<anforande>
<dok_hangar_id>2347475</dok_hangar_id>
<dok_id>GV0912</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:12 Torsdagen den 18 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>12</dok_nummer>
<dok_datum>2007-10-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Del 3: Näringspolitik</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>0D2B14E7-19FB-4024-8742-31202EC6E157</anforande_id>
<anforande_nummer>463</anforande_nummer>
<talare>KENT PERSSON (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Historiskt har vi sett ett väl fungerande framgångsrecept för Sverige. Det har varit en samverkan mellan staten och näringslivet. Där har staten varit den avgörande och den som har tagit de första stegen och de första riskerna - ibland tillsammans med näringslivet och ibland ensamt. Det har varit en grundförutsättning för en lyckosam näringspolitik här i Sverige. Jag förstår inte varför vi inte ska fortsätta på den vägen. Riskkapitalisterna som jag pratar om säger: Nej, vi vill inte vara med. Vem ska då göra det? Där är du mig svaret skyldig, Gunnar Andrén.
</anforandetext>
<intressent_id>0124035957411</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>59131</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0912/#anf463</protokoll_url_www>
</anforande>
