2347587 GV09124 Riksdagens protokoll 2007/08:124 Måndagen den 9 juni 2007/08 124 2008-06-09 00:00:00 Riskutbildning för körkortsaspiranter och andra trafiksäkerhetsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 62DDCF36-7BC7-46F6-9953-0C57B905353B 84 KARIN SVENSSON SMITH (mp) mp Herr talman! Från Miljöpartiets sida står vi givetvis bakom alla reservationer vi har skrivit under, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara på reservationerna 2, 10 och 12. Trafiksäkerhet ägnar sig tyvärr en rätt begränsad grupp människor åt att diskutera. Vi är inte så många som engagerar oss i detta. Det är egentligen mycket sorgligt. Summerar man antalet döda och svårt skadade är detta ett samhällsproblem. Sammantaget handlar det om en Estoniaolycka varje år i antal döda räknat. Men det blir en sorts individuella tragedier som blir notiser i tidningen. Skulle man addera alla dessa och dessutom se vilka ekonomiska kostnader detta får i form av sjukhusvård, uteblivet arbete och personliga tragedier är jag övertygad om att vi skulle vara fler som engagerade oss i dessa frågor. Jag skulle vilja instämma i det Marie så vältaligt uttryckte om att det är mycket förvånansvärt att regeringen backar från de tidigare ståndpunkter som vi ändå var rätt överens om i trafikutskottet. Det borde inte vara en ideologisk eller blockskiljande fråga att förhindra att människor omkommer i trafiken. Det gäller till exempel alkolås där vi under de två förra mandatperioderna utarbetade en enighet. Samtliga partier utom Moderaterna var överens om att det ska finnas en teknisk anordning i bilen som förhindrar att den startar om den som sitter bakom ratten har alkohol i utandningsluften. De frivilliga åtgärder som införs nu införs på många ställen i yrkestrafiken där man har ett stort engagemang och vill kvalitetssäkra transporterna. De som behöver alkolåsen allra mest kommer inte med. Om man tittar på de dödsolyckor som faktiskt sker där man kan koppla orsaken till alkohol ser man att persontrafiken är helt dominerande. Jag tror inte att det var mer än tre fall i förfjol där man såg att det var en förare av ett yrkesfordon som var vållande till olyckan. Resten handlar om privatpersoner. Då är det häpnadsväckande att infrastrukturminister Åsa Torstensson betonar yrkestrafiken i sina ambitioner. Alla de här bilarna behöver alkolås, men när det gäller personbilarna kommer det inte att finnas andra drivkrafter. De som behöver dem minst är de som installerar alkolås. Så är det tyvärr. Det är också märkligt att man väntar på en utveckling i EU. Hur blir det en utveckling i EU? Det blir det genom att enskilda länder driver på. Det skulle Sverige kunna förväntas göra med tanke på den tidigare historia vi har när det gäller trafiksäkerheten. Jag tänkte också kommentera några av de andra frågorna. Peter Pedersen tog upp en gemensam reservation som vi har när det gäller barn och trafik. Tittar man på vad vi har skrivit i den reservationen kan man säga att det rätt grundläggande egentligen är hur trafiken fungerar i framför allt våra tätorter. Ingen kan med bästa vilja i världen påstå att till exempel Stockholms innerstad är planerad för barnens behov i första hand. Vi vill att de oskyddade trafikanterna ska vara norm i trafikplaneringen, att det ska vara som förr då man gick eller cyklade till skolan. Det är bra både för klimatet och för hälsan. Men då måste det vara säkert att göra det, och så är inte fallet i dag. Man planerar för bilen i stället för barnen. Det perspektivet måste ändras både för barnens skull och för klimatets skull. Det har varit en diskussion och finns en reservation om hastigheter och motorcyklister. Vi kan se i statistiken att antalet döda har ökat. Det handlar ofta om hastighetsöverskridande, inte små utan ganska stora hastighetsöverskridanden. Till följd av att vi inte har något ägaransvar och till följd av att många slipper undan den kontroll som åtskilliga personbilsförare är väl medvetna om, och som har haft stor positiv effekt, det vill säga den automatiska trafikövervakningen via kamera, slipper motorcyklisterna alldeles för billigt undan. Vi vill att det ska införas ett ägaransvar så att man uppger vem som kört fordonet om man inte har gjort det själv. Det skulle med stor sannolikhet sänka hastigheten i trafiken även för motorcyklister. Vi har också i en reservation tagit upp kompetens för utryckningsfordon. Sverige hade tidigare en särskild utbildning, krav och test för dem som skulle köra blåljusfordon. Det avskaffades i samband med Sveriges EU-inträde. Då hade man ju tänkt sig att det var ett EU-direktiv på gång i frågan. Det är det kanske, det känner jag inte till. Men det har i alla fall inte blivit något EU-direktiv. Vägverket har mål, men det är upp till varje myndighet som har blåljusfordon, antingen det är försvaret, sjukvården eller någon annan, att själv ordna med den utbildningen. Det finns heller inget prov. Jag tycker att det vore rimligt att alla förare av blåljusfordon hade en utbildning och fick erlägga prov innan de gav sig ut med sirenerna på. Jag tänkte också ta upp frågan om mobiltelefoner. Det är sant som det är sagt här att huruvida man har handsfree eller inte kanske inte är det väsentligaste för om mobiltelefonsamtalet avleder föraren från det som han borde vara uppmärksam på för att förhindra att det blir olyckor. Det kan vi kanske diskutera rätt mycket här i kammaren. Jag kan bara notera att nu när det är dags för semestrar och de olika tidningarna publicerar guider för vad bilförare ska tänka på när de ger sig ut i Europa finns det en sammanställning som visar att 31 länder har gjort en annan bedömning än Sverige. Där får man inte prata i mobiltelefon utan handsfree eller över huvud taget. Sverige och Ryssland är de enda länderna i Europa där det är tillåtet. Jag vet inte riktigt om Ryssland ska bli vårt nya ideal när det gäller trafiksäkerhet. Det kanske det ska bli när det gäller alkohol i trafiken också, om vi ska följa den som jag tycker rätt starka ambitionssänkning som har skett sedan förra valet när det gäller trafiksäkerheten. Jag hoppas att det inte är så. Jag kanske är fördomsfull, men jag tror inte att vi har jättemycket att hämta där. Jag tycker att det är rimligt att man följer de exempel som vi har i resten av Europa. Jag tror att det blir förvånande för många när de kommer ut i Europa på sin semester och upptäcker att det som vi har tillåtit är förbjudet i många andra länder. Det jag tänkte ta upp slutligen handlar om hastighet i trafiken. Förra veckan lades en doktorsavhandling fram vid Lunds universitet. Det är rättssociolog Måns Svensson som undersökt attityder i trafiken och kommit fram till att det är stor skillnad när man jämför hastighet med annat. Om man tittar på bilbälten, alkohol i trafiken och hastighet ser man att det i dag inte finns ett tillräckligt stort stöd för de normer och hastighetsgränser vi har. Det kan man också se om man tittar på hur lagefterlevnaden är. Det är bara en av alla hastighetsgränser som minst 50 procent av förarna respekterar. Det har att göra med att det finns en attityd som framför allt handlar om den manliga könsrollen. Det är häftigt att köra fort. Det är häftigt att ta risker. Dessutom finns en reklam för krocksäkra bilar som gör att man tror att har man bara en sådan så klarar man sig. Det här måste vi göra något åt. Det visade sig i debatterna som följde på avhandlingen att dagens hastighetsböter inte är tillräckliga för att beivra brott. Av den anledningen vill vi att man inför det prickkortssystem de bland annat har i Danmark. Indraget körkort blir konsekvensen av tre prickar - detta för att verkligen minska det som är den största anledningen till att människor omkommer i trafiken, det vill säga hastighetsöverträdelser. 0457308547314 GV01TU14 N 2010-01-01 00:00:00 71654 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV09124/#anf84