<anforande>
<dok_hangar_id>2347710</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0998</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:98 Onsdagen den 25 april</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>98</dok_nummer>
<dok_datum>2007-04-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Bank- och försäkringsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E9B59FBB-8B14-4000-A8CE-FEE209C04D0F</anforande_id>
<anforande_nummer>73</anforande_nummer>
<talare>ULLA ANDERSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, så att jag inte glömmer bort det.
I en marknadsekonomi med ett utvecklat kreditsystem finns det alltid en risk att enskilda personer ska råka illa ut till följd av överskuldsättning. Vänsterpartiet är av den principiella uppfattningen att de stora problem som överskuldsättningen leder till inte kan lösas av marknaden.
Alla verkar vara överens om att överskuldsättningen är ett allvarligt samhällsproblem, och det tycker jag är jättebra. Däremot är det hittills ganska skralt med åtgärder för att förbättra situationen för de överskuldsatta. Detta handlar om personer som har fått sin ekonomi och sina liv förstörda av olika anledningar. Det kan handla om arbetslöshet, långtidssjukskrivningar, missbruk, konkurser, skilsmässor och flera andra anledningar också så klart. Själva problemet ligger inte i att människor inte vill göra rätt för sig och betala sina räkningar, för det vet vi nog alla att de allra flesta vill.
Vi talar om personer som tvingas leva på existensminimum år efter år utan egentlig möjlighet att ta det ansvar som man faktiskt vill ta. Det handlar många gånger om människor som blir hemlösa och som söker jobb men inte får jobb eftersom arbetsgivare nu mycket mer noggrant kollar den arbetssökandes ekonomiska bakgrund. De tar alltså kreditupplysningar. Bara de senaste två veckorna har jag träffat två personer som har blivit nekade jobb med anledning av detta, och det finns många fler.
Vi talar om personer som får en väldigt dålig hälsa på grund av att de hela tiden lever under dessa ekonomiska problem och den oro det leder till men också den skam som finns i att vara överskuldsatt. Än i dag är det inte så enkelt att tala om att man av lika anledningar har råkat hamna i en situation där man inte kan ta det ansvar som man borde och vill ta.
Vi ska också komma ihåg att det är väldigt många barn som berörs. Och vi har i många olika utredningar kunnat se vad det faktiskt leder till. Det är alltså ett allvarligt problem.
Lägg dessutom till de så kallade evighetsgäldenärerna som är ungefär 16 000 personer. De som brukar definieras så är personer som har haft löneutmätning i fem år. Det säger sig självt att dessa 16 000 personer som enligt detta kriterium räknas som evighetsgäldenärer inte är hela sanningen. Det är de facto fler än så. År 2006 var det 700 000 personer som fanns i Kronofogdemyndighetens register. I år räknar man med att det ska vara 800 000 personer. Och många har inte ens inkomster som man kan löneutmäta.
Dessutom skulle jag vilja nämna den problematik som Kronofogdemyndigheten lyfter fram i och med att antalet unga människor nu ökar i antal hos Kronofogdemyndigheten. Det handlar framför allt om mobiltelefonlån och sms-lån. Jag tror därför att vi kan ana en större ökning av antalet överskuldsatta personer i framtiden.
Vänsterpartiet har på olika sätt lyft fram olika förslag i denna kammare under årens lopp, och vi har återigen gjort det. Alliansen säger att man ska återkomma i frågan. Under tiden kan jag konstatera att man egentligen försvårar situationen för dessa personer ytterligare i och med att man minskar möjligheterna till inkomst från Försäkringskassan och sänker ersättningen från a-kassan, vilket egentligen ökar fattigdomen ytterligare. 
Vi har en grupp människor som lever under extrema förhållanden. Vänsterpartiets olika förslag går ut på att försöka underlätta för dessa människor att ta sitt ansvar, ett ansvar som både samhälle och individ borde dela. Vi föreslår att det ska lagstiftas om statliga sociala lån och saneringslån. Det finns i flera olika länder. Bland annat Holland har det under sin kommunala socialtjänstverksamhet. Det finns i Finland där man från statens sida går in och lämnar borgen åt en privatperson för att den personen ska kunna ta banklån för att kunna betala av på sina gamla skulder. Där har man det också i förebyggande syfte så att dessa personer också ska kunna göra inköp till bostaden med ett vanligt banklån och inte vara hänvisade till dyra kreditavtal med oskäliga villkor. Liknande lån finns även i England, Irland och så vidare. Men det finns olika modeller att titta på.
Vi bör här i kammaren komma ihåg att det i Finansinspektionens allmänna råd framgår att en kreditgivare bör vara restriktiv med att bevilja lån för sanering av tidigare skulder, vilket så gott som omöjliggör för en person att ta det ansvar som man vill ta.
I vår motion och reservation föreslår vi också en sänkt beloppsgräns för när en förenklad kreditprövning ska få ske. I dag sker det väldigt lättvindigt, och företagen själva behöver inte ta något ansvar alls för kreditprövningen och de konsekvenser som den får, utan det blir staten som sedan går in och gör indrivningarna. Och här handlar det till stor del om mobiltelefonskulder. Det skulle kunna vara ett sätt. Detsamma gäller sms-lånen.
Vi föreslår också att betalningsanmärkningarna ska få ligga kvar i ett år i stället för tre år som i dag. Vi föreslår också andra saker eftersom detta får allvarliga konsekvenser. Om man har missat att betala en räkning får man svårare att få en lägenhet. Man kan bli nekad telefonabonnemang. Jag har till och med hört talas om personer som har blivit nekade att hyra videofilm och dataspel till sina barn hos en videouthyrare på grund av att de har haft betalningsanmärkningar. Vi vet också att det kommer in personer i dessa register som inte borde vara där och att det är väldigt svårt att få till ändringar. Det har också Skatteverket konstaterat.
Vi föreslår också att man ska strama upp inkassobolagens indrivningsverksamhet. Man kan här se tendenser till allt aggressivare metoder. Bolagen ringer hem till personer vid niotiden på kvällarna när de vet att människor är hemma med sina barn. De höjer avgifterna, och de tar ofta ut ockerräntor. Och dessa inkassobolag säljer egentligen människors levnadsförhållanden till varandra.
Skatteverket har redan tidigare kommit med en rad olika förslag till vad man borde kunna göra och som borde vara ganska enkelt att komma vidare med utan några större utredningar. Skatteverket presenterade redan 2004 dessa förslag. Det handlar delvis om samma förslag som Vänsterpartiet har lagt fram - räntetak vid indrivning, nya regler om tidsgräns för indrivning vid Kronofogdemyndigheten, förändrade avskrivningsregler vid indrivning och absolut preskription även för civilrättsliga fordringar.
Det finns alltså redan en hel del förslag och tips att ta till sig för alliansen. Jag vet nu att en utredare är tillsatt som ska se över framför allt företagens situation. Man har i någon form av bisats lagt in i utredarens uppdrag att även titta på överskuldsattas situation för att se om det går att göra några förändringar i regelverket. Men fokus är på företagarnas perspektiv, och man verkar ha tendenser till att glömma den överskuldsatta enskilda individen och dennas vilja att ta sitt ansvar.
Men jag hoppas och tror att det finns en god vilja att ta till vara Vänsterpartiets förslag här i kammaren, och som Skatteverket också har tagit upp, så att vi kan komma till en lösning i fråga om överskuldsatta personer.
</anforandetext>
<intressent_id>0628190530410</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01FiU9</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>83776</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0998/#anf73</protokoll_url_www>
</anforande>
