<anforande>
<dok_hangar_id>2347596</dok_hangar_id>
<dok_id>GV09133</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:133 Torsdagen den 19 juni</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>133</dok_nummer>
<dok_datum>2008-06-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2007/08:759 om skevheter i den nya antagningen till högskolan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>05F5A49D-7AF5-4F33-A1F7-9DC1411CA904</anforande_id>
<anforande_nummer>13</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet LARS LEIJONBORG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Göran Persson talade om vilket spelsystem som ska användas i den här debatten. Det är uppenbart att Socialdemokraterna nu förstärker sin offensiv i just den här debatten. Men jag tror att vi alla känner för att lämna alla fotbollsmetaforer utanför debatten just i dag.
Det är så här: Vi grubblar mer eller mindre ständigt på antagningssystemet för högskolan. De frågorna är så svåra, och det påverkar både högskolan och i ännu högre grad de utbildningssystem som finns under högskolan. Just i dag fokuserade vi på folkhögskolan, men det berör också gymnasiet, komvux och faktiskt också utbildningar i andra länder, eftersom det finns en kvotgrupp för studenter med betyg från andra länder.
Det finns ett gammalt uttryck som heter att hur man än vänder sig har man ändan bak. Riktigt så illa är det väl inte i det här fallet, men vi har ändå genom åren lärt oss att om man tittar mycket på ett problem och försöker lösa det händer det inte sällan att man skapar ett par nya problem någon annanstans. Allt detta med konkurrenskomplettering är ett exempel på det. Själva tankegången är i förstone väldigt bra, alltså att om man av något skäl har haft problem och vill stärka sin ställning i utbildningssystemet kan man öka sin konkurrenskraft.
Det låter väldigt bra. Men man kan då se konsekvenserna av det. Det kanske leder till att ens ansträngningar till exempel i gymnasiet avtar för att man vet att man har den här smitvägen, som den också kan kallas. Det skapar vissa problem.
Med det här exemplet vill jag säga att man ska akta sig för att improvisera fram lösningar. Om vi ska ändra någonting måste det vara väldigt noga genomtänkt.
Då vill jag kanske förtydliga mig apropå den preciserade fråga som Mikael Damberg ställer. Vi följer detta mycket noga. Vi har med intresse också tittat på Högskoleverkets tankar. Vi har inte på något sätt avskrivit den här frågan. Men för dagen tycker vi inte att det finns något uppenbart bättre system än det som den socialdemokratiska regeringen lade fram och som vi i de här delarna i huvudsak har låtit ligga oförändrade.
Men svaret är att vi är väl medvetna om de här frågornas vikt. Vi följer dem mycket noga. Med stor sannolikhet kommer vi att återkomma till riksdagen med de här frågorna senare, men vad det ska innebära är vi för närvarande inte på det klara med.
</anforandetext>
<intressent_id>0980725315516</intressent_id>
<rel_dok_id>GV10759</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>72907</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV09133/#anf13</protokoll_url_www>
</anforande>
