<anforande>
<dok_hangar_id>2347590</dok_hangar_id>
<dok_id>GV09127</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:127 Torsdagen den 12 juni</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>127</dok_nummer>
<dok_datum>2008-06-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Statens forskningsfinansiering</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>DAD6BD52-0A6E-4EAA-B52C-21AA4452BA89</anforande_id>
<anforande_nummer>117</anforande_nummer>
<talare>MALIN LÖFSJÖGÅRD (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag har en fråga till forskningsminister Leijonborg.
Regeringen förbereder som bäst en mycket viktig forskningsproposition. Till sin hjälp har man resultat från ett flertal särskilda utredningar. Många av förslagen är mycket bra, men på en punkt är jag orolig. Det gäller risken för en ytterligare koncentration av statens forskningsfinansiering.
Utredningen om forskningsfinansiering har nämligen föreslagit inrättandet av en enda central myndighet med ansvar för all forskningsfinansiering. Då olika typ av forskning ofta utgår från olika typ av villkor vore en sådan maktkoncentration till en myndighet synnerligen olycklig, för att inte säga farlig, om bredden på svensk forsknings många olika nischer ska garanteras.
Jag undrar därför hur forskningsministern avser att möta behovet av en mångfald forskningsfinansiärer i den kommande forskningspropositionen.
</anforandetext>
<intressent_id>0538404901718</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>72180</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV09127/#anf117</protokoll_url_www>
</anforande>
