<anforande>
<dok_hangar_id>2347570</dok_hangar_id>
<dok_id>GV09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2007/08:107 Torsdagen den 8 maj</dok_titel>
<dok_rm>2007/08</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>2008-05-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vägtrafikens miljöanpassning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>FD35630F-9E2C-4BE1-81D2-92D53428578F</anforande_id>
<anforande_nummer>145</anforande_nummer>
<talare>IBRAHIM BAYLAN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag hörde naturligtvis Sven Bergströms ljuva stämma genom tv-systemet, och jag är inte helt förvånad. Varje gång den borgerliga majoriteten hamnar i trångmål vill de gärna titta på vad den förra, socialdemokratiska regeringen gjorde. Det är naturligtvis ett fattigdomsbevis för en regering som inte har någon politik att skylta med.
Sanningen är den att vi diskuterar vägtrafikens miljöanpassning. Sanningen är den att vi över huvud taget inte har någon politik från regeringen att förhålla oss till. Alla de konkreta förslag som hittills har lagts fram från till exempel Klimatberedningen har ju raskt avfärdats. Kanske inte av Sven Bergström men av landets statsminister och finansminister.
Varje gång jag har hört Centerpartiets företrädare, antingen Sven Bergström eller infrastrukturminister Åsa Torstensson, har de pratat sig varma för miljösatsningar - för att dagen efter avfärdas av finansminister Anders Borg som säger att det där med järnvägssatsningar är helt fel väg, och statsministern säger att det är orealistiskt.
Då är frågan: Vad är det värt att lyssna på Sven Bergström och Åsa Torstenssons välmenta meningar om att satsa på miljön när det i verkligheten är så att de som sitter på den egentliga makten i regeringen, nämligen Moderaterna, hela tiden avfärdar detta?
I det läget kan det naturligtvis vara bekvämt att säga att det inte gjordes tillräckligt mycket förr. Nej, så är det. Vi kan aldrig vara nöjda och säga att vi har gjort allt vad vi har kunnat, för hade vi gjort allt vad vi har kunnat hade vi naturligtvis inte varit i den situation vi nu är i. Sverige räknas ju som ett föregångsland, mycket tack vare den politik som drivits tidigare, men det är inte tillräckligt för det. Och vi socialdemokrater har naturligtvis tagit till oss det faktum att vi förlorade valet. Vi håller på att titta på vår politik, omvärdera den där det behövs, förstärka den där det behöver göras, för att kunna ha en vass och bra politik och ett vasst och bra alternativ när vi går till val nästa gång.
Men nu befinner vi oss ändå i 2008. Vi har två år kvar av den här mandatperioden. Det är en borgerlig regering, och då är min fråga återigen: Vad vill man konkret göra? Vänta och se tycker jag inte är något särskilt bra alternativ, men det är precis vad vi har fått se hittills. Varje gång man hör ett löfte från Centerpartiets Sven Bergström eller Åsa Torstensson bör man veta att det blir nedslaget direkt dagen efter från Moderaterna.
Så vad är löftena värda, Sven Bergström?
</anforandetext>
<intressent_id>0973474532717</intressent_id>
<rel_dok_id>GV01TU10</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>69713</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GV09107/#anf145</protokoll_url_www>
</anforande>
