2347594 GV09131 Riksdagens protokoll 2007/08:131 Onsdagen den 18 juni 2007/08 131 2008-06-18 00:00:00 Riktlinjer för den ekonomiska politiken och Redovisning av skatteutgifter föredragning av utskottsärende med eventuell debatt B9678D9B-45AC-4807-BA68-C69927365EFE 5 STEFAN ATTEFALL (kd) kd Fru talman! Svensk ekonomi är i dag en av de starkaste i Europa. Arbetslösheten är den lägsta på 16 år. Aldrig förr har vi haft fler arbetade timmar i svensk ekonomi. Vi har god ordning på offentliga finanser, och vi för en ansvarsfull ekonomisk politik. Förtroendet för den svenska ekonomin är stort. Målet för det finansiella sparandet med 1 procents överskott överskrids de närmaste åren med bred marginal. Orsakerna är att vi har haft en stark tillväxt med en mycket gynnsam utveckling på arbetsmarknaden i kombination med att utgifterna kraftigt minskat som andel av bnp. Tack vare en ansvarsfull ekonomisk finanspolitik - både av den förra regeringen och av den nuvarande - har statsskulden minskat till 36 procent av bnp för 2007. Den förväntas minska ytterligare till ca 15 procent år 2011. Svenska statens ränteutgifter väntas minska från 47 miljarder kronor i år till 28 miljarder kronor 2011. Det innebär faktiskt ett ökat utrymme i statens budget för reformer på 20 miljarder kronor varje år. Det är stora pengar. Statsbudgetens överskott för 2007 blev 103 miljarder kronor. För 2008 beräknas det till 104 miljarder kronor. Den goda ekonomin gör att många tänker: Ja, men nu finns det pengar! Nu kan vi spendera dem! Det är självklart att vi måste göra det på ett ansvarsfullt sätt. Vi måste tänka på framtiden, att vi får allt fler äldre människor och att vi har stora utmaningar. Vi har också konjunkturkänsliga finanser som gör att det måste finnas reserver om det verkligen vänder nedåt i ekonomin framöver. Vi måste se till att pengarna används på ett sådant sätt att vi inte skapar överhettning i vissa sektorer, helt enkelt vårda det konjunkturläge som råder. Vi måste självfallet göra strukturellt riktiga reformer, som stärker Sveriges utvecklingskraft på sikt, och självklart också reformer som ökar och förbättrar välfärden för människor. Det här återkommer regeringen till i höst. Redan vet vi vad vi har beslutat här i riksdagen och vad som aviseras i vårpropositionen. Vi får en tandvårdsreform där vi kraftigt förbättrar skyddet för människor med problem med tänderna, från en statlig utgift på 3 miljarder till ca 6 miljarder kronor. Vi förstärker och förbättrar psykiatrin. Det kommer ytterligare förslag i den riktningen. Vi har möjliggjort införandet av ett vårdnadsbidrag för kommunerna. Vi gör ökade satsningar på äldreomsorgen. Det är på gång många förslag för att förstärka värdighetsgarantin inom äldreomsorgen, öka det fria valet, förstärka kvaliteten och öka antalet äldreboenden. Vi har reformer på skolans område, som att stärka kunskapen i skolan. Vi satsar och aviserar också återkommande satsningar på forskning och infrastruktur. Vi har sänkt skatterna på arbete. Vi har reformerat fastighetsskatten. Det är nu en kommunal avgift som stärker kommunernas ekonomi. Och de stigande taxeringsvärden som vi nu hör talas om när man gör prognoser för framtiden begränsas i sitt genomslag, därför att vi har satt avgiften till 0,75 procent av taxeringsvärdet och ett tak på 6 000. Tänk vilken oro som hade rått ute bland Sveriges villaägare om Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets politik hade gällt på fastighetsskatteområdet! Då hade alla fått betala 1 procent av taxeringsvärdet i skatt. Pensionerna kommer att förstärkas för våra äldre. Regeringen har redan aviserat en teknik för att förbättra pensionerna för de sämst ställda genom en skattesänkning. Det slutliga avgörandet och den slutliga bedömningen om nivåer och omfattning kommer i budgetpropositionen. Det här är en fråga som vi kristdemokrater har drivit länge och som vi välkomnar. Vi återkommer, som sagt var, till den delen i budgetpropositionen. Under 2007 ökade sysselsättningen med 2,4 procent, vilket innebär 104 000 fler personer i arbete. Sedan valet 2006 har drygt 200 000 människor gått från arbetslöshet till arbete. Det är många. För att göra det begripligt hur många det är kan jag ta ett exempel. Det är 16 mil från Stockholm till Gävle. Ulla Andersson från Vänsterpartiet kan sätta sig på tåget en dag och åka mot Stockholm. Tänk att du tittar ut genom fönstret och ser människor på rad, och då sträcker sig den kön, de 200 000, ända från Gävle till Stockholm. I Uppsala kan du plocka upp Thomas Östros och berätta för honom hur många du har sett hittills. Tillsammans kan ni fundera över hur många människor som har kommit i arbete, fått uppleva arbetsgemenskap och fått möjlighet att försörja sig själva. Hur vi än vrider och vänder på statistiken är den svenska ekonomin urstark, och sysselsättningen har gått kraftigt framåt och kommer att gå framåt. Det påstås från oppositionen, inte minst Socialdemokraterna, att det kom så många nya jobb under deras sista år vid makten. Tittar man på exempelvis oktober 2005 till oktober 2006 ser man att antalet jobb ökade med 42 000. Men ungefär hälften av dem var ett ökat antal Amsåtgärder, och dessutom ökade antalet sjukskrivna med 3 000 personer. Relativt andra länder i Europa har vi mycket goda förutsättningar att dämpa den konjunkturavmattning som nu finns omkring oss och förvalta och förlänga nästa konjunkturuppgång. Det finansiella sparandet ligger till exempel årligen 4 procent över det samlade snittet för EU-länderna. Den genomsnittliga tillväxten för åren 2007-2009 beräknas till 2,2 procent för Sverige, 2 procent för Belgien, 2,5 procent för Österrike och 1,9 procent i snitt för euroområdet. Som Socialdemokraterna säger i sin reservation hade alliansregeringen goda förutsättningar hösten 2006. Ja, vi stod på toppen av en högkonjunktur, som hade varat ganska länge. Vi har inte bara förvaltat status quo utan med nödvändiga reformer förstärkt de strukturella förutsättningarna för svensk ekonomi ytterligare. Alliansregeringen har inte bara flutit med i konjunkturen. Regeringen har tagit vara på den. Regeringen har också förstärkt den med nödvändiga reformer. Genom en aktiv politik har vi skapat förutsättningar för Sveriges ekonomi att varaktigt växa, för sysselsättningen att varaktigt öka och för jämviktsarbetslösheten att varaktigt sjunka. Finanspolitiska rådet, bestående av framstående forskare, bekräftar också att regeringens politik ger varaktiga effekter på sysselsättningen. En av de mer välmeriterade arbetsmarknadspolitiska forskarna i Sverige, Anders Forslund, uppskattar att regeringens arbetsmarknadsreformer kan minska arbetslösheten med någonstans runt 0,5 procentenheter upp till 2 procentenheter. Genom jobbskatteavdraget och den reformerade a-kassan kan den strukturellt betingade jämviktsarbetslösheten "ha fallit med drygt en procentenhet", som man skriver i Finanspolitiska rådets rapport på s. 194. Vi för en framgångsrik kamp mot vad vi kan kalla utanförskapet, och det går så pass bra att man frestas ställa frågan: Vad i all sin dar gjorde ni socialdemokrater under era år när konjunkturen också var god? Varför nyttjade inte ni den goda konjunkturen till att långsiktigt bryta utanförskapet och varaktigt höja sysselsättningen i ekonomin, oberoende av konjunkturläget? Socialdemokraternas politik var och förblir vänsterkonservativ, och den var och förblir orättvis. Er politik konserverade massarbetslösheten. Er politik konserverade och låste in människor i ett varaktigt utanförskap. Er politik konserverade en illa fungerande arbetsmarknad. Er politik konserverade ineffektiva och skadliga skatter. Ni förde en orättvis politik mot alla dem som ville och kunde arbeta, men ni skapade inte politiska förutsättningar för det. Ni förde en orättvis politik mot alla dem som förtidspensionerades mot sin vilja. Ni förde en orättvis politik genom västvärldens hårdaste beskattning av låginkomsttagare. Ni förde en orättvis politik genom fastighetsbeskattningen då ni beskattade kojor som om de vore slott bara för att de låg i så kallade attraktiva områden. Det kallar jag en vänsterkonservativ och orättvis politik. Fru talman! Vi vill att samhällsekonomin ska utmärkas av effektivitet, men vi kanske först måste inse att en väl fungerande ekonomi och samhällsekonomisk effektivitet, liksom för övrigt arbetslinjen, inte är mål i sig. De utgör tillsammans medel för det gemensamma bästa. Effektivitet ur statskassans synvinkel säger inget om etisk och moralisk legitimitet. Samhällsekonomisk effektivitet måste skapas med respekt för vad vi kallar grundläggande värden och mänskliga fri- och rättigheter. Någon kanske säger att det är självklart, men så har det inte alltid varit. Fastighetsskatten kan vara ett exempel på detta. Den kunde, tillsammans med förmögenhetsskatten, bli ett fullkomligt dråpslag mot enskilda individer. På samma sätt kan det bli med arbetslinjen. Om arbetslinjen var ett övergripande mål skulle det mycket väl kunna anföras som motiv för att ingen arbetsför mamma eller pappa borde vara hemma med sina barn när de är små - som om inte barnen var det övergripande målet, utan arbetet kommer före dem. Var det för övrigt inte just på det sättet som Mona Sahlin lite galet resonerade i partiledardebatten den 11 juni när hon sade: "Nu kommer också vårdnadsbidraget, vars syfte är att dra människor bort från arbetsmarknaden." Vad är egentligen mål och medel för er socialdemokrater? Är arbete målet och barnen medel? För oss är det tvärtom. Fru talman! När jag har gått igenom oppositionspartiernas reservationer slås jag av hur enkel deras strategi tycks vara. Smått blir stort, och ibland dras halsbrytande slutsatser. För socialdemokratisk del tycks argumentationen vara uppbyggd på två premisser. Den första lyder: Förutsättningarna var fantastiska hösten 2006. Den andra lyder: Regeringen spred stora skattesänkningar och införde nya bidrag, försämrade för arbetslösa och så vidare. Slutsatsen blir då att politiken är orättvis och ekonomin tudelad. Den första premissen, att förutsättningarna var goda, stämmer ju vad gäller den internationella konjunkturen. Den hade också pågått i några år. Den andra premissen är däremot falsk. Regeringen har inte spritt stora skattesänkningar. Regeringen har sänkt trösklarna för att komma in i arbete, ökat avkastningen på arbete, förstärkt drivkrafterna till arbete och avskaffat Sveriges skadligaste och dummaste skatt, som några har uttryckt det, nämligen förmögenhetsskatten. Man har dessutom avskaffat Sveriges mest hatade skatt, fastighetsskatten. Slutsatsen blir därför att vår politik gör att människor får hjälp att själva resa sig ur bidragsberoende och arbetslöshet. Det gäller inte minst de 200 000 människor som Ulla Andersson och Thomas Östros skulle kunna se från tågfönstret på sin väg till Stockholm. Sedan påstår man från exempelvis Socialdemokraterna att det nu finns en massa brister på arbetsmarknaden, att regeringen har vidtagit felaktiga åtgärder och att vi får en massa bristyrken. Enligt Arbetsförmedlingen är de viktigaste bristyrkena yrken inom teknik och data, specialistyrken inom hälso- och sjukvård och vissa läraryrken. Sedan kommer vissa yrken inom bygg- och anläggningsverksamhet och några yrken inom industrin med höga kvalifikationskrav. Man kan fråga sig hur några Amskurser skulle kunna lösa bristen inom teknik och data och specialistyrken inom hälso- och sjukvården. Är inte detta områden som utbildningsminister Thomas Östros borde ha löst genom att tillsätta sådana platser på sin tid, i stället för att tro att man nu löser de problemen med Amskurser? Vi är nu mitt uppe i en kraftig sysselsättningsutveckling och har arbetsmarknadspolitiska program motsvarande 2 procent av arbetskraften. Det är ganska mycket när det är goda tider. Vi har minskat det något jämfört med Socialdemokraternas tid. Man säger att vi har dragit ned på komvux, men också där är vi nere på den nivå som var före det stora Kunskapslyftet, som gjordes mitt i en djup lågkonjunktur. Nu är det mer kommunerna som själva avgör detta. De som har svårare att få plats på komvux är snarare de som just har gått ut gymnasiet och vill läsa upp sina betyg, medan de som verkligen behöver förbättra sina utbildningar får platser inom komvux. Vänsterpartiet föreslår kraftigt höjda skatter som kommer att skapa mer problem på arbetsmarknaden och arbetslöshet. De vill slopa det finanspolitiska ramverket. Självklart är ett finanspolitiskt ramverk aldrig perfekt i alla delar, men frågan är om vi kommer att ha bättre ekonomi i Sverige om vi skrotar ramverket. Tänk er ett slopat finanspolitiskt ramverk och Vänsterpartiets spenderbyxor i Regeringskansliet! Frågan till Thomas Östros är: Hur ser du på en sådan utveckling, du som aspirerar på att bli finansminister? Vad ska du ge Vänsterpartiet i utbyte? Är det slopat utgiftstak eller slopat överskottsmål som du tänker bjuda på i förhandlingarna? Jag gillar också Miljöpartiet och deras engagemang för mer tid för barnen. Det finns i deras förslag snarlika kopplingar till det som vi har infört med vårdnadsbidrag. Skillnaden är möjligen att vårdnadsbidraget är mer flexibelt utformat. Jag gillar självklart också engagemanget för miljöfrågorna, men det innebär ju inte att vi måste koppla bort hjärnan i sammanhanget och bara ha ett engagemang. Mikaela Valtersson säger att vi inte ska ge en enda krona till det som ökar klimatutsläppen. Ska man tolka det som att förbättringar av vägar och trafiksäkerhet, som kanske innebär att några fler kör på vägen, är av ondo? Vi i Sverige släpper ut 0,2 procent av världens koldioxidutsläpp. Vi har höga utsläpp per capita, men vi måste självklart genomföra åtgärder som innebär både att vi är föregångare internationellt och att vi tar hänsyn till människors vardag och jobb, fördelningspolitik och till att hela Sverige ska kunna leva. Vi behöver en klok politik på miljöområdet med både hjärta och hjärna. Det är viktigt att understryka det. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i finansutskottets betänkande 20. (Applåder) 0745549193810 GV01FiU20 N 2010-01-01 00:00:00 72751 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV09131/#anf5