<anforande>
<dok_hangar_id>2347706</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0994</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:94 Torsdagen den 19 april</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>94</dok_nummer>
<dok_datum>2007-04-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Djurskydd</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>BF0CD82C-171B-454E-96FC-C4046CDC342E</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>TINA EHN (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Vi ska diskutera betänkandet 
Djurskydd
. Det kommer att ske en del upprepningar, men det gäller samtidigt att vara tydlig.
Det är svårt att diskutera djurskydd utan att återigen ta upp regeringens starkt ifrågasatta beslut om att lägga ned Djurskyddsmyndigheten i Sverige. Samtidigt talar de om ett gott djurskydd. Vi har hört att vi ska ha ett gott skydd av djuren och ett väl fungerande och aktivt djurskyddsarbete. Men vi har inte hört om några pengar till det arbetet och inte fått några svar på hur man ska få ihop alla visioner och mål utan direkta medel, alltså kronor och ören.
Regeringens hantering av nedläggningen av Djurskyddsmyndigheten är en skandal, inte bara i sak utan också i form. Hanteringen tycks ha gått till så att man beslutat först och tagit reda på fakta sedan. Till skillnad från beslutet att inrätta myndigheten föregicks inte beslutet att lägga ned den av någon utredning. Utredningen har man gjort i efterhand med ytterst pressat tidsschema och resultat därefter.
Jag tror inte att Jordbruksverket inte kan hantera djurskyddet. Men även Jordbruksverket behöver medel för ändamålet. Det behövs sisådär 40 miljoner per år, säger man, för att upprätthålla den nuvarande djurskyddsnivån. Bara fram till årets slut 2007 saknas det 15 miljoner ytterligare. Det som är avsatt i vårpropositionen är dryga 16 miljoner för år 2007.
Grundläggande för svensk djurskyddslagstiftning är att djur ska behandlas väl och få sina arttypiska behov och beteenden väl tillgodosedda. Det stadgas i den svenska djurskyddslagens portalparagraf att djur inte ska utsättas för onödigt lidande och att djuren ska kunna leva i ett arttypiskt beteende. Det är en fin och bra djurskyddslag, som jag tycker att vi ska ha och jobba efter. Den ska gälla för alla de djur som vi människor har omsorg om.
Vad är det då som händer? Jo, vi debatterar djurskydd i stora och små ordalag. Vi kommer alla att stå här och tala om hur duktiga vi är och ska bli och hur duktiga vi ska vara i det europeiska perspektivet. Men se, det vill jag allt se först. Med färskt minne från debatten om att skärpa lagen om hållande av mink tror jag mig veta hur den borgerliga alliansen resonerar. Det är inte bevisat att minkar behöver badvatten. Det är inte rätt att Sverige ska ha andra regler än minkuppfödare i Europa. Vi ska inte ha andra regler. Vems rättigheter företräder man med ett sådant argument? Inte djurens.
Vi människor har tagit oss rätten, men också ansvaret, att hålla djur i fångenskap. Om man vill uttrycka det annorlunda kan man säga att vi håller djur till nytta och sällskap. Vi ska också arbeta med att förbättra. Ju mer kunskap vi har om djurs beteende och behov, desto viktigare är det att vi arbetar för att genomföra förändringar som denna kunskap leder till. Vi lever väl i en modern civilisation, eller?
Vi har alla sett upprörande bilder på hur djur transporteras, hanteras och fullkomligt negligeras som kännande individer. De här bilderna skapar en enorm reaktion hos människor - med rätta. De ger också en bild av hur fullkomligt vansinniga vissa system är. Om det finns ett vinstintresse kan man bokstavligen gå över lik. I det här fallet menar jag de djur som stryker med under vidriga djurtransporter och som går en grym död till mötes på grund av ekonomiska mekanismer, där alla bara tar en liten del av ansvaret. Man gör sitt jobb, och man tror kanske att man gör rätt. I det här sammanhanget ska vi i Sverige verka för att få bort dessa avarter. Bidrag till export av levande djur är inte bra.
Vi politiker talar oss gärna varma om valfrihet, om människans fria val. Man vill självklart tro att människan tar det ansvar som behövs. De fria valens möjlighet är en god grund. Även jag har den som grund. Men jag accepterar inte att vissa individer i det fria valets värld kan hanteras under kränkande och olyckliga förhållanden. Jag tror att det är viktigt att arbeta med beslutsamhet och medvetenhet för att nå genombrott i frågor som har med människans hållande av djur att göra. Jag påstår att man i regeringen gör fel när man skrotar Djurskyddsmyndigheten, som har jobbat med de här frågorna effektfullt.
Att kunna välja rätt när man gör det fria valet kräver att man vet varifrån produkten kommer, vare sig det gäller mat eller skinnprodukter på kroppen. Det är gott att utveckla märkningssystemen. Kan man också få reda på att djuren har haft ett sjyst liv under den tid de levt är det bra. I det sammanhanget vet vi som är med i detta utskott att det behövs opinion, drivkraft och beslut för att förverkliga det som alla vill ha och möjliggöra småskalig slakt. När man har småskalighet är det oftast nära mellan producent och konsument. Kontrollen är enklare; man vet varifrån produkten, till exempel köttet, kommer. I betänkandet finns en motion om gårdsnära slakt som Kristdemokraterna har lagt fram. Det ska uppmuntras och stödjas. Det är upp till dem att yrka bifall till den, tycker jag.
Den svenska djurhållningen är i dag ifrågasatt på många punkter. Jag tror att det är mycket bra. Vi kanske tror att grisen vi äter har haft ett liv som Griseknoen i 
Emil i Lönneberga
. Men tyvärr är det mycket få grisar som får glädjen att springa omkring utomhus och böka, det som de faktiskt älskar. Grisar är hejare på att bruka jorden! Att de i många fall inte får möjlighet att vistas utomhus är tragiskt. Att vi fortfarande tillåter kastrering av obedövade grisar är inte hänsynsfullt. Det är närmast pinsamt att behöva erkänna att det fortfarande förekommer.
Det finns en del att ta tag i i Sverige, och ännu mer om vi lyfter blicken och vidgar vyn. Vad gäller försöksdjur och deras situation tycker jag att det jobb man har lagt ned på Djurskyddsmyndigheten med att utveckla alternativa metoder till försöksdjur är viktigt att nämna. Jag känner stor oro och jag undrar verkligen hur det här kommer att hanteras framöver.
Jag ställer mig bakom samtliga Miljöpartiets reservationer och yrkar bifall till reservation 1, 5 och 10.
</anforandetext>
<intressent_id>0154189076919</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01MJU13</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>83451</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0994/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
