2347589 GV09126 Riksdagens protokoll 2007/08:126 Onsdagen den 11 juni 2007/08 126 2008-06-11 00:00:00 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 58CEC350-7073-476D-90CA-5D4AD96CEC6F 137 JACOB JOHNSON (v) v Herr talman! I dagens betänkande om mänskliga rättigheter finns det ett antal motioner som behandlas förenklat. Det betyder att de avstyrks utan någon egen motivering, i klump så att säga. Jag vill lyfta fram en av dessa, nämligen motion 2007/08:U300 om Anfalkampanjen mot kurderna. Det är i år jämnt 20 år sedan som den irakiska regimen under Saddam Hussein genomförde denna kampanj mot det kurdiska folket i syfte att fördriva och oskadliggöra så många kurder som möjligt. Det exakta antalet offer är inte känt men det rör sig enligt de flesta bedömare om mer än 100 000 dödade civila kurder. Kurdiska källor, och i dag även officiella irakiska källor, gör bedömningen att uppskattningsvis 182 000 kurder förintades och ca 4 000 kurdiska byar förstördes under Anfalkampanjen. Anfal är arabiska och betyder krigsbyte och omnämns i Koranen. Den irakiska militärregimen använde sig av namnet Anfal för denna folkmordskampanj. Det var ett traditionellt sätt för den irakiska regimen att använda gamla arabisk-islamska begrepp i samband med krig och andra våldshandlingar. Det kurdiska folket har förtryckts och förtrycks fortfarande i sina hemländer, så även i Irak under Saddam Hussein. Anfalkampanjen 1988 leddes av Saddam Husseins kusin Ali Hassan al-Majid, mer känd som kemiske Ali. I ett dekret den 23 juni 1987 beordrade han först kraftig bombning med alla tillgängliga medel, inklusive kemiska, över för kurderna förbjudna områden. Den 23 februari 1988 beordrade al-Majid den slutliga omfattande kampanjen som varade ett halvt år drygt, till den 6 september samma år. Kampanjen eller, som jag hävdar, folkmordet pågick alltså i dag för bara 20 år sedan. Det var således väl efter den internationella folkmordskonventionen. Gasattacken mot Halabja den 16 mars 1988 är den kanske mest kända enskilda händelsen under Anfal. I denna attack användes kemiska medel, och uppskattningsvis 6 000 civila kurder dödades. I motionen, som utöver av mig har undertecknats av ledamöter från Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna föreslår vi att den svenska regeringen bör verka för det angelägna och nödvändiga i en officiell redovisning och ett erkännande av Anfalkampanjen mot kurderna 1988 som ett folkmord. Herr talman! Denna motion avstyrks alltså genom så kallad förenklad behandling enligt punkt 57 i betänkandet. Man kan läsa i betänkandet att det motiveras med att de aktuella yrkandena är identiska med sådana som utskottet har behandlat vid något av de senaste riksmötena. Såvitt jag kan finna har yrkandet att riksdagen ska erkänna Anfalkampanjen som folkmord inte tidigare underställts riksdagen för beslut. Jag har även under hand förstått att det faktum att vi motionsställare representerar olika partier har motiverat en förenklad behandling. Inte något av dessa argument för förenklad behandling anser jag håller. För övrigt har jag noterat i betänkandet att motioner, även enskilda, om folkmordet på armenier med flera har behandlats i sak i betänkandet. Tvärtom kan man tycka att det hade varit på sin plats att riksdagen i år, 20 år efter Anfal och då stridigheter fortfarande pågår i de kurdiska områdena - om än i gränstrakterna mellan Irak och Turkiet - skulle ha uppmärksammat detta folkmord. Det handlar ju verkligen om ett folkmord. Enligt 1948 års konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord avses med folkmord gärningar förövade i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp till exempel genom att döda medlemmar av denna grupp. Det måste anses klart att den irakiska regimens Anfalkampanj uppfyller dessa kriterier. Syftet var ju att förgöra så många kurder som möjligt inom de förbjudna områdena. Ett antal internationella organisationer, som till exempel Organisationen för mänskliga rättigheter och organisationen Genocide Watch, har erkänt Anfalbrottet mot kurderna som ett folkmord. Haagdomstolen i Holland skrev i ett utlåtande i december 2005 i samband med åtalet mot Frans Van Anraat, som sålt kemiska stridsmedel till den irakiska regimen, att "domstolen ser inget annat motiv än att attackerna genomfördes bara för att utplåna kurderna. Det som hade inträffat bevisar att syftet med dessa handlingar varit folkmord." I dag har även den nya irakiska regimen erkänt Anfal som ett folkmord. Herr talman! I går visades en film, All my mothers , i riksdagen. Den handlar om efterlevande mödrar vars barn och äkta män dödades under Anfal. När man ser denna film eller när man besöker efterlevande i Halabja, vars lungor kanske bara har 20 procents funktionsförmåga efter skador från de giftiga gaserna, kan man åtminstone inse, om än ej förstå, de lidanden som efter Anfal fortfarande drabbar hundratusentals överlevande kurder. I dag anordnas en demonstration på Mynttorget med krav från drygt 30 olika organisationer om ett erkännande av detta folkmord. Jag menar att ett erkännande från svensk sida skulle hedra de hundratusentals offren och deras anhöriga och tydliggöra för omvärlden att allt måste göras för att förhindra att en sådan tragedi någonsin upprepas. Avslutningsvis, herr talman, vill jag påpeka att jag inte är nöjd med utskottets behandling av denna motion. Jag får överväga att återkomma till riksdagen, kanske denna gång i form av en kommittémotion, även om jag ser en poäng i att motioner av detta slag har ett så brett politiskt stöd som möjligt och egentligen inte är en partipolitisk fråga. Låt oss stödja ett folk som har lidit så mycket genom att erkänna Anfalkampanjen mot det kurdiska folket som ett folkmord. 039984931601 GV01UU9 N 2010-01-01 00:00:00 72019 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV09126/#anf137