2347705 GU0993 Riksdagens protokoll 2006/07:93 Onsdagen den 18 april 2006/07 93 2007-04-18 00:00:00 Försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 404B1646-2DEB-40B7-AB79-45CA6D07880D 77 JAN ERTSBORN (fp) fp Herr talman! Dagens betänkande innehåller tolv punkter. Jag har valt ut tre punkter för mitt anförande. Jag ska inte förneka att det kan finnas ett visst samband mellan valet av punkter och den verksamhet som advokat jag bedrev innan jag fick förtroendet att komma in i riksdagen. Jag har i advokatverksamheten drivit processer med försäkringsbolag. Jag har handlagt ganska många personskador från trafikolyckor genom åren. Låt mig börja med punkt nr 1, ersättningsnivån i rättsskyddsförsäkringarna. I civilutskottet är vi nog överens om att försäkringsbolagen inte har skött detta riktigt bra. De har legat kvar på samma maximibelopp väldigt länge. Först under senare tid har man gjort vissa förändringar. Från civilutskottet borde vi kanske göra det ovanliga att göra en uppvaktning av någon och tala om för försäkringsbolagen att vi inte är nöjda med denna tingens ordning och att vi vill att ni gör något åt maximireglerna för rättsskyddet i trafikförsäkring, hemförsäkring, båtförsäkring och så vidare. Men lagstiftning tycker jag definitivt inte att man ska använda när det gäller en sådan här sak, som ju är en fråga om avtal mellan parter. Däremot pekar diskussionen på att vi har ett problem med att kunna driva rättegångar i det här landet. Det kan vi i riksdag och regering göra något åt. Vi kan nämligen se över rättshjälpslagen. De förändringar av lagen som gjordes på 1990-talet av den socialdemokratiska regeringen har vi i Folkpartiet aldrig accepterat. Vi tycker att man ska gå tillbaka till systemet med att bevilja människor allmän rättshjälp. I dag är det inte bara de vi skulle kunna kalla mindre bemedlade som inte kan driva rättegångar, utan det är snart sagt varje person som inte har en hyfsad förmögenhet. Den allmänna rättshjälpen måste alltså förändras. Här är det så väl att Justitiedepartementet har deklarerat att man ska göra en översyn över rättshjälpslagen. Det tycker jag är en väldigt prioriterad fråga. Det gäller inte bara trafikskador. När det gäller punkten om överfallsskydd i hemförsäkringarna har jag försökt förstå vad motionärerna egentligen är ute efter. Om en kvinna i hemmet misshandlas av sin man och det blir utrett att det är på det viset, så tilldöms ju kvinnan skadestånd. Visst, försäkringen gäller inte, men hon får ersättning från Brottsoffermyndigheten. Hon ska ha den ersättning som domstolen fastställer. Där finns i och för sig ett problem eftersom Brottsoffermyndigheten har fått rätten att överpröva storleken på skadeståndet. Detta är också något som man på Justitiedepartementet har lovat att man ska titta vidare på. Det är klart otillfredsställande att en myndighet överprövar vad domstolar har sagt. Men kvinnan får sitt skadestånd. För några veckor sedan beslutade vi dessutom att hon ska få behålla skadeståndet helt och hållet i och med att vi biföll propositionen om skadestånd och bodelning. Om hon i stället får ersättningen från försäkringsbolaget, vad är det då som skulle bli annorlunda? Detta har jag inte kunnat förstå. Om en kvinna blir överfallen i hemmet och det inte är mannen eller någon i familjen som är skyldig så gäller ju försäkringen. Den frågeställning som vi nu har diskuterat kan jag helt enkelt inte riktigt förstå. Kanske någon kan bringa lite mer klarhet i vad det egentligen är man vill uppnå genom att inkludera överfallsskyddet i hemförsäkringen. Jag delar definitivt inte den uppfattningen. Den tredje punkt som jag har valt ut handlar om handläggningen av trafikskadeärendena. Min erfarenhet från att ha handlagt ett mycket stort antal ärenden - exakt hur många kan jag inte säga - är att väldigt många ärenden handläggs alldeles utmärkt av försäkringsbolagen. Ett mindre antal handläggs dåligt, framför allt såtillvida att handläggningen drar ut på tiden. Det finns också problem med handläggningen. Det finns ett problem med Trafikskadenämnden, som sitter centralt och beslutar om storleken på skadestånd för sveda och värk eller lyte och men för personer som inte har möjlighet att framträda inför nämnden. Man får inte möjlighet att tala med de läkare som avger utlåtande, och det är naturligtvis ett problem. Det måste vi faktiskt ta till oss och se om vi kan göra något åt. Det tycker jag att vi kan läsa in i den diskussion som vi har med departementet om vad vi ska göra med trafikskadeärendena. Vi måste se över handläggningen. Det är naturligtvis ett krav från vår sida att personer ska få sina skadestånd, och de ska få dem i rimlig tid. Där kan alltså försäkringsbolagen bättra sig. Och, som sagt, den beredning som pågår i departementet får försöka ge lite bättre kraft bakom det här. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna. 09812885803 GU01CU17 N 2010-01-01 00:00:00 83300 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0993/#anf77