<anforande>
<dok_hangar_id>2347596</dok_hangar_id>
<dok_id>GV09133</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:133 Torsdagen den 19 juni</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>133</dok_nummer>
<dok_datum>2008-06-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2007/08:779 om höjning av studiemedel</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5ABD6FB4-E403-49DE-B3C4-9830BDCAC900</anforande_id>
<anforande_nummer>27</anforande_nummer>
<talare>LAGE RAHM (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det var ett något tydligare svar. Jag kan börja med att säga att jag naturligtvis också är glad för att vi förhoppningsvis kommer att kunna avskaffa kårobligatoriet. 
Vi är givetvis glada över den studiesociala kommittén som vi tillsammans med de borgerliga partierna har drivit igenom. Det känns väldigt bra. Jag hoppas att vi kommer fram till många bra beslut.
Under tiden går studenter och väntar och har en tillvaro som borde vara bättre. När det gäller de olika satsningarna sade Lars Leijonborg att det gäller att säkerställa att studenter får jobb. Jag hoppas att han menar att de studenter som vill kan få jobb och framför allt att det ska vara möjligt under sommaren.
Man har ju gjort olika prioriteringar i regeringen. De prioriteringarna har framför allt varit att göra väldigt stora skattesänkningar. Det hjälper ju inte studenter som inte har jobb. Andra saker som man har gjort är att man har tagit vårdnadsbidraget. Det kommer inte att hjälpa särskilt många studenter, men det är tydligen mer prioriterat. Det finns mycket mer.
Vi är väldigt glada för höjningen 2006. Det var vi som lyckades driva igenom den och den var nödvändig. Men det räcker tyvärr inte med den höjningen. Den indexreglering vi har i dag är inte tillräcklig eftersom den inte räknas upp med de kostnader som studenter har. Den följer KPI, men studenter köper inte i enlighet med standard-KPI. Studenter måste ofta betala mer för bostäder och så vidare som har höjts betydligt mer. Det är alltså inte något som studenter kan tillgodoräkna sig. Det tror jag att Lars Leijonborg vet.
Jag ska också säga något kort om kvalitetssatsningarna i högskolan. Det berördes ju i den tidigare interpellationen. Jag tror att det är bra att vi är tydliga med att kvalitetssatsningarna inte var så mycket till kvalitetssatsningar. Det har också högskolorna varit tydliga med. Man drar in pengar och lägger tillbaka dem, men det hör egentligen inte till interpellationen.
Jag tycker att det verkar som om Lars Leijonborg är medveten om de problem som studenter har. Många studenter är tvingade att jobba extra trots att de inte har tid, eller är tvingade att låna extra pengar av sina föräldrar eller dylikt. Det är inte ett bra system. 
Jag uppfattar det som att Lars Leijonborg inte är intresserad av att göra något åt det nu, utan inväntar Studiesociala kommitténs resultat. I så fall hoppas jag att det sker något när den kommer och att det inte handlar om några futtiga hundralappar utan att det faktiskt handlar om rejäla tillskott.
Pengar är en begränsad resurs. Det är sant. Det handlar därför om prioriteringar. Jag är glad att representera Miljöpartiet som i varje budget sedan valet har lagt in och reserverat 900 kronor - alltså just den summa som SFS har visat behövs - i bidragsdelen, inte lånedelen, för att se till att studenter också kan leva på rimliga villkor. Man ökar alltså inte studenternas redan höga skuldbörda. 
Det visar tydligt att det är möjligt att göra om man anser att det är prioriterat. Det verkar inte som om Lars Leijonborg anser att det är tillräckligt prioriterat. Det beklagar jag.
</anforandetext>
<intressent_id>0970607693429</intressent_id>
<rel_dok_id>GV10779</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>72921</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV09133/#anf27</protokoll_url_www>
</anforande>
