2347594 GV09131 Riksdagens protokoll 2007/08:131 Onsdagen den 18 juni 2007/08 131 2008-06-18 00:00:00 Riktlinjer för den ekonomiska politiken och Redovisning av skatteutgifter föredragning av utskottsärende med eventuell debatt C0F274BD-97A6-4F2A-9B6E-6991E2DA5C17 45 Finansminister ANDERS BORG (m) m Herr talman! Låt mig börja med att också jag tacka meddebattörerna för sommarhälsningar. Vi har ett soligt sommarväder att se fram emot och någon tid av avslappnad ledighet. Det är fotbollstider, och vi kan konstatera att det går bra för Sverige. Vi har haft en ökning av den reguljära sysselsättningen under det förevarande året med 120 000 personer. I dag har vi också fått KI:s rapport. Jag kan inte undanhålla kammaren att läsa upp en rad ur denna. Vi har på s. 70 en tabell där man har med reguljär sysselsättningsgrad. Den var 79,4 procent år 2007, år 2008 blev den 80,4, år 2009 beräknas den bli 80,5, och år 2010 beräknas den bli 80,8. Den socialdemokratiska regeringens mål för sysselsättningspolitiken var 80 procents reguljär sysselsättningsgrad. Man uppnådde det under noll år. Vi uppnådde det år 2008. Det är 1-0. Vi uppnår det år 2009. Det är 2-0. Vi uppnår det år 2010. Det är 3-0. Jag hoppas naturligtvis att resultatet i kväll blir lika glädjande som denna framgång för Sverige. Det går bra för Sverige. När vi tittar på arbetslösheten är det tydligt att den minskar. Ungdomsarbetslösheten mätt med Eurostats definition låg på 15 procent i maj i år. Den låg så sent som i september 2008 på 20 procent, och under år 2005 var den uppe i 23 procent. Den regionala arbetslösheten minskar. Tittar vi till Västernorrland är det minus 20 procent. Tittar vi till Gävleborg är det minus 22 procent. Tittar vi på Norrbotten är det minus 25 procent. Tittar vi på Jämtland är det minus 33 procent. Den regionala arbetslösheten har de senaste två åren minskat kraftigt. Låt oss titta på deltidsarbetslösheten. Enligt Ams statistik har deltidsarbetslösheten minskat med 25 000 personer de senaste två åren. Låt oss titta på långtidsarbetslösheten. Ams pressmeddelande är tydligt. Långtidsarbetslösheten minskar kraftigt. Det handlar om en nedgång från 50 000 till 30 000 personer de gångna åren. Låt oss titta på jämviktsarbetslösheten. Det är den arbetslöshet som är förenlig med prisstabilitet. Finanspolitiska rådet konstaterar att under år 2008 förväntas jämviktsarbetslösheten minska kraftigt. Det spelar egentligen inte någon roll vilket mått på arbetslöshet vi väljer. Med den här regeringens politik och den utveckling vi har i omvärlden har arbetslösheten minskat. Det faktum att det går bra för Sverige beror på många faktorer. Vi har en industri som är teknikvänlig och satsar på förnyelse och innovationer. Vi har under år investerat i utbildning och forskning. Vi har valt öppenhet i våra relationer till omvärlden. EU-medlemskapet har varit av avgörande betydelse för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Vi har arbetsmarknadsparter som tar stort ansvar för att lönebildningen ska vara förenlig med de inflationsmål och den samhällsekonomiska stabilitet vi behöver. Vi har gjort en sanering av finanspolitiken under 90-talet där inte minst Göran Persons regeringar tog ett stort ansvar. Vi har en oberoende centralbank som upprätthåller prisstabilitet. Allt detta är grundläggande faktorer som gör att det går bra för Sverige. Men det är också lika tydligt att regeringen har ett stort medansvar för att det går bra för Sverige. Vi har haft den diskussionen några gånger. Jag kan roa mig med att återigen slå upp i KI:s rapport. Man har här lite tid att sitta och snegla i papperen. På s. 61 konstaterar man att regeringens ekonomiska politik också bidrar till att stimulera arbetskraftsutbudet. Man konstaterar på s. 72: Regeringens ekonomiska politik fortsätter att stimulera arbetskraftsutbudet. Man fortsätter på s. 75 med ett konstaterande där man drar slutsatsen att den potentiella arbetskraften ökar också till följd av utbudsstimulerande åtgärder i den ekonomiska politiken. Jag kan rekommendera s. 61, 72, 75, 94, 97 och 108 till läsning. Där är slutsatserna tydliga. Regeringens ekonomiska politik minskar arbetslösheten, pressar tillbaka utanförskapet och bidrar till att färre människor fastnar i ett långvarigt utanförskap. Varför är det så? Det är ingen slump. Det finns knappast någon regering i svensk historia eller ens i europeisk samtid som har gjort mer för att stärka jobbpolitiken än vad vi har gjort. Vi har jobbskatteavdraget. Det finns en enighet av alla som bedömer det att det är en åtgärd som har en betydande och kraftig effekt på sysselsättningen. Det beror på att det ökar drivkraften att vara på arbetsmarknaden. Utbudet av arbetskraft ökar. Det betyder att till den efterfrågan vi har i ekonomin får fler människor jobb utan att vi får problem med prisstabiliteten. Vi har lönebildningen. Det blir mer värdefullt för parterna på arbetsmarknaden att ta ansvar för en lönebildning som är förenlig med full sysselsättning med ett jobbskatteavdrag. Vi har matchningen. Det är alldeles uppenbart att jobbskatteavdraget gör att det blir mer lönsamt att aktivt söka arbete och öka sina insatser för att hitta ett arbete. Jobbskatteavdraget förbättrar arbetsutbudet, arbetsmarknadens funktionssätt och lönebildningen. Vi har a-kassan. Vi har återupprättat a-kassan som en omställningsförsäkring. Det ska inte vara en evig inkomstförsäkring, utan en omställningsförsäkring som ger ett gott försäkringsskydd. Den ger ett bättre försäkringsskydd än i praktiskt taget alla jämförbara länder. Men den måste vara en omställningsförsäkring. Vi har sjukförsäkringen. Vi har breddat vägarna tillbaka. Jag ska inte läsa upp formuleringarna i Konjunkturinstitutets rapport. Men de överensstämmer med dem som vi har sett från Försäkringskassan. Försäkringskassan tror att regeringens åtgärder starkt bidrar till att vi nu är på väg mot en sjukfrånvaro som vi inte upplevt sedan 1960-talet. Vi har Arbetsförmedlingen. Nu är inte längre uppgiften för Ams att dölja arbetslöshet. Nu är Arbetsförmedlingens uppgift att förmedla arbete. Det handlar om att se till att sökande matchas med de vakanser som finns och att vi klarar av att öka sysselsättningen utan att inflationen tar fart. Vi har gjort det enklare att anställa. Det är kanske allra mest tydligt med den stora, kraftiga sänkning av arbetsgivaravgifterna för ungdomar som nu sker vid årsskiftet. Det gäller också dem som är 65 år och dem som står svagast på arbetsmarknaden. Det är de som får ta del av nystartsjobben. Det är högst påtagligt att det sker något med företagsklimatet i Sverige. Vi har gjort det mer lönsamt och mer attraktivt att vara företagare. Att äga företag är en viktig samhällsfunktion. Det är ägarna som ger företagen en framtidsvision. Det är ägarna som står upp och pratar med rovkapitalister och tar ansvar mot fackliga organisationer. Det är ägarna som ser till att nya produkter, nya innovationer och nya sätt att finansiera kommer på plats i näringslivet. Det är därför som förmögenhetsskattens avskaffande, ändringen av 3:12-reglerna, arvs- och gåvoskattens avskaffande och sänkningen av fastighetsskatten är viktiga åtgärder. Det är åtgärder som gör att beskattningen av ägande i Sverige förbättras. Ägande är viktigt för sysselsättningen och därför för välfärd, välstånd, rättvisa och trygghet. Vi har vidgat företagsamheten med hushållsnära tjänster. Ökade möjligheter kommer under de närmaste åren för entreprenörer att vara verksamma inom barnomsorg, primärvård och äldreomsorg. Det kommer att bidra till att stärka möjligheterna för att uppnå både en god välfärd och en god tillväxt. Nu ska vi gå vidare. Det ska vi göra med utgångspunkt i en ansvarsfull ekonomisk politik. En grundläggande uppgift för oss är att se till att vi har starka offentliga finanser. Det finansiella sparande ökar från förra året till i år till över 3 procent. Det förblir 3 procent nästa år trots att tillväxten viker. Vi levererade förra året en budgeteringsmarginal på 28 miljarder. Det ser ut som att osäkerhetsmarginalerna är betydande för de kommande åren. Statsskulden minskar. Det är viktiga saker. Det är viktigt att vi ser till att vi i orostider har en stark ekonomisk utveckling. Det är det som säkrar att vi inte behöver skära i välfärden och att vi har en möjlighet att teckna försäkring så att en dämpning i tillväxten inte blir en lågkonjunktur. Det här är höstens uppgift. Vi ska se till att en dämpning i konjunkturen inte övergår i en lågkonjunktur. Vi ska se till att vi gör det samtidigt som vi upprätthåller långsiktig uthållighet i offentliga finanser och samtidigt som vi prioriterar de åtgärder som har störst effekt på den långsiktiga tillväxten. Det ska ske utan att försvåra Riksbankens viktiga uppgifter att upprätthålla prisstabilitet. Våra åtgärder är mycket tydliga. Vi är beredda att gå vidare med fortsatta förändringar av jobbskatteavdraget. När det lönar sig bättre för människor att komma tillbaka om det än är på halvtid så kommer fler människor tillbaka. Vi vill sänka marginalskatterna för breda inkomstgrupper så att det blir mer lönsamt att öka från halvtid till heltid. Det är viktigt att begränsa uttaget av statlig inkomstskatt. Statlig inkomstskatt är en straffskatt på utbildning och har stora negativa skadeverkningar på entreprenörskap och företagsamhet. Det finns inte någon viktigare åtgärd för att stärka företagsklimatet än att begränsa uttaget av statlig inkomstskatt. Vi ska gå vidare med satsningar på utbildning, forskning och förskola. Det är med kunskap vi lägger grunden för en god välståndsutveckling på sikt. Ska vi ha det bästa välståndet, de högsta reallönerna och den starkaste produktionen ska vi ha den bästa förskolan, den bästa skolan och den bästa forskningen. Det är den uppgift vi går vidare med till hösten. Det är också viktigt att investera i järnvägar och viktigt att investera i vägar. Det är med hjälp av infrastruktur vi binder samman våra arbetsmarknader och skapar förutsättningar för våra exportföretag att vara konkurrenskraftiga. Det kommer att bli en offensiv och betydande satsning på infrastruktur de närmaste åren. Det kommer att bli både vägar och järnvägar, för vi behöver alla våra trafikslag. Mot detta har vi oppositionen. Hur tänker man hantera en dämpning i tillväxten? Hur tänker man hantera ett högt resursutnyttjande? Först ut på plan hade vi Thomas Östros. Det är tydligt vad det är som gäller; det är höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare och höjda skatter genom minskat jobbskatteavdrag som gör det mindre lönsamt att vara på arbetsmarknaden och som gör att arbetsmarknaden och lönebildningen fungerar sämre. Konsekvent arbetar man vidare med den metoden när man lovar höjd a-kassa till dem med lite högre inkomster. Det är en åtgärd som har precis samma effekt. Vi har en lite svagare utveckling den närmaste tiden i den rekordtillväxt på jobben vi har haft under den senaste åren. Då slår Socialdemokraterna till med att chockhöja arbetsgivaravgifterna för ungdomar. Det är den lösning unga människor ska erbjudas - en fördubbling av arbetsgivaravgifterna. I tider av finansiell oro och med kännedom om det faktum att Sverige hittills har klarat sig väl får vi veta följande: Låt oss inte känna några bekymmer! Återinför förmögenhetsskatten! Höj fastighetsskatten! Driv ned huspriser! Driv ut kapital! Se till att Sverige åter blir en lekboll för marknadsspekulanterna! Det är vad den politiken skulle leda till. Jag hoppas att Thomas Östros får en god semester, men jag hoppas att han ägnar en del tid åt att göra om sin ekonomiska politik. Den motion ni väckte förra hösten kan inte väckas igen. I det ekonomiska läge vi har nu har vi inte råd med skattehöjningar på låg- och medelinkomsttagare. Vi har inte råd med en chockförbättring av a-kassan, och vi har inte råd att skatta ut unga människor från arbetsmarknaden. Miljöpartiet står å andra sidan för den kanske mest ologiska ekonomiska politiken. Jag har stor respekt för Miljöpartiet. Jag delar bedömningen att CO2-skatten, handelssystem, minskade nedsättningar av CO2-skatterna för icke-handlande sektor, CO2-skatt i fordonsskatten, miljöbilspremie och gröna certifikat är viktiga åtgärder. Det är bra åtgärder som gör att förorenaren får betala och att vi uppmuntrar goda beteenden. Det är en logisk politik. Det är en politik som skulle minska koldioxidutsläppen och förstärka förutsättningarna för Sverige att kombinera hög tillväxt och en god klimatpolitik. Då blir logiken så märklig när varje skattesänkning för dem som arbetar är något som Miljöpartiet motarbetar. Varje bidrag man kan höja för dem som inte arbetar blir en väg till det miljöpartistiska idealet. Det är naturligtvis så att om man gör det mindre lönsamt att arbeta, mindre lönsamt att anställa och mindre lönsamt att vara företagare så har det samma effekter fast med omvända tecken när man arbetar med ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Om Miljöpartiet är det mest ologiska partiet är det svårt att säga något annat än att Vänsterpartiet är det mest oansvariga. Här har vi Ulla Andersson som står i Sveriges riksdags talarstol och argumenterar för att vi ska överge det kanske starkaste bidraget till den stabilitet vi har haft i Sverige under de senaste 20 åren. Sverige har inte varit makroekonomiskt föredöme sedan Bretton Woods-systemet bröt samman. Nu har vi en ordning med utgiftstak, med budgeteringsmarginaler och med minskande statsskuld. Det är en ordning som andra länder beundrar och som bidrar till att vi har stabilitet. Låt oss hålla fast vid den ordningen. Låt oss se till att Vänsterpartiets inflytande i svensk politik förblir så begränsat som det är i dag. Allians för Sverige kan till väljarna redovisa resultat. Sysselsättningen har ökat. Arbetslösheten i alla dess former har minskat. Utanförskapet reducerades med 120 000 förra året. Offentliga finanser är starka. Vi har byggt resultaten på samarbete. Vi är fyra partier, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna, som med förhandlingar, samtal, grunnanden och överväganden tillsammans smälter samman våra olika uppfattningar till en stark gemensam politik. Det är styrkan i vårt samarbete. Vi kommer också framåt att kunna leverera ett offensivt valmanifest för 2010. Vi kan samarbeta. Vi kan arbeta tillsammans för en gemensam politik som är bra för Sverige. (Applåder) I detta anförande instämde Jessica Polfjärd (m) och Jörgen Johansson (c). 0958072321310 GV01FiU20 N 2010-01-01 00:00:00 72791 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV09131/#anf45