<anforande>
<dok_hangar_id>2347482</dok_hangar_id>
<dok_id>GV0919</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:19 Onsdagen den 31 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>19</dok_nummer>
<dok_datum>2007-10-31 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svenskt deltagande i Förenta nationernas och Afrikanska unionens gemensamma fredsfrämjande insats i Darfur</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8966E426-3D19-4A46-9AED-16329A9E62B5</anforande_id>
<anforande_nummer>64</anforande_nummer>
<talare>ALLAN WIDMAN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det har nämnts flera gånger tidigare under den här ganska korta debatten att ungefär 200 000 människor beräknas ha dött som ett resultat av konflikten i Darfur i Sudan. Det slår mig att denna siffra motsvarar hela befolkningen i nordöstra Skåne och Blekinge län. Så många har fallit offer för konflikten. 2,5 miljoner människor på flykt motsvarar en knapp tredjedel av hela det svenska folket.
Dessa siffror som vi bollar omkring är värda en närmare fundering från tid till annan. Bakom siffrorna ligger ett lidande som jag tror studsar mot väggarna av vår fattningsförmåga. Den insats som regeringen nu har att ta ställning till är mycket angelägen.
Det är naturligtvis med sorg man kan konstatera att det fortfarande är högst osäkert om ett svenskt och norskt deltagande kommer att bli möjligt. Urban Ahlin har pekat på de diskussioner som fortfarande pågår om huruvida män och kvinnor från den europeiska kontinenten ska få delta i den här operationen eller inte.
På en punkt skulle jag dock vilja göra en rättning av det Urban Ahlin säger. Om vi utgår från det yrkande som riksdagen har att ta ställning till förutsätter det 
inte 
formellt ett godkännande av Sudans regering. Däremot förutsätts ett godkännande av Förenta nationerna och av Afrikanska unionen.
Herr talman! Jag tror att det är bra att européer får möjlighet att delta i operationen Unamid i Sudan. Folkmord är något som må angå oss alla, oavsett etnicitet och oavsett gränser. Bekämpningen av folkmord ska inte kapslas in och bli en lokal eller regional angelägenhet, utan det ska vara en angelägenhet för hela världssamfundet.
Jag har i sak ingen annan uppfattning än att det i nuvarande läge är en självklarhet att den sudanesiska regeringen ska ge sitt godkännande. Men under de senaste fem sex åren har vi i den här kammaren och på andra håll diskuterat huruvida det finns en skyldighet att ingripa till skydd för människor. Kofi Annan, den förre generalsekreteraren för Förenta nationerna, talade i en mycket viktig rapport under rubriken 
Responsibility to Protect
 om att det finns en skyldighet som till och med sträcker sig bortom de mandat som FN:s säkerhetsråd ger.
Nu är situationen kanske inte sådan i dag att man med åberopande av denna nya rättsakt på det internationella området ska göra ingripanden. Men det är viktigt att konstatera att om saker och ting förvärras och om folkmordet i Darfur fortsätter får naturligtvis inga alternativ på förhand vara uteslutna, vare sig för världssamfundet eller för Sverige.
Kostnaderna för denna mission är väldigt höga. Vi skickar 160 personer under 15 månader till en kostnad av 460 miljoner. Det är dyrt, räknat per insatt soldat och tidsperiod.
Men enligt min uppfattning är Darfur speciellt. Sverige har berett sig för uppgiften under lång tid. Den insats som vi gör kommer faktiskt att verka under mycket längre tid än den svenska och norska truppen finns i Darfur. Vi kommer att förbättra vägar. Vi kommer att bygga kaserner, baracker och förläggningar till den personal i Unamid som så småningom anländer och som i slutändan kommer att utgöra FN:s största fredsfrämjande insats just nu.
Det är viktigt, herr talman, att den strategi för internationella insatser som regeringen nu arbetar med och snart kommer att presentera för riksdagen ger oss möjlighet att besluta på ett mer rationellt och kostnadseffektivt sätt var, när och hur vi gör våra insatser.
Det är med särskild tillfredsställelse jag noterar att sjukvårdskedjan i operationen är en förutsättning för att operationen över huvud taget ska bli av. Det har varit välgörande att Försvarsmakten har varit mycket tydlig på den punkten.
Urban Ahlin säger att det är otillfredsställande att den marginal när det gäller trupptaket som regeringen sätter för att möjliggöra evakuering, förstärkning eller undsättning av vår insats i Darfur successivt har vuxit. Jag vill bara erinra om att taket infördes som princip under den tid Urban Ahlins partikamrater satt i regeringen. Jag känner respekt för att det aldrig får bli så att man försöker kringgå de regler i regeringsformen som säger att det är den här kammaren - den här kammaren allena - som fattar beslut om att sända trupp utomlands. Samtidigt tror jag att det är svårt att hitta någon generell lösning på problemet. Beroende på vilka förband som Sverige har i beredskap kommer storleken på undsättningsoperationen att variera. Från den 1 januari 2008 till den 30 juni kommer Sverige att med tio dagars beredskap ha ett förband som heter Nordic Battle Group. Det är det förbandet som jag tror är planerat att utgöra undsättningsförband om det skulle hetta till. Av det skälet har man naturligtvis i just det här fallet hamnat på en ganska hög siffra.
Jag instämmer med de talare som har sagt att de män och kvinnor som nu reser till Sudan är värda respekt. Jag menar att det är fråga värt om det finns något större som enskilda tjänstemän i staten i dag gör än att sätta sin egen säkerhet och sin egen hälsa på spel för att stärka säkerheten för andra.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0446541913415</intressent_id>
<rel_dok_id>GV037</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>59995</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0919/#anf64</protokoll_url_www>
</anforande>
