2347594 GV09131 Riksdagens protokoll 2007/08:131 Onsdagen den 18 juni 2007/08 131 2008-06-18 00:00:00 Riktlinjer för den ekonomiska politiken och Redovisning av skatteutgifter föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 43A17C8E-77B4-458D-B38F-46354614BB1C 4 MIKAELA VALTERSSON (mp) mp Fru talman! Konjunkturen har dämpats och bromsats in både globalt och i Sverige. Den kraftiga sysselsättningsutvecklingen som startade 2005 i Sverige och sedan accelererade under 2006 och 2007 dämpas nu kraftigt. Sysselsättningen stiger fortfarande något i år men avstannar i princip 2009. Enligt regeringens egen prognos ökar till och med arbetslösheten 2009. Inom flera sektorer, som till exempel byggnadsindustri och sjukvård, råder stor brist på kvalificerad arbetskraft, och det utbildas i dag för få personer i förhållande till de behov som finns. I det läget har regeringen valt att skära ned på både antalet högskoleplatser och den kommunala vuxenutbildningen, liksom på arbetsmarknadsutbildning. Den viktiga omskolningen för bristyrken försvåras därmed. Behovet av allt snabbare anpassning och omställning ställer stora krav på människor att byta arbete, vidareutbilda sig och omskola sig. Om möjligheter till detta inte ges kommer människor i förlängningen att hamna utanför arbetsmarknaden eller kanske förpassas till regeringens arbetsmarknadspolitiska program i form av varaktigt samhällsnyttigt arbete. Till skillnad från regeringen tar vi i Miljöpartiet parti för individens behov. Vi ser att det finns en tydlig koppling mellan utbildning och arbetslöshet. Arbetslösheten bland personer med förgymnasial utbildning är 12,8 procent och för dem med eftergymnasial utbildning 3,9 procent. Det visar på ett tydligt samband mellan utbildning och chansen att klara sig på arbetsmarknaden samt på behoven av att fortsätta att satsa på utbildning för att minska den svåra arbetslösheten. Vår slutsats är att det går att göra mycket för de personer som har verkliga problem att komma in på arbetsmarknaden. Men en sådan politik kräver från finansministern och regeringen lite ansträngning, mycket medkänsla och förståelse för riktiga människor och deras problem. De långsiktiga problemen på arbetsmarknaden, behovet av utbildad arbetskraft och möjligheterna för människor att ställa om löser man inte genom skattesänkningar, fiktiv utanförskapsstatistik eller nedskärningar i trygghetssystemen. Man gör det genom satsningar på utbildning, på forskning, på större möjligheter till rörlighet på arbetsmarknaden, på stöd och hjälp till dem som är arbetslösa och genom att skapa utrymme för alla att delta på arbetsmarknaden. Fru talman! Det är viktigt att vi redan i dag beslutar oss för att alla kommande investeringar ska gå till att minska klimatutsläppen. Inte en krona ska gå till projekt som ökar klimatpåverkan. Klimatets framtid sätter oss politiker på prov. Vissa politiska frågor kan man prata sig förbi eller hitta kompromisser om, men med klimatet är det annorlunda. Vi kan inte komma undan med att göra lite grann, kanske skruva upp skatten en halv procent hit eller dit. Nej, framtiden för den här planeten kräver att vi politiker vidtar de rätta åtgärderna nu. De klimatpåverkande utsläppen i Sverige måste minska i storleksordningen 80-90 procent till 2050. För att klara det krävs mycket stora insatser. Ekonomiska styrmedel som koldioxidskatt och energiskatter måste användas för att styra mot ny teknik och minskad användning av fossila bränslen. Det behöver göras stora klimatinvesteringar. Klimatvänlig infrastruktur måste utvecklas. Energieffektivisering måste vara bärande i både industri, energiproduktion och bostadssektorn. Vi behöver satsa strategiskt på järnvägar för att minska klimatpåverkan. För att nå Klimatberedningens mål att öka järnvägskapaciteten med 50 procent till 2020 krävs en rivstart och en intensifiering av Banverkets arbete. Regeringen gör precis tvärtom och skär i Banverkets anslag. Omställningen av energisystemen är en av de absolut största utmaningarna som samhället står inför och en av våra viktigaste uppgifter de närmaste decennierna. Effekterna av fortsatta utsläpp av klimatgaser på dagens nivå kan få allvarliga följder. Hittills har vi släppt ut så mycket koldioxid och andra växthusgaser att det kommer att leda till en höjning av temperaturen med ca 2 grader Celsius. FN:s klimatpanel IPCC räknar med att det går en tröskel vid precis den här temperaturökningen. Om temperaturökningen blir större än så kan utvecklingen skena och vi kanske står inför ett katastrofalt scenario. För att klara dessa utsläppsminskningar samtidigt som vissa utvecklingsländer måste ges möjlighet att öka sina utsläpp krävs större minskningar i bland annat Sverige. Vi har ett stort ansvar att minska våra utsläpp. I dag släpper vi svenskar ut stora mängder växthusgaser per person, många gånger fler än vad som släpps ut av en genomsnittlig invånare på denna jord. Trots den stora medvetenheten om klimatfrågan och de problem som den redan i dag ger upphov till har regeringens strategi hitintills varit att förhala klimatfrågan. Tyvärr klarade inte regeringspartierna ens att leva upp till det ansvar som klimatfrågan kräver av oss i Klimatberedningens arbete. Samtidigt som regeringen har valt att prata mycket om klimatet fortsätter man att driva en direkt klimatfientlig politik. Vårpropositionens löften om nya väginvesteringar är bara ett exempel på detta. Att i det läget flytta pengar från järnvägar till vägar i tilläggsbudgeten visar att man inte har förstått allvaret i frågan. Institutet för tillväxtpolitiska studier, ITPS, pekar i sin rapport Konsten att nå både klimatmål och god tillväxt på att den absolut största utsläppsminskningen bör ske i EU- och OECD-länderna. De visar att föreställningen från bland annat regeringen att det är effektivare att vidta åtgärder i fattiga länder inte håller. Tvärtom har OECD-länderna den teknik och den kunskap som krävs för att utveckla ny teknik. I rapporten sägs att det krävs storskaliga investeringar i ny teknik och infrastruktur. Tekniken och kunnandet ska sedan med hjälp av tillväxt i fattigare länder föras över dit. ITPS menar också att stora investeringar behöver göras i spårbunden infrastruktur. Det är ett effektivt sätt att minska utsläppen från transportsektorn. Fru talman! Vi menar från Miljöpartiets sida att det är en viktig välfärds- och livskvalitetsreform att skapa mer tid för människor och underlätta vardagspusslet. Småbarnsföräldrar upplever stora problem med brist på tid. Man upplever att det är svårt att förena arbete med familjeliv. Enligt en undersökning av Jörgen Larsson är det totalt en fjärdedel av alla mammor och pappor som arbetar heltid som uppger att de skulle vilja ha en kortare arbetstid även om lönen minskar i motsvarande mån. 67 procent av dem som har barn mellan 1 och 14 år upplever att en normal vardag är mycket stressig. Det finns också stora skillnader mellan män och kvinnor i tidsanvändning. Mannen förvärvsarbetar i snitt ungefär en timme mer per dygn medan kvinnor ägnar ungefär en timme mer till hemarbete eller tid med barn. Kvinnor använder ungefär lika mycket tid totalt för hem och barn oavsett sin arbetstid. För män minskar däremot tiden för hem och barn med hög arbetstid. Det är viktigt att vi förbättrar möjligheterna för både män och kvinnor att förena arbete med familjeliv. Därför vill vi ge alla småbarnsföräldrar möjlighet att gå ned i arbetstid till en ersättning på 2 500 kronor - det som vi kallar barntid. Regeringens politik så här långt har inneburit kraftiga försämringar i det sociala skyddsnätet. Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen har sänkts samtidigt som avgifterna har höjts och regelverket har stramats åt. Resultatet har blivit en sämre och dyrare försäkring, och mer än 400 000 människor har lämnat försäkringen. Många av dessa är hänvisade till det kommunala försörjningsstödet om de förlorar sitt arbete och det kanske blir sämre tider. Även sjukförsäkringen har försämrats. Regeringen straffar dem som har det svårast ekonomiskt för att förbättra för dem som redan har det bra. Det här är en osolidarisk politik som skapar otrygghet, som Miljöpartiet inte kan ställa upp på. I valrörelsen pratades det om att mellan en och två miljoner människor stod utanför arbetsmarknaden. Under valrörelsen användes begreppet bred arbetslöshet där regeringspartierna med Moderaterna i spetsen hävdar att en och en halv miljon människor i Sverige var arbetslösa. Från och med budgetpropositionen 2008 använder man i stället begreppet utanförskap. I vårpropositionen skriver man till exempel att antalet personer som får sin försörjning från system som rör ohälsa, arbetslöshet och försörjningsstöd minskade med 121 000 personer under 2007. Men med regeringens sätt att räkna ingår även personer som är förkylda bara två dagar i det här så kallade utanförskapet. Det här är missvisande och gör att fokus helt försvinner från riktiga människor med riktiga problem, människor som står långt från arbetsmarknaden och behöver hjälp med att komma tillbaka. Det här så kallade utanförskapet debatterade vi en hel del i den senaste budgetdebatten i kammaren. Då hävdade finansutskottets ordförande Stefan Attefall att jag hade fel om att sjuklöneperioden ingick i det så kallade utanförskapet. Det skulle vara intressant att höra om Stefan Attefall vidhåller den åsikten i dag. Vi har låtit riksdagens utredningstjänst med utgångspunkt från Finansdepartementets egna prognoser beräkna utanförskapet enligt Moderaternas ursprungliga beräkningsmodell, den som användes i valrörelsen. Den analysen visar att mellan år 2007 och 2010 - alltså under den här mandatperioden - kommer inte utanförskapet att minska med en enda person utan snarare öka något. Regeringens ekonomiska politik är kortsiktig, fru talman. Den bygger på dålig förståelse för de samhällsproblem vi står inför. Regeringen är blind för enskilda individers upplevelser, behov och drömmar. Regeringen tar inte klimathotet på allvar utan fortsätter att hävda att problemen ska lösas av någon annan någon annanstans någon annan gång. Under tiden fortsätter man att presentera en politik som tar oss allt längre från klimatmålen. Regeringens aviserade storsatsningar på vägar är ett exempel på detta. Det behövs helt andra typer av åtgärder än dem som regeringen hittills presenterat för att verkligen hjälpa människor som står långt ifrån arbetsmarknaden. Regeringen borde ha fokuserat på att öka tryggheten för människor som är arbetslösa och sjuka och gjort insatser för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden. Ni borde ha hjälpt småbarnsföräldrar att kunna kombinera ett arbete med ett bra familjeliv och få mer tid för tillvaron med barn. Ni borde ha förbättrat för de fattiga pensionärer som inte har fått någon del av era skattesänkningar. Ni borde ha höjt studiemedlet för fattiga studenter. Ni borde ha sänkt arbetsgivaravgifterna för småföretag. Ni borde dessutom ha sett till att ställa om Sverige i en hållbar riktning. Fokus borde ha varit på att storsatsa på järnvägar, förnybara energilösningar och hållbart bostadsbyggande. En klimatvänlig infrastruktur behöver utvecklas. Energieffektivisering måste vara ledstjärnan i energiproduktion, uppvärmning och industri. Genom att vara med och skapa ny teknik, nya lösningar och storskaliga beteendeförändringar kan vi ställa om Sverige, och Sverige kan få en roll som en global aktör som andra lyssnar på. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3. 0880452278816 GV01FiU20 N 2010-01-01 00:00:00 72750 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV09131/#anf4