan. Herr talman! Det förslag som nu ligger på riksdagens bord uppfyller kravet på regional balans, uppfyller kravet på att onormalt höga skatter ska bort och uppfyller kravet på legitimitet. Dessutom kommer regeringen att under kommande år återkomma med ett förslag om en begränsningsregel för pensionärer med begränsade ekonomiska resurser. Det förslag som ligger på vårt bord uppfyller alltså kravet på ett skattesystem som är förutsägbart, effektivt, rättvist och enkelt - ett modernt skattesystem. När man bedömer regeringens förslag får man inte glömma alternativen. Det socialdemokratiska alternativet finns ju egentligen inte, så man kan anta att det gamla fastighetsskattesystemet bör återinföras enligt Socialdemokraterna. Det är en modell som är orättvis, oförutsägbar och orimlig. Socialdemokraternas modell skulle radikalt höja skatten på boende. Den skulle radikalt höja hyrorna för de flesta, och den skulle radikalt undergräva legitimiteten i skattesystemet. Det var ju ändå här hela den här debatten började - avsaknaden av legitimitet för fastighetsskatten. Debatten har genom åren handlat om uppskov, belägenhetsfaktorer, värdeområden och reavinster i själva taxeringsförfarandet. Alla de här faktorerna inrymmer avarter som finns inom fastighetsskatten och som har gjort att hela systemets legalitet med rätta har ifrågasatts under den socialdemokratiska tiden. Nu kommer taxeringarna att finnas även under överskådlig tid, vilket kommer att visa, rätt eller fel, en marknadsbild som kommer att påverka priset på fastigheter. Vi vet att felen inom belägenhetsbedömningarna i det gamla systemet är över 50 procent. Vi vet att felen inom värderingsområdessystemet i det gamla systemet är stora och så vidare. I och med förändringen av fastighetsskattens ekonomiska utfall bör en översyn av själva taxeringen genomföras. Med den fastighetsbeskattning som nu införs kan den översynen göras på ett enkelt sätt som också mer rättvist speglar marknadssituationen. Jag ser fram emot en sådan förenkling. Herr talman! Alliansregeringen levererar vad den har lovat. Alliansregeringen var i valet tydlig med att fastighetsskatten ska förändras. Alliansregeringen inledde dessutom regeringsarbetet med att frysa taxeringsvärdena i fjol och införa en begränsningsregel för marktaxering. Kostnaden för den förändringen var drygt 8 miljarder kronor. Det är en ansenlig summa. Nu kommer alltså nästa del i förändringen som kommer att ge huvuddelen av landets boende en sänkt boendekostnad. Herr talman! Det är ett bra förslag som riksdagen nu har att ta ställning till, och jag yrkar bifall till förslaget. Jag vill kortfattat säga något om det inlägg som Fredrik Olovsson gjorde inledningsvis. Det gäller det ordval som användes, nämligen ordet brutal. Jag skulle vilja göra en jämförelse mellan två lika gamla par. Gun och Sven bor i Katrineholm, och 1991 byggde de ett hus för ungefär 2 miljoner kronor. Kerstin och Lars bor i Bromma och byggde samtidigt ett precis likadant hus, också det för 2 miljoner kronor. I dag ska Kerstin och Lars flytta till en bostadsrätt i Bromma eftersom de blivit gamla. De säljer sitt hus för 5 miljoner. Gun och Sven i Katrineholm ska flytta närmare barnbarnen. De flyttar till en likadan bostadsrätt i Bromma och säljer sitt hus för 750 000 kronor. Min fråga till Fredrik Olovsson är: Var ligger det brutala i att Kerstin och Lars från Bromma får ½ procents ränta på sitt uppskovsbelopp, som de förvärvar sin bostadsrätt för, medan Gun och Sven från Katrineholm får gå till banken och låna upp 3 miljoner för att kunna köpa sin bostadsrätt? Var finns det brutala i att Kerstin och Lars gjort en vinst och fått pengar när de sålt sitt hus? Ordvalet borde kanske ha varit ett annat. 0284604377408 GV01SkU10 N 2010-01-01 00:00:00 63087 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0944/#anf67