<anforande>
<dok_hangar_id>2347507</dok_hangar_id>
<dok_id>GV0944</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:44 Fredagen den 14 december</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>44</dok_nummer>
<dok_datum>2007-12-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa punktskattefrågor m.m. med anledning av budgetpropositionen för 2008</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>EEA7E69F-A17A-460A-B31A-03614C54C901</anforande_id>
<anforande_nummer>22</anforande_nummer>
<talare>LENNART SACRÉDEUS (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och därmed avslag på de liggande reservationerna.
Jag vill börja med en lokal fråga som gäller norra Sverige och kommunerna Mora, som är min egen kommun, Orsa, Älvdalen och Malung i norra Dalarna. Regeringen föreslår sänkt energiskatt på el i norra Sverige.
Regeringen föreslår att den lägre energiskattesatsen på el som gäller för förbrukning i hushålls- och servicesektorerna i vissa kommuner i norra Sverige, och därmed också i norra Dalarna, sänks med 3 öre per kilowattimme från och med den 1 januari 2008. Detta välkomnas av företrädare för den norra delen av vårt land och av mig som riksdagsman och företrädare för norra Dalarna.
Sedan juli 1981 har energiskattesatsen i hushålls- och servicesektorerna varit lägre i norra Sverige. Den lägre skattesatsen är motiverad av klimatskäl. Den nu aktuella sänkningen av energiskattesatsen på el i norra Sverige har statsstödsgranskats och godkänts av EU-kommissionen den 16 maj 2007 och befunnits vara godkänd. Förslaget föranleder därmed ändringar i 11 kap. 3 § energiskattelagen. Detta är ett glädjebesked för företrädare och boende i den norra delen av landet och min valkrets i norra Dalarna.
Fru talman! Jag tänker nu gå över till att tala om marknadsekonomi. Det är motsatsen till planekonomi. Jag tror att ingen här i kammaren på allvar vill se något annat än en fri marknadsekonomi som respekterar äganderätten och den fria avtalsrätten. Samtidigt behöver marknadsekonomin spelregler och i vissa fall konkret styrning. Om alla i rent egenintresse försökte maximera sin egen nytta i varje handling och dessutom handlade kortsiktigt finns knappast någon osynlig hand som leder det hela till det gemensamma bästa. På det sättet var det nog ett önsketänkande av den gode Adam Smith.
Nej, vi kristdemokrater talar gärna om en social och en ekologisk marknadsekonomi, en ekonomi som bygger på en realistisk människosyn, där människans både ljusa och mörka sidor finns med. Människan har kapacitet till både goda och dåliga handlingar, och hon behöver en etik som tar vara på människors vilja att handla solidariskt med varandra och visa hänsyn till andra.
Den sociala marknadsekonomin är ett begrepp från kristdemokrater i efterkrigstidens Tyskland. Vi menar att den sociala marknadsekonomin är en sjyst marknadsekonomi, och den visar social hänsyn.
Fru talman! Vi kristdemokrater menar att marknadsekonomin behöver en miljöstyrning. Med miljöstyrande skatter kan snarare marknadsekonomin fungera bättre och på ett hållbart långsiktigt sätt. Där fyller punktskatterna en mycket viktig funktion.
I föreliggande betänkande från oss i skatteutskottet tillstyrker vi förslagen om höjd koldioxidskatt, höjd energiskatt på diesel men också höjt avdrag för resor till och från arbetet samt tjänsteresor med mera. Vi tillstyrker också förslag, och nödvändiga sådana, om höjd skatt på öl och sänkt skatt på vin.
När det gäller skatten på drivmedel och familjernas och hushållens möjligheter att klara av sina livspussel har vi en genuin värdekonflikt. Det tycker jag att vi alla ska erkänna här i kammaren.
Fru talman! Vårt samhälle fungerar inte utan transporter. Sveriges riksdag kan inte ligga på mer än ett ställe - den kan inte ligga i Karlstad, Mora eller Sollefteå. Den ligger i Stockholm, och dit ska riksdagsledamöterna ta sig. Så är det också med arbeten generellt sett.
Resandet innebär mycket positivt men långtifrån bara positiva aspekter. De allra flesta människor lägger mer tid på att förflytta sig än de skulle vilja. Få kan gå till arbetet rakt över gatan, även om jag själv i princip har levt på det sättet under ett antal år hemma i Mora i Dalarna.
Transporterna bidrar med avgaser och buller som minskar livskvaliteten för alltför många människor. Utsläppen av växthusgaser från sektorn ökar samtidigt snabbare än från någon annan sektor. I dag kommer drygt 30 procent av de svenska utsläppen av växthusgaser från transportsektorn, varav två tredjedelar från persontrafiken. Vad som är värre är att utsläppen från denna sektor ökar. Det är drygt 10 procents ökning sedan 1990 i en situation när utsläppen i övriga sektorer minskar. Uppgiften på sikt är att minska Sveriges totala utsläpp med 30-40 procent till 2020. Om ingenting görs för att avsevärt minska utsläppen från transporterna har Sverige inte möjlighet att klara den nödvändiga reduktionen till 2020.
Fru talman! För att transportpolitiken ska vara hållbar måste den också vägas i förhållande till den enskilda människans vardag. Genom skattepolitiken har alliansregeringen skapat ett ökat ekonomiskt utrymme för låg- och medelinkomsttagarna. Höjningar av drivmedelsskatten får för de flesta marginella effekter, jämfört med de inkomstskattesänkningar som för flertalet arbetande hamnar på uppemot 1 000 kronor per månad och som nu till 70 procent även tillstyrks av det största oppositionspartiet.
Vi menar dock att det ändå är nödvändigt att inom transportpolitiken särskilt se till landets mer glesbefolkade delar. Ur ett klimatperspektiv är glesbygdens utsläpp marginella. Samtidigt är man mer beroende av bilen än i andra delar av landet. Att låta en högre bensinskatt slå hårt mot glesbygdsbor är varken effektiv klimatpolitik eller försvarbart ur den enskilda människans perspektiv. Vi kristdemokrater kommer därför att verka för att framtida höjda skatter på bensin och diesel vägs upp av ett ytterligare höjt reseavdrag. Ett rimligt steg, menar vi, skulle vara en höjning från 18:50 till 20 kronor per mil.
Fru talman! För att underlätta vardagen även för dem som inte har arbetsresor, exempelvis pensionärer, vill vi pröva möjligheten att införa ett schabloniserat reseavdrag för icke-arbetsresor baserat på bostadsort. Ökade möjligheter till förbättrad kollektivtrafik på lokal nivå och tidigare nämnda satsningar på informations- och kommunikationsteknologi är andra sätt att förbättra kommunikationerna på landsbygden och i glesbygden.
I grunden behöver vi en omstrukturering av våra transporter och kommunikationer, där minskade och förändrade transportbehov, effektiviseringar, optimalt utnyttjande av IT, utbyggda kollektiva transporter, förnybara bränslen, förbättrad samhällsplanering, ekonomiska styrmedel och personligt ansvar alla utgör viktiga, kompletterande delar. Jag vill inte minst understryka det sista. Det är inte bara riksdagen och vi politiker som bestämmer, utan det handlar om ett personligt ansvar för var och en av de drygt 9 miljoner medborgarna i vårt land för vår livsstil. Allt detta sammantaget utgör viktiga och kompletterande delar.
</anforandetext>
<intressent_id>0925968558417</intressent_id>
<rel_dok_id>GV01SkU17</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>63042</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0944/#anf22</protokoll_url_www>
</anforande>
