<anforande>
<dok_hangar_id>2347590</dok_hangar_id>
<dok_id>GV09127</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:127 Torsdagen den 12 juni</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>127</dok_nummer>
<dok_datum>2008-06-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Statens forskningsfinansiering</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>1E66B403-A12B-41AD-963A-0548F7556FA1</anforande_id>
<anforande_nummer>120</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet LARS LEIJONBORG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag tackar för det medskicket. Jag kan försäkra Malin Löfsjögård att vi ser mycket seriöst på denna fråga. Jag delar naturligtvis väldigt mycket av den verklighetsbeskrivning vi får här.
Det vi jobbar med nu i regeringen är bland annat att vidga ramen för forskning. Men det räcker inte bara med mer pengar, precis som den här frågan handlar om, utan vi måste se till att alla pengar i systemet används så bra som möjligt. Då gäller det att hitta en bra medelväg mellan fragmentisering och maktkoncentration. Det finns också tendenser till fragmentisering, att forskningsanslagen blir allt mindre och allt kortare. Det behövs ibland system som binder ihop de olika delarna av forskningskedjan.
Vi ska hitta bra lösningar på detta. Det försäkrar jag. Vi återkommer i forskningspropositionen.
</anforandetext>
<intressent_id>0980725315516</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>72183</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV09127/#anf120</protokoll_url_www>
</anforande>
