2347589 GV09126 Riksdagens protokoll 2007/08:126 Onsdagen den 11 juni 2007/08 126 2008-06-11 00:00:00 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 89525299-1638-44EC-8B4B-2B7FDA5B8B73 107 HANS LINDE (v) replik v Fru talman! Mats Sander svarade inte på någon av mina frågor, så jag får väl återkomma i kommande replikskiften. De frågor som jag ställer här ställs också av många armenier, assyrier/syrianer, kaldéer, pontier med flera här i landet som har undrat och känt sig frågande inför den argumentation som man har i texten. Vad är det för experter som är oeniga? Varför kan man erkänna förintelsen av judarna under andra världskriget men inte folkmordet 1915? Vad är det egentligen för process som pågår i Turkiet? Mats Sander framför ett av de vanligaste argumenten i diskussionen, nämligen att vi ska lämna historien åt historikerna. Det är helt sant. Låt historikerna forska om historien. Vi politiker ska inte lägga oss i den processen. Därför ska inte vi politiker gå in och förneka historiska faktum. Vi har ett ansvar som politiker att stå upp inför historiska faktum och ta ställning utifrån dem. Ove Bring, professor i folkrätt i Sverige, var här i riksdagen för en tid sedan. Han sade: Historikerna har gjort sitt. Nu är det dags för politikerna att agera. Jag säger detsamma: Historikerna har sagt sitt. Det är ett faktum som ingen kan motsäga att det var ett folkmord 1915. Därför är det vår plikt och vårt ansvar att agera. Mats Sander säger också att detta pågick för så länge sedan. Det börjar möjligen bli lite länge sedan räknat i år. Men för offren, deras barn, deras barnbarn och barnbarnsbarn är inte det här en avlägsen historisk händelse. Det är fortfarande något oerhört näraliggande. Jag kan rekommendera Mats Sander att åka ned till Södertälje och träffa några av dem som överlevde folkmordet, deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Du kommer att se att det inte är en historisk fråga utan en fråga om tiotusentals människor i vårt land som ber att få ett erkännande av sitt lidande. De ber att få sin sorg bekräftad. De ber att vi politiker ska sätta punkt för deras trauma och hjälpa dem att läka sina sår. Det är bara att beklaga att den borgerliga majoriteten inte väljer att tillmötesgå det önskemålet. 0901257862125 GV01UU9 Y 2010-01-01 00:00:00 71989 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV09126/#anf107