2347705 GU0993 Riksdagens protokoll 2006/07:93 Onsdagen den 18 april 2006/07 93 2007-04-18 00:00:00 Försäkrings- och skadeståndsrättsliga frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt DFE72D19-57B0-4DA6-A1E9-54CAC56CAC41 68 LENNART PETTERSSON (c) c Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att frågor om försäkrings- och skadeståndsersättningar är svåra. De är komplicerade såtillvida att många av de förslag som finns i motionerna är synnerligen vällovliga, men de är svåra att hantera i praktiken. Spännvidden i motionerna från överfall i hemmet till kärnkraftsolyckor säger en del om problemen. Jag börjar med frågan om överfall i hemmen. Det är lätt att känna sympati för förslagen om att hemförsäkringen även ska täcka dessa skador. Samtidigt vet vi att en del - även om de inte är många - inte skulle dra sig för att medvetet åsamka skador för att få ut försäkringsersättning. Det kan till och med vara så illa att både den som skadar och den som blir skadad är överens. När det gäller diskriminering av kvinnor med andra försäkringspremier måste man skilja på diskriminering och riskbedömning. Om vi på grund av vårt kön lättare riskerar en skada är det rimligt med en högre premie. Ett exempel är yngre män som kör bil. De är helt klart mer riskbenägna än motsvarande kvinnogrupp - men där är ingen diskriminering. Motionen om lägre ersättning till den som har kört rattfull är intressant. Egentligen låter det ganska rimligt. Samtidigt måste man ställa sig frågan om det gäller folk med sprit i kroppen även i andra situationer. Det finns ett antal exempel där samma lagstiftning i så fall borde vara tillämplig. Det är en principiellt viktig fråga. En följdfråga är om det enbart ska gälla om man har druckit alkohol eller om principen ska gälla att man där man själv har bidragit till en ökad risk också med viss automatik får räkna med en lägre ersättning. Inom saksidan finns begreppen oaktsamhet och vårdslöshet, som kan påverka ersättningen - men mig veterligen inte i samma utsträckning på personsidan. Om jag är onykter, har ett antal överskottskilon, är bergsklättrare eller om jag röker, ska då min försäkringsersättning minskas? Jag har inget svar på frågan, men frågan är principiellt intressant. Vi är vana vid, i mångt och mycket beroende på flera års socialdemokratiskt styre, att någon annan tar hand om oss och att vi inte behöver ta så mycket ansvar själva. Relationen mellan egenansvar och allmänansvar är i högsta grad aktuell, och min bedömning är att vi behöver hitta fram till en lösning där var och en tar ett större ansvar för sitt liv - även om det alltid ska finnas ett skyddsnät för dem som behöver det. Likaså är frågan om försäkringsbolagens insyn i belastningsregistren relevant. Jag kan ta samma exempel igen som jag tog tidigare. Å ena sidan: Är det rimligt att belasta alla unga manliga förare med högre premier trots att det är en begränsad del som är problemet? Om det finns möjligheter till en mer individuell bedömning, varför ska man då inte få lov att använda sig av denna? Är det inte skäligt att de som har åkt fast för fortkörning får dyrare premier eller att den som åker dit för misshandel ska ha en högre självrisk på grund av en ökad risk att själv bli misshandlad? Å andra sidan: Var går gränsen för integritetskränkning? Om försäkringsbolagen får tillgång till belastningsregistren, är det då givet att det är en ynnest förbehållen dessa bolag, eller ska även andra som har nytta av registren kunna få ta del av dem? Vem avgör detta i så fall? Till sist, herr talman, ska jag säga några ord om kärnkraftssäkerhet och avveckling. Jag vet ingen annan jämförbar verksamhet än kärnkraft som inte bär sina egna kostnader. Det är möjligt att de finns, men jag känner inte till några. Detta innebär att jag inte kan se några skäl till att staten ska ta ett fortsatt ansvar där kraftföretagens betalningsansvar tar slut. Om kärnkraften är så farlig att det inte finns något försäkringsbolag som är berett att till acceptabla premier försäkra verksamheten fullt ut är det skäl nog för mig att överväga en avveckling. Detsamma gäller för avvecklingskostnaderna. Om ett företag under sin aktiva tid inte sätter av tillräckligt med resurser för att kunna avveckla är det mycket tveksamt om det företaget ska ha tillstånd att driva verksamhet. Detta gäller oavsett vilken näringsgren vi pratar om. Vi vet ju i dag att en del företag historiskt inte har tagit detta ansvar, och då ska vi inte med öppna ögon låta detta fortgå. Vi sätter ju av åtskilliga miljoner per år i statsbudgeten till sanering av fastigheter där det finns miljöfarliga restprodukter och som Naturvårdsverket delfinansierar. Detta borde egentligen enbart behöva gälla under en övergångsperiod, för i takt med att tiden går ska näringsverksamhet bedrivas på ett sådant sätt att det inte uppstår miljöproblem efter avveckling. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner. 0235326752716 GU01CU17 N 2010-01-01 00:00:00 83291 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0993/#anf68