<anforande>
<dok_hangar_id>2347586</dok_hangar_id>
<dok_id>GV09123</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:123 Torsdagen den 5 juni</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>123</dok_nummer>
<dok_datum>2008-06-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Funktionell separation för bättre bredbandskonkurrens och andra IT-politiska frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>32417673-00A3-4139-93B1-42107B76CBC4</anforande_id>
<anforande_nummer>9</anforande_nummer>
<talare>PETER PEDERSEN (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag kan avslöja att jag tillhörde de få här i riksdagen som inte röstade för att vi skulle sälja ut Telia på den tiden, och lura svenska folket att det vi en gång ägde tillsammans skulle man nu få köpa aktier i - som föll som en sten, som vi kommer ihåg. Detta för protokollet.
Jag tycker att det är lite fascinerande att Eliza Roszkowska Öberg pratar om att regleringen gäller bara i nödfall, att vi inte ska ingripa på marknaden i onödan och att funktionell separation därför är att föredra framför strukturell och så vidare.
Man skriver på en massa olika ställen i betänkandet att det här skulle gälla på exakt samma sätt, att samma regler gäller oavsett om det är privat eller statligt, offentligt ägda företag. Nu får vi aldrig veta historien. Men jag har aldrig sett någon större iver från den borgerliga sidan för att försöka bryta privata monopol, där en eller några få aktörer på en privat marknad dominerar kraftfullt. Jag ser väldigt få förslag i politiken om åtgärder för att komma till rätta med det.
Nu konstaterar man att vi svenska skattebetalare äger 37 procent och att man minsann ska ändra på det, och vi ska säkerställa konkurrensen genom den här typen av tekniska regleringar.
Då säger vi att utifrån den faktiska situation som vi nu har - jag ville inte avreglera - måste det rimliga steget vara en strukturell separation snarare än en funktionell. Jag tycker fortfarande inte att argumentet är speciellt övertygande. Det tyder på viss godtrogenhet.
Det handlar inte bara om detta: Vi får inte avlyssna, och då gör ingen det - vi ska inte kriga, och då gör ingen det. Det händer saker i extrema situationer, och då är det extremt viktigt att vi i det här landet känner att vi har kontroll över den infrastruktur som vi kommer att vara beroende av i fredstid och eventuellt i andra tider. I en nödsituation ska vi kunna ha kontroll på vår infrastruktur.
Därför vill vi särskilja accessnätet och tillhörande saker från själva telekommunikationen. Är inte det en rimlig utgångspunkt, som andra borgerliga företrädare också har tyckt tidigare?
</anforandetext>
<intressent_id>0556347007015</intressent_id>
<rel_dok_id>GV01TU13</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>71435</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV09123/#anf9</protokoll_url_www>
</anforande>
