<anforande>
<dok_hangar_id>2347482</dok_hangar_id>
<dok_id>GV0919</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:19 Onsdagen den 31 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>19</dok_nummer>
<dok_datum>2007-10-31 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svenskt deltagande i Förenta nationernas och Afrikanska unionens gemensamma fredsfrämjande insats i Darfur</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>DA5EE655-0948-4940-8DD3-6A4E4F42F7DD</anforande_id>
<anforande_nummer>69</anforande_nummer>
<talare>ROSITA RUNEGRUND (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Jag vill understryka att ett enigt utskott står bakom betänkandet.
"Stor utmaning att arbeta i riskfyllt Darfur", är rubriken på en artikel som står att läsa på Läkare utan gränsers hemsida. Vi vet att 
early warning
 kom från Läkare utan gränser väldigt tidigt. De visste att deras egna hjälparbetare var utsatta.
En förutsättning för att man ska uppnå långsiktig fred och stabilitet är just att involvera det civila samhället i fredsprocessen vid fredsförhandlingar och försoningsarbete. Man kan konstatera att dessvärre utesluts alltför ofta halva befolkningen, nämligen kvinnorna, från det fredsuppbyggande arbetet. Detta sker trots att det är de som hårdast drabbas av krigets konsekvenser. Faktum är också att kvinnor är de som är mest benägna att samarbeta och söka fredliga lösningar.
Genom antagandet av resolution 1325 år 2000 erkände världssamfundet problemet och förde upp det på den internationella politiska dagordningen. Det är därför en stor glädje för mig personligen och för Kristdemokraterna att Sverige aktivt ska verka för att resolutionen utgör en självklar beståndsdel i det fredsfrämjande arbetet i regionen Darfur.
Att kvinnor är speciellt utsatta i krig blir särskilt tydligt i den konflikt vi diskuterar i dag. Jag tycker att vi har fått en bra föredragning av föregående talare om det som händer i regionen. Kvinnor i byar och flyktingläger utsätts för ihållande övergrepp från regeringstrupper och milis. Kvinnor och unga flickor utsätts för tortyr, våldtäkter och bortrövanden. Syftet är att förödmjuka befolkningen och tvinga den på flykt.
Tyvärr har det visat sig i andra missioner att viss FN-personal sexuellt utnyttjar de flyktingar som de är satta att beskydda. Därför tycker jag att det här vilar ett stort ansvar på de länder som vill leva upp till uppförandekoden. Jag känner mig trygg när det gäller den svenska styrkans agerande.
Herr talman! Jag var i Lidköping för några veckor sedan då NBG, Nordic Battle Group, hade sin övning. Där fick jag samtala med officerare som hade varit på olika missioner. Jag håller med föregående talare som uttrycker en stolthet över de kvinnor och män som går ut i de olika missionerna. Det jag fick intryck av när jag pratade med soldaterna i Lidköping och Skövde var just viljan att hjälpa till. Jag vill också poängtera - vilket också kom fram i samtalen - att man också är stolt över de anhöriga som skickar i väg sina pojkar och flickor, sina fruar och män. Det vilar ett stort ansvar också på de anhöriga.
Herr talman! Som sagt ställer vi oss bakom detta betänkande.
</anforandetext>
<intressent_id>0574724112206</intressent_id>
<rel_dok_id>GV037</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>60000</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0919/#anf69</protokoll_url_www>
</anforande>
