2347706 GU0994 Riksdagens protokoll 2006/07:94 Torsdagen den 19 april 2006/07 94 2007-04-19 00:00:00 Djurskydd föredragning av utskottsärende med eventuell debatt AEECCB04-0FC9-4C95-AE83-190113747D8D 31 IRENE OSKARSSON (kd) kd Fru talman! Vi har i dag igen fått lyssna till inlägg från socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister som har gett uttryck för att för att en fråga flyttas från en myndighet till en annan går hela jorden under - i alla fall hela djuromsorgen i graven. Det är ett konstigt synsätt. Vi kristdemokrater förväntar oss att alla har ett ansvar för att vi behandlar djuren väl, att vi som människor har ett ansvar för den värld vi lever i, att vi är förvaltare. Ibland säger vi att vi har lånat världen av våra barn. Häromdagen kunde vi höra att vi kanske ska börja tala om sjugenerationersperspektiv när vi talar om vår värld - för att göra förvaltarskapet tydligt. I förvaltarskapet ligger att vi ska vårda, inte vare sig vanvårda eller överutnyttja. Hur vi ser på oss människor i förhållande till djur tycks variera ganska radikalt. Det framgår också tydligt av en del av reservationerna. Miljöpartiet och Vänstern skriver i en reservation på s. 59 - som vi i och för sig redan har hört citeras, men det blir en del upprepningar - att grisar har "en kognitiv förmåga som är mer utvecklad än den hos hundar och treåriga människobarn". Om det är rätt eller inte vet inte jag, men det här sättet att uttrycka sig vittnar om en syn på människa och djur som är främmande för mig. En av grundpelarna i den kristdemokratiska ideologin är förvaltarskapet och ansvaret. Bengt-Anders Johansson har varit inne på ungefär samma tankespår tidigare. Vi som människor är satta att ta ansvar, att vårda och värna alla andra levande varelser. Människan ska ta väl hand om de djur hon har i sin vård och sörja för att de får leva på ett så naturligt sätt som möjligt. Så långt det är möjligt ska de slippa stress, smärta, lidande och skador. Vi vet att det förekommer vanvård av djur, precis som det förekommer vanvård av människor. Orsaken till det är ofta att den som är satt att sköta och vårda inte själv mår bra eller inte är kapabel att ge den omsorg som krävs. Denna kammare har då i sin stora vishet beslutat om lagar och regler för hur vi ska kunna kontrollera detta och möjliggöra konstruktiva åtgärder när omsorgen inte fungerar som den borde. Vid djurhållning ska djurens hälsa främjas och hänsyn tas till djurs fysiologiska och beteendemässiga behov. Den svenska djurhållningen ska präglas av höga djurskyddsambitioner. En bra skötsel och en god hygien i djurhållningen är ett led i djurskyddet men också, precis som vi har hört tidigare, en förutsättning för en hög livsmedelskvalitet och en god produktion. Gott förvaltarskap i djurhållningen har dessutom stor betydelse för hur vi värdesätter livsmedlen. Vi har ett ansvar, ett mycket stort ansvar, för djurs vällevnad just utifrån att vi är människor. Vi har i Sverige varit föregångare på många områden, bland annat det här. När det gäller djurskyddet har vi en lagstiftning som är väl fungerande. Dock är ingenting så bra att det inte kan bli bättre. Inte minst handlar det om att vi behöver bli bättre på att samordna kunskap mellan vetenskap och profession och mellan olika områden. Vi behöver mer av samarbete i detta. Utifrån det här gavs ett uppdrag till Djurskyddsmyndigheten den 29 mars för att vi ska få ett bättre kontrollsystem och se hur näringens egna kontrollsystem kan användas, hur dessa kan utvecklas om de inte fullt ut uppfyller de krav som lagstiftningen ställer, för att tillsammans bygga upp ett bättre djurskydd och en enklare hantering. Tänk att kunna göra detta samtidigt! Ett annat viktigt arbete är att göra kontrollen likvärdig över vårt land. Det får inte vara så att kontrollen i kommun A är annorlunda än kontrollen i kommun B. Det ligger också i detta uppdrag. Den förändring som görs när djurskyddet kommer åter till Jordbruksverket kommer att möjliggöra en större helhetssyn. Många tycks ha pratat med Jordbruksverket, och jag har varit där några gånger - det är inte så långt till Jönköping för mig. Att se helheten är jätteviktigt. Det handlar om hur vi sköter våra åkrar för att få ett foder till djuren som fungerar. Det handlar om hur vi tar hand om avfall runt omkring. Hela processen ingår. Det går inte att lyfta ut en del, utan man måste se alltihop för att göra en klok bedömning. Men även om Sverige är bäst hjälper det föga i ett globalt perspektiv om inte fler gör som vi. Vi kristdemokrater menar att regeringen har varit mycket aktiv i dessa frågor på EU-nivå. Vi hörde senast för någon vecka sedan hur djurtransporter fortfarande tycks pågå på ett sätt som är fullständigt oacceptabelt. Då är det viktigt att vi ryter i. Jag vet att vår jordbruksminister tog upp den här frågan. Det gäller att vi får en likvärdig hantering, att vi har likvärdiga villkor inom EU. Då tangerar vi ämnet tvärvillkor. Sverige har - jag tror att jag redan har hunnit säga det tre gånger i den här talarstolen i dag - tvärvillkor som gör att vi är bäst i klassen. Det är jättebra. Det är jättebra om vi konsumenter då värdesätter detta genom att vara beredda att betala för det vi får. Och när vi ger restriktioner till dem som utför saker och ting ska de värderas utifrån den gemensamma EU-lagstiftningen. Vi ska arbeta för att alla andra länder inom unionen anammar samma nivåer som vi. Sverige har och kommer att ha en viktig roll i EU på det här området. Relationen mellan näring, myndigheter och forskarvärld kan också bli bättre. Vi hoppas naturligtvis att den forskningsproposition som aviseras av regeringen också lyfter upp det här området. Forskning på djurskyddsområdet är och kommer att vara av stor vikt om vi ska förstå hur vi ska organisera arbetet över tid. Organisation kan inte få vara statisk. Den måste anpassas till nuet. Den myndighet som existerar bara på grund av att den är en myndighet ska inte ha något berättigande. Precis som i många andra frågor ska det ske en anpassning till den verklighet vi nu lever i. Vi lever i en global värld men samtidigt i en värld som söker det nära och lilla. Vi förutsätter att det kan komma fram småskaliga livsmedel. Vi hade ett stort seminarium om det häromdagen. Vi fortsätter att tro att det arbetet är viktigt, men då krävs det att vi utan att tulla på säkerhet och kvalitet underlättar för de producenter som vill arbeta småskaligt, så att de kan få avsättning för sina produkter lokalt, att djurhållningsrestriktioner och annat möjliggör lokal slakt, att avgifter och krav inte är så stora att vi sätter käppar i hjulen för den verksamhet som den lilla entreprenören vill bedriva. Jag tror att de signaler som kom fram på seminariet redan har nått ministerns öron, så jag förväntar mig även där förändringar på sikt. Det finns exempel som jag inte ska ta upp nu, men i min närmiljö hemma i Aneby kom inte det småskaliga slakteriet fram igen. Det får i sin tur oerhörda konsekvenser för de lokalproducerade, förädlade produkterna. Slakteriverksamhet kan vara en mycket viktig faktor för fortsättningen av förädlingsindustri och förädlingsverksamhet. Allt detta hänger också samman med den miljödebatt som nu pågår för fullt. Vi har en uppgift att fortsätta att driva frågorna när det gäller myndighetsutövning och struktur på ett sådant sätt att människor kan bedriva småskalig livsmedelsproduktion i vårt land. Det gynnar inte bara näringsverksamheten utan också vårt klimat. Djur ska ha möjlighet till ett naturligt beteende, en möjlighet därför att de har ett egenvärde. Då finns det en grupp djur som har det svårare. Försöksdjur har vi inte för deras egenvärde utan för vår skull på ett helt annat sätt. Det är och kommer att vara en fråga som väcker diskussioner. Vi behöver tillsammans se till att minimera behovet av försöksdjur och se till att forskning bedrivs så att vi hittar alternativ till dessa. Men så länge de alternativen inte finns behövs försöksdjuren för att vi ska få fram medicin till människor på ett konstruktivt och bra sätt. Det är också viktigt att vi lägger mycket kraft på forskning och utveckling av alternativen, som jag sade. Jag hoppas att vi här också gemensamt kan känna ett ansvar för de frågorna. Det behöver vi också lyfta upp ur ett internationellt perspektiv. Fru talman! Jag yrkar avslag på alla motioner som behandlas i betänkandet och bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Sven Gunnar Persson (kd). 0743081365718 GU01MJU13 N 2010-01-01 00:00:00 83479 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0994/#anf31