<anforande>
<dok_hangar_id>2347475</dok_hangar_id>
<dok_id>GV0912</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:12 Torsdagen den 18 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>12</dok_nummer>
<dok_datum>2007-10-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Del 3: Näringspolitik</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A91FB00D-9541-4F90-A585-B819C9EE84A3</anforande_id>
<anforande_nummer>459</anforande_nummer>
<talare>KENT PERSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Sverige är i dag ett extremt exportberoende land. Att vi är det beror på att vi har lyckats utveckla företagsamhet i Sverige som klarar sig på den hårda internationella marknaden. Men det är inte för alltid givet att det kommer att bli så fortsättningsvis. Det har sin grund i den näringspolitik som förts i Sverige genom historien. Jag tänker tala lite om grundförutsättningarna som jag tycker behövs för att vi också fortsättningsvis ska lyckas på den internationella marknaden.
De statliga företagen har historiskt spelat en viktig roll som välståndsskapare och motor för utvecklingen av Sveriges näringsliv. Utan den aktiva samverkan mellan stat och näringsliv hade vi inte haft så många och konkurrenskraftiga företag som vi har i dag.
Historiskt har staten varit en viktig och i många fall helt dominerande risktagare i blivande framtidsbranscher genom myndigheter och statliga företag i form av teknikutvecklare och kvalificerad beställare. Det har därigenom medverkat till uppbyggnad av dagens näringsliv.
Ett givet exempel är samverkan mellan Ericsson och Televerket. Vi ska heller inte förglömma SJ:s eller Vattenfalls betydelse för Asea. Det har haft en avgörande roll för en teknisk och industriell utveckling i Sverige. Mot den bakgrunden är det därför vansinnigt att sälja ut statliga företag.
Det är också viktigt att Sverige som ett litet land även i framtiden kan vara med och utveckla ny teknik inom centrala tillväxtområden. Det gäller inte minst inom energi- och miljöteknikområdet. Då är tillgång av riskkapital av avgörande betydelse. Frågan är vem som ska stå för riskkapitalet.
Vi kan konstatera att medan näringsministern levererar förmaningar till svenska riskkapitalister via konferenser och intervjuer dammsugs Sverige på energi- och miljöteknikföretag av amerikanska riskkapitalister.
Mot den bakgrunden måste vi på allvar diskutera formerna för ett nytt statligt riskkapitalbolag som kan ta risker och långsiktigt ansvar för samhällsbyggande. Det är risker och ansvar som banker eller företag inte vill eller kan åta sig.
Forskning och utveckling är i det fallet två av de viktigaste faktorerna för att skapa arbetstillfällen och tillväxt i Sverige. Det behövs ökade resurser för forskning och utveckling från tillämpad forskning till motiverad forskning och utveckling av produkter och tjänster.
Den behovsmotiverade forskningen och utvecklingen har tyvärr fått stå tillbaka för grundforskningen. Det har inneburit att avkastningen på satsade forskningsmedel har varit extremt låg.
Man kan ta några exempel på vilken betydelse samverkan har mellan forskning och utveckling och de företag vi har.
Vi kan titta på Luleå tekniska högskola och den betydelse det har för LKAB. Det är allvarligt att vi i den proposition vi nu har på våra bord ser att det blir minskade anslag till våra högskolor. Det är synnerligen allvarligt med tanke på den forskning och utveckling som är så viktig för våra företag.
Det blir alltmer uppenbart att kommersiella framgångar sällan föds genom enbart forskningsinsatser på högskolan utan allt oftare genom människor med nära relationer till marknadens problem.
Idéer för kommersialisering kräver allt oftare kvalificerade forsknings- och utbildningsinsatser för att exempelvis tillämpa nya tekniska rön. Där spelar de regionala högskolorna en viktig roll för utveckling av företag och ny teknik.
Det finns flera exempel. Vi kan ta Triple Steelex i Bergslagen. Det är en samverkan mellan stålindustrin i Bergslagen, det civila samhället och akademin. Utan den samverkan blir det väldigt svårt att få den tekniska utvecklingen för de små och medelstora företagen som kopplas till den här delen.
Det är också allvarligt att se minskningen på anslaget till högskolan. Det kan få negativa följder för utvecklingen av företag.
Om vi tittar på infrastrukturen i sin helhet har vi den spårbundna, IT-infrastrukturen och också energiförsörjningen. Det är synnerligen allvarligt att vi inte har kunnat få till stånd en lösning när det gäller Sydlänken. Den har varit en långbänk. Vi har inte kunnat komma fram till när det kommer att satsas och hur man kommer att göra.
Här har regeringen en möjlighet att gå ut och tala om vilken teknik vi ska använda. I det här fallet finns ABB som har en möjlighet att introducera en helt ny teknik som gör ett nytt tekniksprång och gör det möjligt att ytterligare utveckla verksamhet till gagn för samhället, jobben och sysselsättningen och för en ekonomisk tillväxt i Sverige.
</anforandetext>
<intressent_id>0124035957411</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>59127</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV0912/#anf459</protokoll_url_www>
</anforande>
