2347491 GV0928 Riksdagens protokoll 2007/08:28 Onsdagen den 21 november 2007/08 28 2007-11-21 00:00:00 Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna föredragning av utskottsärende med eventuell debatt AA0F7EEE-8117-42AA-81B4-EC41ADCC1127 5 STEFAN ATTEFALL (kd) kd Fru talman! Jag tänkte ta upp tre områden i dagens debatt: det centrala i alliansens ekonomiska politik, oppositionens alternativ och vad som egentligen menas med begreppet rättvisa. Den politiska debatten fokuserar lätt på detaljer och enskildheter. Men lyfter vi blicken och försöker se mönstren i alliansregeringens åtgärder ser vi något som är mycket viktigt. Vi ser hur makten förskjuts från politiken till enskilda människor och familjer. Vi ser hur arbete och företagande underlättas och blir mer lönsamt. Vi ser hur makten över det egna livet förstärks. Vi ser också hur hela välfärdssamhället utvecklas genom tandvårdsreformen, satsningar inom psykiatri, äldreomsorg, barnomsorg, skola och så vidare. På område efter område betonas kvalitet och inte bara kvantitet. Samtidigt ser vi urstarka offentliga finanser. Som finansutskottets ordförande är det med stolthet jag här kan redovisa ett budgetbetänkande med en mycket ansvarsfull ekonomisk politik. Tittar man längst bak i utskottsbetänkandet, på s. 202, ser vi en post som heter Beräknat lånebehov och som för nästa år är minus 91 miljarder kronor, det vill säga ett överskott på 91 miljarder kronor. Detta visar på ett finanspolitiskt ansvarstagande från regeringen och riksdagens majoritet som är fjärran från de klagovisor oppositionen samsjungit så här långt i debatten. Det går bra för Sverige, och det går bättre än tidigare. Arbetslösheten är den lägsta på 16 år. Aldrig har vi haft fler arbetade timmar i svensk ekonomi. Runt 200 000 människor kommer att lämna utanförskap i olika former för att kunna börja leva på egen lön. Visst är en del konjunkturens förtjänst, men åtminstone en tredjedel av alla de jobb som nu kommer till beräknas vara en direkt följd av regeringens åtgärder. Och omvänt: När Socialdemokraterna avfärdar stora delar av regeringens ekonomiska politik kommer det att kosta minst 60 000 jobb. Det är ungefär lika många som arbetar i min hemstad Jönköping en vanlig dag. Att bifalla Socialdemokraternas yrkande här i kammaren i dag skulle innebära att vi går miste om ungefär lika många jobb som i dag utförs av Jönköpingsborna. Sveriges ekonomi är inne på sitt fjärde år av riktigt god tillväxt. Alliansens ekonomiska politik skapar för varje nytt budgetår bättre förutsättningar för en hållbar och varaktig tillväxt. Med en ansvarsfull finanspolitik kan vi vårda de goda tiderna och stabilisera den ekonomiska utvecklingen på en genomsnittligt högre nivå än tidigare. Genom vår framgångsrika exportindustri drar vi nytta av den internationella draghjälpen, men i samband med att konjunkturen går in i en lugnare fas internationellt bärs den svenska tillväxten alltmer av den inhemska efterfrågan. Inflationstakten är låg, särskilt om man beaktar den höga tillväxten och uppgången i sysselsättning. De räntehöjningar som alltid kommer i en högkonjunktur ser ut att stanna på ganska måttliga nivåer, tack vare ett ökat arbetsutbud och en ansvarsfull finanspolitik. Det är till stor del en effekt av regeringens ekonomiska politik. Det går som sagt bra för Sverige, bättre än tidigare. Fru talman! Socialdemokraterna säger sig vilja föra en ekonomiskt ansvarig politik, men deras budgetförslag är underfinansierat med ungefär 10 miljarder kronor. Samtidigt föreslår de en politik som riskerar att förkorta högkonjunkturen genom kraftigt höjda skatter på arbete. Med över 20 miljarder kronor höjer de skatten på arbete och minskar därmed arbetsutbudet och stimulansen till arbete. Förutom att Socialdemokraterna stryper tillförseln av arbetskraft späder de på den inhemska efterfrågan i ekonomin genom att låna upp 25 miljarder kronor till investeringar i infrastruktur, utöver den satsning regeringen gör. De som lyssnade på Pär Nuders anförande hörde att alla skulle få mer. Alla skulle få dricka champagne i hans Sverige, uppfattade man det som. Men han glömde nämna alla dem som säkerligen drack champagne när Pär Nuder avskaffade arvs- och gåvoskattereglerna som särskilt gynnade människor med höga inkomster eller när han befriade elva av tolv aktiemiljardärer från förmögemhetsskatt. Då var det inte miljonärerna som var vinnarna, utan det var miljardärerna. Förutom att politiken är underfinansierad är det också en omvänd konjunkturpolitik som Socialdemokraterna för. Det är fel åtgärder i fel tid. Fru talman! Det går bra för Sverige, men det går sämre för Socialdemokraternas trovärdighet. Den trovärdighet som Socialdemokraterna haft i att hålla koll på statsfinanserna håller Pär Nuder på att rasera. På vänstersidan är ordet rättvisa populärt. Men ordet används som det passar efter egna syften. Det hörs sällan någon definition av vad man menar med rättvisa, utan man slänger dit ordet på allt som passar in i det egna ideologiska mönstret. När regeringen bekämpar utanförskapet genom att varaktigt höja sysselsättningen är det orättvisa, trots att vi alla vet att fler jobb är den bästa fördelningspolitiken. När regeringen sänker inkomstskatten mest för dem med låga och medelstora inkomster kallas det också orättvisa. När vi förstärker drivkrafterna till att gå från bidrag till arbete eller till att arbeta mer är det också orättvist. Men vad är vänstersidans rättvisesyn? Det tycks vara utfallet som är måttstocken, ett slags jantelagsfundamentalism. Ingen ska få ha mer än någon annan. Det är ett slags avundsjukerättvisa som man försöker mana fram hos svenska folket. Men det är naturligtvis inte rättvist om alla får lika mycket i alla lägen. En del behöver mer hjälp, andra mindre. En del gör en extra ansträngning och tjänar mer. Eller ska det inte spela någon roll i Socialdemokraternas Sverige vad man gör eller inte gör? Nej, rättvisa handlar för mig som kristdemokrat om att så långt som möjligt skapa lika förutsättningar för alla och ge alla samma chans att leva sina liv, att förverkliga sina möjligheter och sina livsmål. Därefter kommer vad vi kallar distributiv rättvisa, där den resursstarke bidrar mer än den resurssvage till det gemensamma. Det handlar om så lika förutsättningar som möjligt för barnomsorg, skola, högre utbildning, yrkesval och karriärmöjligheter. Det handlar om möjligheter att börja om när något har gått fel - att få en ny chans i livet. Rättvisa handlar självfallet om solidaritet och fördelning på olika sätt. Men det handlar också om att skapa en fungerande ekonomi som gör att vi har råd och resurser att ta hand om varandra. Om Ingvar Kamprad investerar i Sverige och skapar arbetstillfällen och nöjda kunder tjänar många på det direkt och hela Sverige indirekt. Och hur hade det varit för Sverige om Kamprad inte tvingats ur landet på grund av egendomsskatterna? Då hade varenda Ikeainvestering i världen varit bra för Sverige på ett helt annat sätt än i dag. Det hade varit bättre för Kamprad, för de anställda, för alla som hade blivit anställda och för hela Sverige om Kamprad och hundratals andra företagare inte hade tvingats ur landet på grund av förmögenhetsskatten. Hade det varit orättvist? Nej, det är inte orättvist att avskaffa Sveriges dummaste skatt, som LO-ekonomen P.-O. Edin så träffande har sagt. Det är inte orättvist att avskaffa skadliga skatter för svensk ekonomi. Det är just det slaget av dumheter i svensk skattelagstiftning som måste bort. Det är inte orättvisa. Det är bra för Sverige, och det är bra för alla medborgare. I en globaliserad värld håller egendomsskatter tillbaka svensk ekonomi och försämrar möjligheterna till en god fördelningspolitik och solidaritet. Det är bra för solidariteten med sunda och vettiga skattesystem. Det ökar också den ekonomiska rättvisan på lång sikt. Fru talman! Vänstersidans definition av rättvisa brukar vara att orättvisan ökar om inkomstskillnaderna och förmögenhetskoncentrationen ökar. Jag vill då påminna om hur inkomster och förmögenheter har utvecklats under Socialdemokraternas tid vid makten. Mellan 1995 och 2006 har inkomstspridningen ökat med 26 procent och förmögenhetskoncentrationen med 25 procent. Skillnaderna mellan dem som har det sämre och dem som har det bättre har ökat med socialdemokratisk politik, medan prognoserna tyder på att de kommer att minska med alliansregeringens politik. Räknar man andelen hushåll med låg ekonomisk standard har grupper som ensamstående kvinnor med barn, som bland andra Ulla Andersson värnar, och äldre kvinnor över 75 år ökat i andel. Jag vill lyfta fram just gruppen äldre kvinnor med låga pensioner, som är tydliga förlorare under Socialdemokraternas regeringsperiod. Till det här har Vänsterpartiet och Miljöpartiet bidragit. Men när det gäller detta finns ingen självrannsakan. Så här ser verkligheten ut, åtminstone om man räknar på det vedertagna och vetenskapliga sättet och inte sitter med någon egen privat räknesnurra. En viktig orsak till att Sverige har dragits isär under Socialdemokraternas tid vid makten är att de har misslyckats med jobbpolitiken. Självfallet har vi på regeringssidan en hel del kvar att göra under denna mandatperiod för att minska orättvisorna i Sverige. Vi har talat om psykiatrin, tandvården, skolan och de sämst ställda pensionärerna. Det är exempel på några områden där vi kristdemokrater kommer att arbeta vidare för att steg för steg göra livet lättare att leva för alla som bor i vårt land. Fru talman! Lyssnar man på våra vänsterföreträdare är allt nattsvart och eländigt. Men i oppositionens eländesbeskrivning saknas något fundamentalt: Vad gjorde man själv åt Sveriges problem när man hade makten? Vad gjorde man åt arbetslöshet och utanförskap, skenande ohälsotal och bristande tillgänglighet till vården? På denna fråga får vi aldrig några svar. Fru talman! En sådan här debatt om den ekonomiska politiken rymmer stora mått av politiska skiljelinjer. Så ska det vara i en demokrati. Meningarna ska brytas i en öppen debatt. Men det är också viktigt att det politiska systemet förmår skapa en bas av långsiktighet på centrala områden. Ett sådant är pensionssystemet. Den pensionsreform som har genomförts mellan Socialdemokraterna, Moderaterna, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna har skapat respekt långt utanför Sveriges gränser. Pensionsreformen som bygger på en helt annan följsamhet till ekonomins utveckling jämfört med det gamla ATP-systemet är en viktig förutsättning för att vi ska kunna hantera de stora demografiska förändringar som Sverige står inför. Nu har det sedan en tid funnits en konflikt mellan allianspartierna och Socialdemokraterna om vad som ingår och inte ingår i fempartiuppgörelsen. Det har handlat om hur man ska beräkna ålderspensionen för dem som i dag har sjuk- och aktivitetsersättning. För att denna fråga inte ska förlama den fortsatta omvårdnaden av pensionsreformen har de fem partierna kommit överens om att återgå till den tidigare regeln om hur detta ska beräknas. Regeringen ska återkomma till riksdagen efter samråd med Socialdemokraterna med ett konkret förslag under 2008. Detta och tillsättande av en kontrollgrupp mellan de fem partierna som ska arbeta vidare med ett antal viktiga frågeställningar ingår i det betänkande som vi ska diskutera här och som vi ska besluta om i eftermiddag. Jag vill personligen tacka Pär Nuder för gott samarbete när vi lyckades åstadkomma uppgörelsen inför finansutskottets ställningstagande. Jag tror att det är ett viktigt beslut för landets pensionärer och för svensk ekonomi. Fru talman! Jag vill avsluta mitt anförande med att yrka bifall till förslaget i finansutskottets betänkande 1 och avslag på samtliga reservationer. (Applåder) I detta anförande instämde finansminister Anders Borg (m). 0745549193810 GV01FiU1 N 2010-01-01 00:00:00 60856 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0928/#anf5