<anforande>
<dok_hangar_id>2347589</dok_hangar_id>
<dok_id>GV09126</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:126 Onsdagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>126</dok_nummer>
<dok_datum>2008-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>77C3DE42-659A-439E-8258-AB3516EA51D1</anforande_id>
<anforande_nummer>134</anforande_nummer>
<talare>HANS LINDE (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag fick egentligen inga svar på några av mina frågor. Det kan vara så, Alf Svensson, att du och de övriga i den borgerliga majoriteten faktiskt inte kan svara på frågan om den här texten. Det gör mig lite förundrad. Jag begär inte att man ska kunna försvara vartenda kommatecken, men någonstans måste man ha diskuterat den här texten. Man kan inte delegera ansvaret för en text som vi ska ta ställning till i Sveriges riksdag till utrikesförvaltningen. Det är utrikesutskottets majoritetstext. Det är ni som har tagit ansvar för den och formulerat den. Då måste ni också kunna motivera den.
Jag vet att det finns många armenier, assyrier och andra som har kontaktat majoriteten och ställt exakt samma frågor som jag ställer här. Jag hoppas att majoriteten kan ta sig tid att undersöka detta och svara på frågorna. Jag tycker att de förtjänar tydliga svar.
Jag har mött många som har känt sig provocerade efter att ha läst hela texten. Man känner att argumenten inte håller och att det är provocerande att argumentationen är så ihålig. Varför kan inte Sverige bara erkänna det jag tror ligger bakom beslutet, nämligen att man ser att ett svenskt erkännande skulle störa Sveriges förbindelse till Turkiet? Detta är ett politiskt beslut, och det är uppenbart för mig att det är det reella argumentet. Då måste man kunna stå upp för det.
Att vi inte kan säga olika saker här i parlamentet för att det skulle provocera andra länder är inte min syn på svensk utrikespolitik. Vi måste våga tala klarspråk även när det kan leda till komplikationer i andra länder. Det handlar om att stå upp för abort och kritisera Vatikanstatens motstånd. Det stänger eventuellt dörrarna, men det kan vi leva med. Vi ska säga att Zimbabwe är en diktatur. Det kanske stänger någon dörr på ett cocktailparty, men det kan vi också leva med. Vi kan som stat leva med att vi tydligt och klart säger, likt flera andra europeiska stater, att Sverige ska erkänna folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer, kaldéer och pontier. 
Jag vädjar till Alf Svensson: Lyssna på dem som röstade fram dig i valet och ta till vara det mandat du fick!
</anforandetext>
<intressent_id>0901257862125</intressent_id>
<rel_dok_id>GV01UU9</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>72016</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV09126/#anf134</protokoll_url_www>
</anforande>
