<anforande>
<dok_hangar_id>2347506</dok_hangar_id>
<dok_id>GV0943</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:43 Torsdagen den 13 december</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>43</dok_nummer>
<dok_datum>2007-12-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Migration</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>9E71D70E-38F4-43A2-B566-C5E1BB78B1BA</anforande_id>
<anforande_nummer>21</anforande_nummer>
<talare>FREDRICK FEDERLEY (c) replik</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Kalle Larsson inte bara skriver om historien efter egna syften utan han har dessutom en kristallkula så att han kan förutsäga vad som kommer att stå i den första utredningen, trots att direktiven till den inte ens är skrivna och regeringen ännu inte satt ned foten beträffande vilken väg man ska gå. Jag är imponerad över Kalle Larssons detaljkunskap om vad förslaget, som eventuellt kan komma att landa på riksdagens bord under denna mandatperiod, kommer att innebära. Det är en imponerande och skicklig förmåga han har. Det Kalle Larsson i själva verket försöker göra är att ge oss en skrämselbild.
Hur ser det egentligen ut med anhöriginvandringen? Jag ska ge min bild av hur jag anser att den bör fungera. Min ytterst personliga uppfattning är att detta i grunden bygger på att vi måste ha ett system där den som bäst behöver skydd också kan få det. Det handlar även om ekonomiska förutsättningar för att kunna ge ett bra och värdigt skydd samt ett värdigt mottagande.
Om vi ska kunna upprätthålla den delen tror jag att man måste ställa större krav på ekonomin för dem som är anhöriga och kommer i andra hand. Om världen fortsätter att se ut som den gör med bland annat krig, eftersom allvarliga saker mycket väl kan hända i Mellanöstern, skapar det ett helt nytt tryck som läggs på det tryck som redan finns. Då finns det risk för att vi får en obehaglig debatt om hur många människor som ska få komma till Sverige.
Enda sättet att hålla sig borta från det är att slå fast att de som ska ha skydd, antingen via internationella konventioner om asylrätt eller att de har särskilt skyddsvärda skäl, också får stanna. De får de rätta möjligheterna. Men det vi också säger är att vi genom att ställa ekonomiska krav på anhöriginvandringen gör det möjligt att vidga skyddet till att även gälla andra människor. Så länge vi ser till att vi har den grundplattformen att stå på är det inga problem med hur många människor som kommer hit.
Kalle Larsson borde vända perspektivet ditåt och i stället fundera på var vi skulle landa med hans politik. Hur många människor tror han att vi kan låta komma till Sverige innan vi får en mycket obehaglig debatt i samhället?
</anforandetext>
<intressent_id>0868286862422</intressent_id>
<rel_dok_id>GV01SfU2</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>62826</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0943/#anf21</protokoll_url_www>
</anforande>
