<anforande>
<dok_hangar_id>2347589</dok_hangar_id>
<dok_id>GV09126</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:126 Onsdagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>126</dok_nummer>
<dok_datum>2008-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>20E15597-5394-4EA2-AD7C-BF9C52BEA01C</anforande_id>
<anforande_nummer>115</anforande_nummer>
<talare>BODIL CEBALLOS (mp) replik</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det var inte mycket till svar om att vi skickar ut människor. Mats Sander tog tidigare upp att homosexualitet måste avkriminaliseras överallt i världen. Men vi skickar faktiskt tillbaka människor till länder där homosexualitet är förbjuden med hänvisning till att dessa människor inte behöver tala om att de är homosexuella. Så gör vi i Sverige. Jag tycker att det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. 
Jag vill också ta upp frågan om barnkonventionen. I skrivelsen står det att Sverige under det svenska ordförandeskapet i Europarådet kommer att föreslå en ny strategi för arbetet med barnets rättigheter. Jag skulle vilja att du utvecklar lite grann vad som är den nya strategin och vad den ska innehålla. 
Under många år när vi har avvisat barn till andra länder har vi sagt att principen om en reglerad invandring står över barnkonventionen och tyd-ligen också andra konventioner. Frågan är: Är det meningen att man ska förändra detta synsätt så att barnets bästa faktiskt alltid ska sättas i första rummet? Barnkonventionen är inte svensk lag, och domstolarna dömer inte efter den.
Sedan hade jag några andra frågor, bland annat en om rätten till mat. Regeringarna ska kunna garantera sina medborgare mat. Man ska se till att det finns sådana möjligheter, så att säga. Vi har en rätt till mat också i Sverige, naturligtvis, genom vår socialtjänst. Vi har en socialtjänstlagstiftning som innebär att om någon inte kan försörja sig själv går samhället in och stöttar så att man har möjlighet att faktiskt kunna äta sig mätt, någorlunda i alla fall, varje dag. Rätten till mat är alltså en väldigt viktig del, och man ska också kunna påverka andra regeringar. Alla har inte de ekonomiska förutsättningarna, men där kan vi ju stötta. Men det här ignoreras i skrivelsen och också i betänkandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0637028706011</intressent_id>
<rel_dok_id>GV01UU9</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>71997</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV09126/#anf115</protokoll_url_www>
</anforande>
