2347506 GV0943 Riksdagens protokoll 2007/08:43 Torsdagen den 13 december 2007/08 43 2007-12-13 00:00:00 Migration föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 94C01ED0-0D9D-4905-B34C-D08D2EB03CBF 26 ULF NILSSON (fp) fp Herr talman! Ämnet i dag är migration. Vi lever i en tid där det förekommer mycket migration i Europa och i världen och många flyttningar. Jag läste i propositionen att vi förra året i absoluta tal hade det högsta antalet människor som invandrade till Sverige någonsin. Å andra sidan hade vi det största antalet som utvandrade från Sverige på hundra år. Strömmarna går verkligen fram och tillbaka. En utgångspunkt för mig, Folkpartiet och hela alliansen när det gäller migrationspolitiken är att det i grunden är positivt för ett land med invandring. Det är positivt för länder och för Europa att människor kan röra sig mer fritt över gränserna. När man ser det historiskt kan man konstatera att när Sverige och europeiska länder har varit i intensiva utvecklingsskeden och gått framåt har det ofta varit mycket positivt att duktig arbetskraft och människor med speciella kunskaper har flyttat hit och bidragit till utvecklingen. På samma sätt har människor som har kommit hit för att söka skydd från förföljelse och förtryck också på sikt inneburit en resurs för landet. I dag söker sig som vi vet många som är på flykt till Sverige. Inställningen från vår sida är klar. Alla som söker asyl ska få sin sak prövad på ett rättssäkert sätt med rätt till överklagande, och handläggningen ska gå snabbt men rättssäkert. Det kommer också personer som inte har flyktingskäl till Sverige och Europa, och de får avslag. De ska få hjälp att lämna landet på ett tryggt och värdigt sätt så snart som möjligt. Det måste tydligt sägas att vi inte är förpliktade att låta alla stanna som kommer hit. Men däremot ska vi behandla dem med respekt och erbjuda dem ett anständigt liv under handläggningen och efter återvändandet. De fyra mål som alla allianspartierna ställer upp bakom är värda att upprepa. Alla kanske inte orkar lyssna på debatten från början till slut, om det är några tv-tittare och andra, eller att läsa protokollet. Det är första är att värna möjligheten och rätten att söka asyl i Sverige. Det ska ett humant land ställa upp på helt enkelt. Det är en självklarhet. Det andra är att upprätthålla en reglerad invandring. Ett självständigt land med egna lagar och välfärdssystem måste ha en reglerad invandring och kunna bestämma vilka som ska bosätta sig här och inte. Det tredje är att öka samarbetet och harmoniseringen i EU när det gäller migrationspolitiken. Många länder i Europa måste ta ett mycket större ansvar än vad de gör i dag. Det fjärde är slutligen att öka möjligheterna till arbetskraftsinvandring. Det har Sverige rent egoistiskt glädje av. Men också många människor som vill söka sig till ett bra liv kan få möjligheten att skaffa jobb i Sverige. Vi kommer dessutom att behöva arbetskraft i framtiden. Det visar allting. Herr talman! Förra året fick vi rätt stora förändringar när det gäller flyktingpolitiken. Vi fick en ny utlänningslag och en ny organisation och processordning med Migrationsverket, migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen. Den stora förändringen i den här lagen, som riksdagen var enig om och som jag tycker att det är viktigt att alla partier här i riksdagen visar att vi slår vakt om, var att vi fick ett mer rättssäkert system. Fram till 2006 hade vi en utlänningsnämnd, med ett stort inslag av politiker, lekmän, som fattade beslut. Vi hade en ständig debatt där politiker på olika nivåer gick in och försökte påverka beslut och påverkade beslut. Nu har vi fått en väldigt tydlig ordning där politiker inte är inblandade i dagliga beslut. I princip ska regeringen till exempel inte uttala sig i enskilda ärenden. Rättssäkerheten har ökat, och vi har fått ett domstolsförfarande. Det kan då verka lite fegt, säger en del som ringer till mig och frågar vad jag tycker om det och det ärendet. Men det är egentligen inte konstigare än om någon ringer mig, justitieministern eller någon annan och frågar vad vi tycker om en misstänkt rånare, om han bör dömas eller inte bör dömas. Det är alltså domstolens sak att avgöra det. På samma sätt är det en domstolsprocess som ska avgöra om människor enligt våra lagar har rätt att stanna här eller inte. Jag tycker att det är en bra ordning. Vi kommer ändå inte ifrån vårt ansvar. Det är ju vi i riksdagen som stiftar lagarna. Om vi så småningom konstaterar att det är någonting som är fel på det ena eller andra sättet har vi rätt att ändra lagarna. Det är det som är vårt viktiga ansvar. Därför har vi bestämt att den nya ordningen ska utvärderas med en slutredovisning 2009 och ett delbetänkande redan 2008, i juni nästa år. Då har vi naturligtvis möjlighet, om vi tycker att det har blivit negativa konsekvenser eller att någonting har blivit inhumant, att föreslå lagändringar och ändra lagen. Därför kan man inte säga att vi kryper undan vårt ansvar. Men vi gör det rimliga: Vi tar ansvar för lagen men inte för enskilda beslut. Vi kan säkert komma att hitta saker och ting som kan bli bättre, men den nya ordningen har hittills fungerat mycket bättre än vad den andra ordningen har gjort. Vi har tyvärr i Sverige sedan många år tillbaka en gammal historia med väldigt långa handläggningstider och med beslut om utvisningar som aldrig verkställdes. Vi har alltså haft människor som egentligen har fått ett utvisningsbeslut men där barnen till och med har hunnit växa upp i svenska miljöer. Det är naturligtvis väldigt tragiskt i många enskilda fall, och det är bara att hoppas och tro och att arbeta för att människor inte ska råka ut för sådan här behandling i framtiden. Vi har också, som har nämnts från flera håll, en historia med en koncentration av många inflyttade som dessutom är arbetslösa i vissa städer och stadsdelar. Där jag bor har vi Malmö, men det finns många andra exempel - Karlskrona, Södertälje, delar av Stockholm och så vidare. Åratal av misslyckad integrationspolitik, som den gamla regeringen ändå får ställas till ansvar för, märks i sådana områden där 80-90 procent av de vuxna inte har haft ett arbete att gå till. Därför klingar det lite falskt när socialdemokratiska kommunpolitiker på olika håll kastar fram desperata förslag, som vi har hört av Göran Johansson och Ilmar Reepalu, om att skicka hem människor direkt utan någon prövning enligt Genèvekonventionen till exempel, eller när deras kolleger i riksdagen motionerar och skriver reservationer om att någonting nu måste göras åt hur asylsökande bosätter sig. I många år har ni socialdemokrater låtit den här utvecklingen ha sin gång. Nu ser vi däremot tydligt att alliansregeringen försöker vända utvecklingen. Vi har i dag hört att migrationsministern tillsätter en utredning om att på olika sätt försöka uppmuntra dem som söker asyl att söka sig dit där det finns arbete och försörjning. Tidigare har integrationsminister Nyamko Sabuni tillsatt en utredning för att hitta olika styrmedel för att de som har fått uppehållstillstånd ska kunna söka sig dit där det finns arbete, bostäder och försörjning. Något sådant arbete sattes inte i gång under de tolv år som Socialdemokraterna regerade och när hela den besvärliga situation som vi ärligt talat har växte och förvärrades år från år. Tvärtom blev bland annat vi folkpartister när vi talade om utanförskapsområden nästan anklagade för att vara halvt främlingsfientliga, fastän vi var långt därifrån. Tvärtom tyckte vi att den resurs som de människor som kommer till Sverige utgör inte togs till vara på grund av den gamla integrationspolitiken. Fru talman! Just nu kommer många asylsökande till Sverige. Hälften av de irakier som kommer till Europa i år söker asyl just i Sverige. Vi vet ingenting om framtiden - det ändras fort - men just nu har Sverige ungefär dubbelt så många asylsökande som för bara några år sedan. Sverige beviljar också väldigt många uppehållstillstånd. De allra flesta av de irakier som kommer får uppehållstillstånd. Det är inte bara flyktingstatus utan även särskilda skyddsbehov man tar hänsyn till. En del får nej och måste lämna landet. Trots ökningen märker vi det positiva med det nya systemet. Handläggningstiderna har minskat, och faktum är att allt nu tyder på att uppåt 70 procent av ärendena avgörs inom sex månader. Målet är att alla ärenden ska avgöras på sex månader, men det ska jämföras med att det för några år sedan kunde ta ett eller flera år innan ärenden blev avgjorda. Fru talman! Jag tycker inte att man ska slå sig för bröstet för att man låter människor på flykt få sin sak prövad - vi ska inte skryta. Men jag tycker att det är helt fel när Kalle Larsson och andra kallar Sveriges flyktingpolitik inhuman, med de insatser som görs. Det är inte en inhuman flyktingpolitik Sverige bedriver. I längden är det naturligtvis helt oacceptabelt att säga att bara några länder i Europa ska ta ansvar för flyktingmottagandet. En av de största utmaningarna, som kanske kan bli aktuell just när Sverige har ordförandeskapet i EU, är att utforma en gemensam europeisk flyktingpolitik med gemensamma regler. Målet för de närmaste åren måste vara att arbeta fram ett system där staterna solidariskt delar på ansvaret för flyktingströmmarna till Europa, där vi får gemensamma regler för asyl grundade bland annat på Genèvekonventionen. På det sättet kan EU bli ett kraftfullt verktyg för att ta hand om stora delar av den internationella flyktingströmmen. Jag vet inte, men det skulle vara intressant att höra från er i Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som vill att Sverige ska gå ur EU, hur ni vill att man ska öka och förbättra hela EU:s möjlighet att ta emot flyktingar även om Sverige inte längre skulle vara med i det samarbetet. Samtidigt som vi ska stärka EU:s roll är det viktigt att de lagliga vägarna att komma till Sverige ökar. Vi har system där vi tillsammans med FN-organ och så vidare öppnar för flyktingar som har flytt över gränsen, som bor i flyktingläger på olika håll i världen och som kan komma hit utan att smugglas med inhumana metoder - många flyktingar kommer i dag via smuggelvägen. Det är naturligtvis bättre om fler flyktingar kan komma hit på ett helt lagligt sätt via ansökan. Om EU:s flyktingpolitik kan samordnas får vi också mycket större möjligheter att öka den andel flyktingar som med hjälp av FN-organ och andra kan tas emot. Fru talman! Vår politik bygger också på att Sverige som ett självständigt land med egna lagar och välfärdssystem trots allt, som sagt, måste ha en reglerad invandring. Det innebär, för att upprepa det, att en del får nej. Har det blivit nej tycker jag att man ska acceptera principen att man ska lämna landet. Där har också ett arbete inletts från Migrationsverkets sida för att på olika sätt underlätta återvändandet. Man har börjat med återvändandebidrag. Man tar reda på hur förhållandena är i det land dit personen ska flytta tillbaka, om det finns bostad och så vidare, om det är realistiska möjligheter att återvända. Det ska man naturligtvis fortsätta att göra. Det är viktigt att ingen människa kastas ut till någonting som hotar liv eller hälsa. Men själva principen, att till sist måste en person som fått avslag återvända även mot sin vilja, måste vi trots allt acceptera. Där skulle jag vilja fråga kanske framför allt Vänsterpartiet och Kalle Larsson: När tycker han att man ska utvisa människor mot deras vilja? Ska man göra det någon gång? Ska man aldrig göra det? Ja, då öppnar vi för en totalt fri invandring i Sverige. Jag tycker att det är en viktig fråga att besvara. Jag inser att jag har dragit över tiden, vilket jag brukar försöka undvika. Jag ber om ursäkt för det. Avslutningsvis vill jag på nytt framhålla att utgångspunkten för mig är att Sverige ska fortsätta med en human flyktingpolitik och att vi också ska öppna för människor utanför EU att komma hit och arbeta. Ska vi klara detta måste vi fortsätta på den väg vi är nu, med ett rättssäkert och konsekvent system för att bevilja uppehållstillstånd. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. (Applåder) 0542573140300 GV01SfU2 N 2010-01-01 00:00:00 62831 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0943/#anf26